Ventilering pt.2

Vill börja med att säga TACK. Tack för alla råd och tips, stöttande ord och allt där emellan efter mitt inlägg om min lillasyster i söndags.

Det är en förjävla märklig sits vi i familjen sitter i och detta är något vi bråkat med av och till (mest till) i över 34 år.

Utan avsikt att låta lite otacksam så har många kommit med tips och det är SÅ FINT, men det märks hur svårt det är för utomstående att på riktigt förstå att vi gjort och testat ALLT för att hon ska förstå, få hjälp och leva ett hyfsat bra och anpassat liv. Då jag skriver allt menar jag verkligen precis allt! Från början under dom yngre åren var det inte samma problem som det är idag. Det är som att vi konstant handskas med en hormonstinn tonåring… med råge. Många av er tipsade om utredningar och om instanser som ska kunna hjälpa för att få diagnoser fastställda. Alltså… det är jättefint att läsa hur mycket nu bryr er, men hon HAR SÅKLART redan en massa diagnoser. Hon föddes med ett förståndshandikapp, (är det PK att skriva så nu förtiden?) vilket gjort att vi från dag ett vetat att hon aldrig ‘bara kan förändras’ eller att medicinering och hjälp kommer att få något att försvinna. Detta är den hon är och vi har i alla år anpassat oss efter vad hon kan klara av och inte.

Kommunen vill inte veta av henne pga jobbsituationen. Visst är det jävligt pantat när en människa som helt uppenbart inte kan arbeta på samma sätt som gemene man inte får förståelse för det? Samma sak med deras enormt misslyckade försök att sätta sig in i hur det faktiskt fungerar. Det är klart hon säger att hon klarar av precis allt. Hon tror faktiskt det på riktigt! Sen sitter det en okunnig människa och tror på det. Bara det är en sån brist i systemet. Samma sak när det kommer till cirkusen runt rättigheter och lagstiftningar som kanske är bra i grunden men fallerar när vi når den här punkten då en individ som min lillasyster aktivt försöker att leva precis som alla andra. Det låter ju såklart jättefint! Herregud så duktig hon är! Klart du ska ha barn! Samma rättigheter! Gör vad du vill för DU ÄR JU SÅ DUKTIG! Det är här det brister.

Alla har kanske rätt att skaffa barn (jag vet helt ärligt inte?!) men alla SKA INTE skaffa barn. Det bara är så. Sorry. Barnet skulle dö. Hon skulle inte veta om barnet är hungrigt eller behöver vård. Nada. Zip. Inget av det. Eller för att göra det enkelt: Ingenting som har med socialt samspel och empati fungerar. Så ni vet.

Jag är så less på denna tystnad. Idag är det skitsvårt med LSS och allt som rör just det, men det är inte LSS som försvårar mest. Det som försvårar och förstör mest är okunskap. Okunniga handläggare. Okunniga instanser. Okunnig lillasyster. Läs mer

Ventilering

Jag har länge funderat om jag ska skriva om detta eller inte, men varje gång så har jag liksom låtit bli. Det är ett svårt och inte alltid lätthanterligt ämne och helt ärligt så vet varken jag eller min familj hur vi ska arbeta med dessa problem. Det är en mörk värld. Herregud, så dramatisk jag låter.

Så this is the deal: Jag har som ni (kanske) vet, två systrar. Det är inget ovanligt med det. Däremot så skiljer det en hel del mellan oss två äldre och vår yngsta syster i socialt samspel och hur vi uppfattar kontakt med andra och hur vi värderar rätt och fel. Vi två som är äldre är väl ingenting att orda om direkt. Har alltid haft en härlig och bra syskonrelation. Jag och Erika har alltid stått varandra nära. Vi är jäkligt olika men samtidigt märks det att när vi behöver varandra så kan vi läsa den andra bra. Vi finns där och vi förstår att vi är olika. Puss på dä Erika! Du betyder enormt mycket för mig!

Vår relation med vår yngsta syster är lite annorlunda. Det finns massa jäkla sätt att benämna min tre år yngre systers tillstånd. Man vill ju vara PK.

Hon har en del diagnoser. Skulle gissa Asbergers, någon slags ADHD, (möjligtvis) bipolär, epilepsi och en medfödd funktionsvariation som är ytters svårbestämd. Hon klarar liksom av en hel del saker. Är lite politisk engagerad, hon kan (typ) arbeta- iaf så länge det inte är för invecklat. Anpassning är viktig. Däremot så fungerar hon inte som mig socialt eller när det kommer till rätt eller fel.

Det har alltid funnits en viss problematik. Naturligtvis. Vi är en familj där alla alltid stödjer varandra och vi har gett min yngsta syster dom verktyg vi kan ge henne för att klara av det hon ska kunna klara av. Det som gör mig arg och ledsen är att människor som inte har en aning om hur hon fungerar som människa på riktigt tutar i henne massa jävla skit.

