Dunderdjup analys av mitt OCD-beteende

Ordning är för idioter, genier klarar även kaos

I många år innan detta så hade jag noll insikt i och runt hela fenomenet ”gå in i väggen”. Jag erkänner att jag båda var jävligt okunnig och hade rätt taskig förståelse för människor som ”bara inte orkade just idag”. Förstod det inte alls så bra som jag idag gör. Jamen förlåt då, men det är inte så konstigt. Anledningen till att många inte vågar prata om just detta ämnet är för att människor överlag har svårt att sätta sig in i exakt den känslan, att alla inte klarar av vad fan som helst. Hur det är för någon annan när kropp och psyke inte vill fungera längre är rätt jävla svårt att greppa, men vi BLIR BÄTTRE. Alla har ju fan problem idag. Är det inte ångest så är det social fobi. Är det inte det så kanske man är superdeppig i november eller har aggressionsproblem pga stress. VI HAR ALLT IDAG. Den moderna realismen välkommen. Fast nu var det inte alls detta jag skulle skriva om egentligen. Eller jo, det är kopplat till detta men ligger lite utanför ramarna om vi säger så. JAG HAR TVÅNGSBETEENDEN! Woho! Nån fler som upplevt att detta inte alls välkomna beteende dykt upp efter du krockat med Fröken Ångest och klappat åt helvete in i väggen?? Jag har blivit en person som måste ha superkoll, ordning och reda och allt rätt jävla planerat. Spontaniteten har verkligen mattats av vilket är en av mina största sorger efter allt detta brakade lös. Min värld kräver liksom att jag vet precis vad som ska hända annars mår jag dåligt af. Samtidigt så kan jag ha sjuk förväntansångest om jag har ett möte, tillställning eller annat socialt event jag VET att jag måste på. Herregud. Vilken idiot jag är. Varför är det så vanligt med såna här tankar i samband med utbrändhet? (fa-an vad jag hatar det ordet) Jag vet inte alls var det kommer ifrån. Samma sak med att jag typ får ont i fejset när jag är trött efter en dag med ”utmaningar”. Vaddå trött i fejset undrar du. Jo, det ska jag tala om för dig att det är när det liksom pirrar i ansiktet och det spänner i kinderna. Typ. Ett slags fysiskt brus. Brus är ännu en sån där sak. Det brusar i skallen varje jävla gång jag varit stressad eller arbetat hårt (jaja, arbetat litegrann iaf). Why? Nån MÅSTE ju känna igen detta! Min djuplodade analys gör att jag drar slutsatsen att jag helt enkelt blivit dum i hela huvvet. Ni ska se hur seg jag är på att svara min sambo ibland, eller hur mycket jag glömmer. Kanske därför jag babblar som fan om hur jag mår för att jag fan glömt bort att jag gnällde om detta REDAN IGÅR?! För det gör jag också ibland. GNÄLLER. Jag önskar inte detta på någon. Det är kämpigt och konstigt. Jävligt konstigt! Jag har blivit konstig! Helvete!

Jag ska dock, trots denna mentala breakdown, avsluta med att slänga all fighting-spirit jag kan över alla oss som är och har varit där. Fy fan vilka krigare. Jesus. Ni är grymma. Jag är grym. Vi är konstiga tillsammans och det är rätt jävla fint. Ingen står ensam i detta. Vi må vara grymt glömska och förvirrade tidvis men ändock å så fantastiska! Det är såhär vi är nu. Deal with it och NO FUCKING SHAME ÖVER DET!!!

Kärlek / V

2 reaktioner till “Dunderdjup analys av mitt OCD-beteende

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.