Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar


Antagligen så är detta ett sånt inlägg som jag kommer gå tillbaka till om och om igen för att påminna mig om vilka saker och handlingar som hjälper mig att må bättre. Jag är, helt ärligt, jättedålig på att snabbt inse och ta in vilka faktorer som påverkar mig bra eller dåligt. Det här med min träning exempelvis. Jag VET att det hjälper, men har inte orkat mentalt att hantera promenader, styrketräning eller ens några som helst påfrestningar. Idag gör jag det. Enklaste och bästa tipset för att komma igång är att bara göra det! Jag är av den sorten som avskyr när andra säger åt mig att ‘bara göra det ändå’ om jag mår dåligt, men det här är en sån sak som är otroligt viktig för att slappna av och tänka klarare. Du kan gå en timma i valfri takt liksom. Inga måsten. Jag var så orolig i början att jag inte ens klarade att gå annat än runt kvarteret, men sen gick jag fler varv och fler varv och fler varv. Idag går jag minst en timma varje dag. Jag känner inte någon press att jag MÅSTE göra det men jag VILL. Så har jag aldrig känt. Jag känner i hjärnan att jag behöver röra på mig för att bevara hälsan både mentalt och fysiskt. Bara på tre veckor har jag gått från att må halvkasst till att somna hur bra som helst om kvällarna och vakna sådär härligt öm i kroppen. Visste inte hur mycket jag faktiskt saknat den känslan men det har jag helt uppenbart gjort. Igår körde jag min vanliga timma på löpbandet och sen tränade jag med barnen som tyngder. Rätt kul faktiskt. Vide väger perfekt för att kasta omkring. Bruset i huvudet väsnas inte så mycket längre och framförallt så kan jag planera utan att mina nerver går på högvarv, nästan som att jag istället för att vistas i ett rum med lite syre står på en helt öppen plats med hur mycket luft som helst. Jag älskar att hitta ord för hur jag känner mig. Att sätta ord på hur ångest känns och på vilket sätt det påverkar en är supersvårt. Det är OLIKA FÖR ALLA.


Jag känner mig alltid som Alice i Underlandet när jag står i köer exempelvis. Rummet krymper och krymper men jag förblir samma storlek och till slut så kan jag inte stanna kvar för då kläms jag sönder. Eller när jag stressat mycket och får svårt att sortera tankarna så känns det som om jag har en eld som brinner i mitt huvud som kastar små små eldklot åt alla håll och jag vet inte hur jag ska släcka alla tankar som flänger runt utan någon som helst kontroll. Nu när jag börjat må bättre då? Jag kan fokusera. Tänk dig att du har ett litet skrymsle i din hjärna där ett stort gammalt arkivskåp står. I alla lådor så är tankar, möten och planer sorterade och ordnade så att jag hur enkelt som helst faktiskt kan dra ut ett fack och veta att det är detta jag ska fokusera på NU, inte sen. Vi är inte skapta för att klara av hur mycket som helst, det vore jättekonstigt om ingen reagerade negativt på någonting alls någonsin. Jag gillar mina känslostormar och jag har accepterat dom. Här finns ännu en liknelse. Så länge jag kan minnas så har mina känslor målats upp som ett stormande hav och människor som stöttar och finns där är en fyr bland stora klippor. Jag kan inte nå dit, men jag kan se och känna av att dom finns där. Tänker att det antagligen har att göra med att det i slutändan måste vara JAG som kontrollerar mina känslor och ingen annan, men människor kommer finnas där ändå. Ja, ni märker ju. Det är såhär det är när man har en aktiv hjärna, men jag är också väldigt tacksam över det såklart. Skrivandet har gjort så mycket för min återhämtning och gett mig insikt både från mig själv och från er. Inga tankar är dåliga, det gäller bara att lära sig läsa av sig själv. Det känns som när man får ett pussel som inte är logiskt att lösa. En gåta på nåt sätt, men när du löser den så får du värsta aha-upplevelsen och förstår varför du mår som du mår eller vad du måste göra för att må bättre. Det är ändå fint på nåt sätt och väldigt viktigt att vi faktiskt inte gömmer oss bakom falska känslor. Livet är så mycket mer än ytlig stimulans och bekräftelse från andra, det handlar om att känna sig själv, veta sina gränser och inte bli rädd för hur man ibland tänker. Jag älskar den här sidan av mig själv, den får vara hur flummig och konstig som helst för den får mig att ventilera, skriva och komma vidare. Hoppas ni som går eller gått igenom samma en dag förstår vad jag menar. Om ni inte redan gör det.

We are all mad here/ V

2 reaktioner till “Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar

  1. Matilda

    Som vanligt 100% igenkänning och så bra på att sätta ord på precis allting! Du är så fucking inspirerandeeee!!! Fortsätt och sluta aldrig, varken med allt som får dig att må så bra som du gör nu eller med att få andra att få ord på och kunna få må likadant! Magiskt 😍💫

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.