‘Du klarar av vadsomhelst’

‘Du har lika mycket rätt att skaffa barn som alla andra’

‘Du är vuxen och får göra vad du vill’

Vet ni hur det är att leva med någon som inte förstår innebörden i detta? Säkert inte. Hon kan varken betala räkningar eller läsa av en känsla i ett rum fyllt av människor hon faktiskt känner. Det gigantiska problem vi får kriga med idag är att hon förlorat sin LSS, pga att människor faktiskt suttit på ett möte med henne ensam och godtagit när hon hävdar att hon klarar sig själv. Detta är så jävla dåligt! Hon passar inte alltid in på arbetsplatser, inte för att hon inte försöker eller är otrevlig, men för att hon inte fungerar som mig eller dig socialt. Det blir jobbigt och påfrestande för henne.

Det handlar verkligen inte enbart om arbete och vanligt hederligt rätt och fel. Detta är en så otroligt mörk värld.

Mobbing.

Sexuella övergrepp.

Hot.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Vet människor om att tjejer som hon inte klarar av vadsomhelst? Att hon inte kan skilja på när hon gör någon ledsen eller när hon ber om för mycket? Det här är vad vi kämpar med hela tiden. En främling skulle kunna säga åt henne att göra vad fan som helst och hon skulle på riktigt INTE FÖRSTÅ ATT DET ÄR FEL. Hon lyssnar på alla utom oss. För hon tror att vi inte vill att hon ska bli vuxen och klara sig själv. Tro mig. Det är typ det enda vi vill. Hon kan dock aldrig komma dit. Hennes moraliska kompass är för alltid lite vind och skev.

Vet ni vilka som gett henne alla dessa idéer förresten? Människor som jobbar med människor. Läkare. Assistenter. Folk inom handikappomsorgen. Människor som ser henne nån halvtimma då och då men inte har en aning om vilket krig dom startar hemma hos oss.

Skaffa barn? Snälla. Alltså hon kan inte skaffa barn. Att så det fröet i hennes huvud är så jävla elakt. Ni ska veta hur många gånger hon ballat ur totalt och sagt upp kontakten. Ibland bara för att vi frågat var hon varit. Ibland för att vi försöker reda ut konflikter. Som vuxna gör, men det går inte.

Jag minns en gång när min mamma fick åka med henne på sjukhuset pga magsmärtor. Vår rädsla (förutom att hennes liv var i fara såklart) var att hon kanske skulle vara gravid. Eller den gången som hon blev utsatt för övergrepp men inte förstod att det var just ett övergrepp.

Dom gånger vi hittat extremt opassande sms på hennes telefon från andra män (ibland mkt äldre vidriga slem) som lika gärna skulle kunna utnyttja henne och sedan kasta henne i ett dike. Hennes svar när vi konfronterat henne? Typ såhär: Jag skrev tillbaka för att jag ville att dom skulle låta mig vara.

Ingen logik i det alls.

Vill ni veta hur hon hanterar detta? När okända män letar efter tjejer att utnyttja? Fel. Hon hanterar det FEL. Och det är så ledsamt! Hon vet inte att dom är vidriga äckel och hon vet inte att hon har ett värde som hon ska värna om. Hon svarar inte LÅT MIG VARA eller att hon ska polisanmäla.

Nej nej.

Hon svarar: Du kan få så mycket sex du vill av mig.

För att hon inte FÖRSTÅR. Vi försöker få henne att förstå utan att bråka och med en tanke att det en dag kanske går in att hon inte är som alla andra. Precis som jag inte är som alla andra. Jag klarar inte heller av vadsomhelst, jag får inte alltid göra som jag vill. Jag känner mg varken mogen eller vuxen. Skillnaden är att hennes temperament, ordval och beteende är något vi behöver hjälp och stöd med. Stöd vi inte längre får. Hon borde inte ha en telefon med tillgång till precis allt, hon ser inte så bra att hon kan städa utan att hälften missas och hon vet egentligen inte vad som är bra eller dåligt. Gott eller ont.

Det här är jättesvårt för mig att skriva om. Det är en sån börda att inte få hjälp och det är SÅ FEL att vem fan som helst tycker dom kan säga lite ditt och datt till henne utan att det blir konsekvenser för oss.

Läs mer

Up up and away! Och några saker jag verkligen vill ha.

Så hej hej hallå och allt det där. Med tanke på den sjuka temperaturen förra veckan (35 grader!) så har verkligen uppdateringen hamnat på hyllan. Tänkte att jag sätter igång med den nu när värmen är helt frånvarande och jag är lite under the weather.

Så dags att måla huset! Idag hämtade Björn hem skyliften och ungarna blev rätt nöjda när dom fick ‘nudda himlen’ med den. Fast det är INTE helt ultimat med två vilda pojkar i en liten hiss. Var lite lätt nervös där en stund.

