Valborgs, spritromantik och boys in tha hood

Idag är då den dagen som jag själv betraktar som inkörsporten till sommaren. Efter Valborgs så är det vår på riktigt och i morgondaggen så växer sakta gräsmattan sig grönare. I alla fall här i norr. Ni i södra Sverige har antagligen redan sommar. Vi ska få sällskap denna vecka. Björns barndomskompisar är påväg hit från Ljusdal vilket innebär lite diverse härliga saker. Vem kunde tro att jag skulle falla för en hälsingspajk som älskar Brynäs?!

Ikväll ska vi basta i stugan, jag tänker ha en ölprovning med mig själv (fråga mig INTE hur det går med mina vita månader) och sen ska vi självklart njuta, leva och må. Jag har inte träffat Jakob än så det här känns så jävla kul! Det har alltid varit otroligt viktigt för mig att klaffa med min sambos vänner-vilket jag allt som oftast gör- men blir ändå alltid lite nervös. Tänk om han HATAR mig? Nä. Omöjligt. Jag är ju själva skolboksexemplet på härlig flickvän. Iaf så länge jag inte har PMS.


Läs mer

10 svar om (min) psykisk(a) ohälsa

Så. Jag fick MASSSSSSSOR av frågor om psykisk ohälsa när jag la ut en Q&A på Instagram och nu kommer sammanställningen. Har valt ut tio frågor som berör ämnet. Varsågoooooda!


1. Vad hjälper dig mest när du mår dåligt?

Detta var den vanligaste frågan! Jag försöker att slappna av och acceptera att jag inte mår bra alla dagar. Musik hjälper mycket men det som antagligen hjälper mig mest är att träna. Att promenera eller köra nåt enklare träningspass hemma är både upplyftande och avstressande. Framförallt så ska en ta det chill med att få panik när man inte orkar prestera. Det är helt okej att skita i precis allt för en dag.


2. Hur beskriver du dina panikångest-attacker?

Oj. Jag har problem med den sociala biten, tro det eller ej, så oftast är det när jag är bland stora folksamlingar eller står i långa köer som jag reagerar som sämst. Jag får tunnelseende, kallsvettas och hör dåligt. Jag vill FLY. Bort. Mata ångesten. Mina ben känns som gummi och mitt hjärta slår jättehårt. Idag så känner jag inte av det alls på samma sätt som förr och det är SÅ JÄVLA SKÖNT. Jag försöker andas lugnt och tänka att det inte är värsta grejen om det faktiskt skulle hända något. Katastroftankar är jättevanligt och NORMALT när man lever med ångest och oro.


3. Du är en sån förebild som öppnar upp dig om allt detta. Hur ska jag våga göra samma?

Först och främst: TACK. Jag har inte alltid varit öppen med hur jag mår men idag kan jag inte tänka mig att hålla det inne. Hjärnan är ett organ bland många andra i kroppen och även här behövs underhåll och hänsyn. Jag tycker att det är självklart att vi ska prata öppet och ocensurerat om psykisk ohälsa. Stöd och pepp är såklart hur jävla viktigt som helst och kan inte vänner och familj förstå eller inte VILL förstå så är det jättejobbigt. Du vinner alltid på att säga rakt ut vad du behöver hjälp med och kan inte folk stötta så hitta dom som gör det! Våga. Du kommer känna hur lättnaden sköljer in över dig I promise!


4. Vilken musik lyssnar du på när du är orolig?

Massa olika! Älskar att sjunga så är det låtar jag kan sjunga med i ordentligt så knäpper jag lätt på en sån. Jag gillar att lyssna på Eva Cassidy eller Lisa Miskovsky när jag vill varva ner. Båda har en sån där lugnande röst och musiken är svävande och härlig.


5. Har du förlorat många vänner pga din psykiska ohälsa?

NEJ. Däremot har jag glidit ifrån eller själv sagt upp vänskaper av andra anledningar. Det har inte direkt varit en ‘förlust’ att välja bort någon som bara snackar skit och inte kan ge positiv energi. Jag värderar mina vänner högt och det ÄR viktigt att ha rätt personer runt sig. Vissa förstår kanske inte vad som är så jobbigt för mig ibland men då är vi antagligen inte så bra vänner heller. Dom som känner mig vet att jag har mina dagar men att jag oftast är precis som vanligt! Jag har ju fan inte gått och blivit labil. Jag är känsligare än många andra när det blir för mycket eller när jag sover dåligt, har PMS eller det är mycket oljud nonstop. Jävligt många kan nog relatera till det oavsett.