Vide har blivit så brun! Han slår inte mig än men är fan på god väg! Här i familjen blir alla lätt solbrända.Vårt hus är redan grundat och målat en gång. Nu ska sista lagret på och jag är så glad att Björn tar tag i detta nu. Jag ska måla om några dagar när jag är ledig igen och mår bättre. Har varit så trött och krasslig senaste dagarna och därför bestämt mig att chilla med alla ‘måsten’. Välbehövligt! Läs mer

’Du klarar av vad fan som helst’

Ibland kan jag känna mig som världens tråkigaste människa exakt samtidigt som jag känner mig glad att jag lärt mig lyssna på mig själv och gör det som får mig att må bra.

Jag vill inte träffa människor idag. Jag vill inte prata med massa folk och jag vill inte göra en massa aktiviteter och vara känslomässigt bakfull imorgon. Så då gör jag helt enkelt inte det. Det är märkligt att det alltid ses lite ‘konstigt’ att en inte vill delta. Jag ser det som att det visar att jag väljer mina dagar. Typ såhär: Jag har inte lika mycket energi som Björn. Han vill göra saker JÄMT. Jag måste däremot välja för annars orkar inte min hjärna och kropp med hela cirkusen som kallas livet. Jag kan till exempel inte arbeta, leka med barnen, dra på fest, stiga upp dagen efter för att rusa iväg någonstans och sedan styra upp en middag för fyra, sex eller 10 personer. Jag blir på så jävla kasst humör. Plus att jag inte förstår grejen med att det ALLTID måste hända något. Tack och lov så fattar min sambo rätt ofta att det är så jag är och jag är glad att han ibland sliter med mig för att jag kanske behöver det men inte själv fattar att jag behöver det. Om ni fattar. Mitt batteri laddar inte lika kvickt som hans och jag väljer hellre kvällar som enklare kan spås som perfekta, härliga och roliga kvällar än att försöka göra alla kvällar till bra kvällar. Det blir ju aldrig så ändå. Läs mer

Min vecka i bild

Ojoj, vilket fullsmackad vecka! Barnen kom i början av veckan och när vi visste att dom skulle åka redan torsdag så försökte vi verkligen klämma in så mycket bad och skoj som möjligt. Jag har jobbat och sprungit som en tok i tre dagar, vi har besökt UÅ och avslutat veckan med räkor ute på sjön. Här kommer en snabb genomgång i bild. Är alllllllldeles för trött för att skriva långt idag. Här kommer bildbomben!


Läs mer

Kära dagbok!

Det känns lite som att det är dags för ett klassiskt dagboksinlägg. Typ -Hej, hur mår du? -Jag mår bra! Osv osv. Det är skillnad på livet när man åter arbetar, jag har inte samma tid över för blogg, Instagram och massa annat roligt, men ändå känns det bra på alla sätt. Skönt att vara trött som fan om kvällarna och skönt att ha ett liv utanför dessa fyra väggar. Den här veckan har varit rätt uppdelad. Vi har haft barnen lite hipp som happ och jag har arbetat när Björn nu har semester. Det är både härligt och lite jobbigt. Var ska jag börja med denna spretiga uppdatering? Kanske med det faktum att jag inte bara firar EN MÅNAD TILLBAKA på jobbet, men att vi även denna vecka pallat hemmabygge, föräldrarollen och ledig kväll med vänner utan problem eller med återhållsamhet. En riktigt bra vecka med andra ord. Ni som följer mig på Instagram vet att vi påtat på med uteköket. Vi valde en rustik, gammal look och körde på det vi kan bäst: Inte följa några slags linjer eller ‘vad som är inne’. Skiter faktiskt fullständigt i vad som är på modet eller ej. Vi börjar dock det här bildspelet med en bild på mig från stranden igår. Som vanligt är min son min mästerfotograf! Mon Amie!


Så vi kan väl gå igenom köket lite lätt kanske? Vi gjöt egen betongskiva (igen) och valde att bygga en lägre kommod för handfat och blandare så både vi, barnen och vemsomhelst faktiskt når upp. Vårt utekök i övrigt är anpassat mest efter den långe mannen i familjen för att det 99 gånger av 100 är han som står och lagar käket. Blandaren är ett collab mellan Mora Armatur och Inredningsrör. Det är alltså samma kombo som gjort denna fina kran som uteduschen vi redan har vid bastustugan. Den här gången valde vi svart eftersom vi ville att den skulle smälta in ordentligt i omgivningen. Skålen är från Sthål och så himla fin! När vi gjöt så tryckte vi helt enkelt ner skålen, lämnade avtryck och sen lyfte bort den. När betongen torkat så hade vi då en liten grop som passar skålen perfekt när vi var ute efter att den på håll ska se ut som den sitter fast i stenen. Eftersom den är löstagbar så går den att använda både som handfat och skål när vi lagar mat! Väldigt behändigt. Blandaren kopplas in till vattenslangen precis som duschen. Supersmidigt.


Läs mer