6. Har någon nån gång dömt dig för din ohälsa?

Säkert många som jag inte ens vet om. Kan inte bry mig mindre. Med det sagt så är det självklart att jag bryr mig om vad mina vänner och min familj tycker och tänker om mig men alla andra kan få göra bäst fan dom vill! Kan tänka mig att en del har svårt att förstå att jag vissa dagar helt enkelt inte pallar att vara bland folk. Eller att jag är lite frånvarande inne på en affär. Jag anser dock att jag är som vanligt nästan all vaken tid men har NÅN kass dag bland många väldigt bra! Med tiden lär man sig lyssna på sig själv och vikten av att värdera sitt mående högt är så tydlig när man har såna här problem som jag har. Därför skiter jag i vad andra tycker så länge jag och min familj mår bra och kan hantera hela processen.


7. Jag tycker antidepp klingar SÅ DÅLIGT, men tror jag borde äta det egentligen. Tar du något för ditt mående?

Yes. Jag äter dels Sertralin 100mg som hjälper mig att minska bruset i skallen. Nej, det är inga röster eller sånt sjukt jag hör, utan BRUS. Stress. Press. Sånt jobbigt brus ni vet. Den hjälper mig att enklare kunna sortera alla mina tankar. Dom är MÅNGA. Haha… Det tog dock ett gott antal månader innan den kickade in som den skulle och jag mådde rent ut sagt PISS men hade bestämt att aldrig ge upp och här är jag nu. Den hjälper verkligen SÅ MYCKET. Jag är mer mig själv igen. Jag äter även Mirtazapin. Det är en medicin som jag tar när jag ska sova. Ingen sömntablett utan en lugnande medicin som gör att jag slipper ligga orolig om natten. Den fungerar så bra och jag äter en väldigt låg dos. Jag hoppas ändå kunna sluta med den snart eftersom jag mår så mycket bättre nu än när jag började med den. Mirtazapin gör mig hungrig och vikten går upp lite men annars är den super.


8. Vad var jobbigast när du gick in i väggen?

Helt ärligt så var det just det faktum att jag och Björn inte ens varit tillsammans i ett år. Jag gick KONSTANT och tänkte på hur han måste uppfatta mig nu när jag typ direkt bränner ut mig och blir helt loco. Vi gick igenom två missfall och det var supertungt. För oss båda. Tror inte att jag hade kraschat just då om dom inte inträffat men tror samtidigt att det var due to happen. Jag har stressat och pushat mig i tio år innan detta så… Vi klarade hela kalabaliken jättebra och är väldigt lyckliga idag även om jag haft ett jobbigt år.


9. Tre bästa tipsen får att ‘snabbt’ må bättre?

Eat, sleep, sex, repeat.


10. Hur gör du för att acceptera att du mår dåligt?

Förstå och främst: Jag mår inte dåligt i den bemärkelsen att jag ständigt är nere i en mörk dalgång, men förstår frågan. Tänker att jag överlag är vanliga Veronica men kanske behöver jag mer faktorer som ska spelas ut rätt för att klara av livet? Jag accepterar att jag är såhär för att JAG är såhär. Det är ju inte någon annan som plötsligt tagit över min kropp utan jag måste hitta rätt medel för att må bra. Acceptansen har alltid funnits där för jag älskar mig själv så mycket och VET hur viktigt det är att välkomna även sina sämre sidor.


Nu återgår jag till prosit, pollenchock och piller. Hoppas ni finner någon tröst och pepp i mina svar.

Kram/ V

Ja, okej jag erkänner!

För några dagar sen så hävde jag ur mig att jag HATAR palettblad. Jag har tyckt att dom är så jävla fula, men efter att ha scrollat sönder min tumme på Tradera så började jag liksom typ gilla dom. Gilla dom jättemycket faktiskt. Det här är ju stört. Hittade i alla fulla fall en så jävla fin som nästan blir svart med gröna kanter. Jahopp. Nu är jag ju likadan som alla andra palett-nördar.

Så detta är personen jag blivit. En pelargon & palettblads- kärring. Jättegammal är jag från och med idag.


Till mitt eget försvar så är det här typiskt mig. Samma sak var det när jeans med hög midja blev inne- jag hatade dom så innerligt jävla mycket- men idag tycker jag fan det är dom bästa byxorna som finns!

Men hallå! Att ha blivit gumma är inte det enda som hänt idag.


Vi har skrotat skjulet! Äntligen! Det var en riktigt fin insats från River idag. Så härligt när barnen VILL hjälpa och inte bara säger emot. Vide är till skillnad från oss andra LAT. Alltså han får alltid ‘ont’ någonstans eller är jättetrött när vi ska försöka göra saker tillsammans. Han blev som han blev! 6 år och redan selektiv hypokondriker. Nu väntar vi in vårt förråd i funkisstil som ska dyka upp i dagarna. Det är färdigt att smackas upp direkt, men själva byggandet ska jag och Björn göra tillsammans. Känns superkul! Alltså VEM ÄR JAG?!


Så vad nu? Jo, jag smygsippar på ett 300-kronors vin och tittar ut över vidderna. JA. Jag fuskar lite med vita månaderna för det är precis såna här dagar man SKA njuta av ett dyrt vin. Vardagslyxen är den bästa lyxen som finns. Det känns som att jag har något att fira idag av nån anledning. Kanske är det för att livet är så himla bra och jag mår prima? Eller så är det för att det händer så mycket roligt hela tiden som ger mig energi. Eller allt.


Ännu ett vin från Etna ska jag tillägga. Är så insnöad på deras druva Nerello Mascalese! Alla viner är lätta, tunna och sträva. Så otroligt goda. Tegelröda och svagt genomskinliga. Det här är fan livet! Ljuvliga torsdag!

Puss och massa kärlek!/ V

Födelsedagsbarnet och mysteriet med den försvunna klockan


Idag har vi gått in i en ny era här i huset! Vi har inte längre en femåring här utan en liten kille som kan precis allt. Det säger han själv i alla fall. När en blir sex år är den fullärd. Imorse vaknade han tidigast av alla och jag hittade honom ugglandes i soffan. Antar att han längtade efter sina paket precis hela dagen. Läs mer

Vårrus, sandaler och sjöutsikt

Den här måndagen började fan så jävla tidigt. Har skitmycket att skriva till en uppgift i skolan och påskhelgen sinkade mig lite. Steg därför upp 06.00 (jag vet- sjuk självdisciplin!) och sen satte jag mig med mina böcker och bara skrev och korrade. Skrev och korrade. SKREV OCH KORRADE!!! Helt jävla dum i huvudet är jag. Så trött i skallen nu, men det har antagligen mest med projekten vi dragits med utomhus idag. Städ på tomten, planering inför ett stundande förrådsbygge och trädgårdsdrömmar.


Gled in i Björns sandaler och traskade ut för att kika på hur utsikten tar sig och nu ser vi verkligen skillnaden sen huggningen började. Vi hade redan helt öppet på vänstra sidan men nu börjat det vara VÄLDIGT öppet på andra sidan med. Detta gör även att jag börjar gå i tankar om odling och annat roligt. Vi har mycket jobb med gården även om den är relativt fin. Delar av gräsmattan är fan helt jävla kass sen vi drog el ner till bastustugan och altanen, vi har två små fula byggnader som ska bort fort så ini helvete och alla grejor som ska förvaras någonstans vet vi inte ens var vi ska ställa, lägga och organisera. Därav förrådsplanen! Björn hittade en stuga i funkisstil som vi ska bygga upp tillsammans när den väl landar, där ska ALLA SAKER RYMMAS! Kommer bli så skönt att få mer plats i andra skrymslen och ha allt samlat på en plats.


Och titta! Vet inte hur många träd som fällts i nuläget men det är MÅNGA. Fler ska bort och vi står och glor som två idioter när han är här och skövlar. Nån fler som är så? Alltså jag är en sån jävla granne! Smyger runt och spejar på allt och alla i alla jäkla lägen. Så nyfiken och det är SÅ KUL att se förändring på detta sättet.


Jo, jag har ju även fastnat i nån slags odlings-psykos där jag helt enkelt inte kan sluta tänka på vad som ska planteras och inte. Idag beställde jag två buskar med rosa vinbär. Hur fina som helst. Ser ut som små pärlor i samma färg som rosé-champagne! Drömmen! Barnen vill ha smultron så jag budar på massa plantor för att möjligtvis komma över dom lite billigare- om jag har tur. Snart så kan jag börja plantera i pallkragarna. Dom är för övrigt hur gamla och risiga som helst, men jag gillar ju sånt så det gör ingenting. Det är liksom en gammal aura som känns i vår trädgård. Snart kan jag sitta under dom blommande äppelträden och njuta också. Min kära gamla farmor som snart är 90 bast hävdar att vi lika gärna kan bränna skiten- då menar hon träden- för dom är ju fan bara i vägen. Något dom inte alls är, men hon är en tuff kärring så ibland går jag nästan med på hennes påhitt.


Allt är så grått och rätt trist här fortfarande och alla mina kompisar från södra Sverige lägger upp bilder på gröna gräsmattor och blommande buskar. Jag är lite avundsjuk, men snart kommer vår gård att vakna också. Vi är lite sena med allt här i Norrland. Jag önskar innerligt att klimatet var mildare och mycket varmare när vi går mot sommaren, vill så gärna odla stockrosor, stora medelhavsväxter och fruktträd men det är lite si och så med det. Vi behöver med andra ord tänka på ganska många saker innan vi planterar något i den här gudsförgätna jäkla jorden.

Nu ska jag slå in Vides present till imorgon! Tänka sig att jag blir mamma till en 6-åring. Magiskt.

All kärlek/ V

Det här med att lära sig dansa i regnet

Den här påskhelgen har varit såååååå skön! Att få börja den med att fira födelsedagen på fint hotell i Luleå var helt underbart och att sedan komma hem till värme och ljumma vindar blandat med nya utemöbler och kvällssol får en att känna sig speciell på nåt sätt. Ljuvlig helg i all ära, men det är inte det jag tänker skriva om idag.


Happiness has nothing to do with your life’s circumstances, it’s based on your ability to accept the things you are experiencing.

Jag har många gånger lättat mitt hjärta för er och aldrig censurerat någonting i mitt liv. Tänker inte göra det nu heller när jag verkligen känner för att skriva om hur det är att leva jämsides med psykisk ohälsa, ångest och oro. Att acceptera den istället för att ignorera. Det är säkert enkelt för många som inte vet hur det känns att vara svajig och känslig att inte alls förstå vilken enorm styrka det krävs för att hantera upp och nedgångar i livet. Jag har alltid enkelt kunnat relatera till människor som ena stunden står högt upp på berget och vinkar ner med lättsamma rörelser för att sedan en stund senare vara på den lägsta botten i en dalgång helt utan dagsljus. Det är svårt att fatta, jag fattar det. Jag tänkte försökta berätta hur jag fungerar under en idag helt normal vecka.

Det har förändrats rätt mycket sen jag tog tag i min medicinering. Att börja med Sertralin var ett klokt beslut och det har hjälpt mig mycket att liksom få ro i skallen. Jag är en överpresterare och vill alltid vara bäst på allt jag tar mig an. Det har varit bland det svåraste att lära sig släppa. Jag fungerar helt enkelt inte längre när det blir för mycket på agendan eller ens när det är många olika ljud i ett rum fyllt av människor. Istället så försöker jag göra några utvalda saker varje dag och sen vara nöjd med att ha fått det gjort i alla fall. Ibland blir det mer än punkterna jag noterat och ibland inte, men oftast så gör jag allt jag ska och somnar med gott samvete med vetskap om att jag gjort något vettigt utan att oro och ångest vunnit över mig.

Some days, I can conquer the world. Other days, it takes me three hours to convince myself to shower.

Så hur är det att leva med detta? En berg och dalbana. Som en regnbåge efter sommarregn. Limbo. Det är glädje och sorg på en och samma gång.

Läs mer