Att sluta medicinera

Okej, så senaste året har jag käkat medicin dels för oro och ångest (Sertralin) och dels för nattsömnen (Mirtazapin). Nu är det så dags att trappa ur nattmedicinen vilket jag längtat så jävla mycket efter. Jag visste helt ärligt inte att Mirtazapin är en riktig skitmedicin om man vill slippa viktuppgång. Läste om kvinnor som gått upp 8 kilo (!) på 6 veckor. WHAT?! Nu fattar jag ju äntligen varför träningen inte gett nåt och jag bara ökat och ökat i vikt. Det HAR stressat mig och det är också okej att skriva om hur jävla lite jag vill öka i vikt. Missförstå mig rätt. Jag vill inte vara hur jävla slim som helst, men jag vill ju fan inte gå upp ett kilo direkt jag tittar på en jävla kanelbulle. Nån jävla måtta får det va! Det känns så jävla härligt att veta att det inte är JAG. Det är medicinen. Phu. Så den ska jag sluta med. Kanske jag kommer i ett och annat klädesplagg som jag köpte för inte alls längesen. Vi får se. Jag är bara glad att jag är ett steg närmare god hälsa. Är dock satans nervös över att få abstinens och ökad ångest en tid framöver. Det räcker liksom nu! Jag klarar även detta, men det känns så jäkla udda att liksom först äta en medicin för att man mår piss, sen när man slutar med den för att man mår bättre JA DÅ JÄVLAR SKA DU GÅ OCH MÅ DÅLIGT! Det är fan ett straff alltså. Jaja. Jag får leva med det. Bröööööl!

Mitt hälsoläge är såklart väldigt förändrat sen jag accepterade att jag faktiskt behöver medicin för att må bra. Jag ville inte inse det först pga skam, ängslan och det faktum att det alltid hyschas så jävla mycket runt att medicineras. SPECIELLT när vi snackar psykisk ohälsa. Varför? JA VARFÖR? Det är ju förbannat konstigt. Är du diabetiker så behöver du såklart insulin. Of fucking course. Jag har problem med mina hormoner. Alltså behöver jag medicin för att stabilisera alla fall jag annars får varannan vecka. Det är verkligen inget som är konstigt med det. Men det känns ofta som att när vi som öppnar upp oss om allt jävla möjligt så slås jag av tanken att alla andra kanske tänker: WHATEVER. Upprepa att du inte är konstig eller mentalt jävla crazy nog många gånger så blir det sant till slut. Det är min svaga sida som pratar då. Hon som är jävligt gnällig och typ inte vågar äga sina val och känslor.

Jag var livrädd för att gå in i väggen innan jag sprang fort som fan in i den. Jag var ju inte ens beredd! Kanske lite då, men inte att jag kände att jag sögs ner i ett hål och inte kunde få mig upp på egen hand. Det känns fortfarande orättvis och jag är ofta arg. Jag har svårt att acceptera att jag inte kan arbeta med vadsomhelst längre eller att jag måste ladda mina batterier längre och med kortare intervaller än andra. Jag blir arg när jag inte kan göra allt jag vill och jag blir förbannad när jag inte orkar. Men mest arg blir jag när människor inte får stöd när dom mår dåligt. Det är så evinnerligt jävla uselt och jag blir på riktigt ledsen när kvinnor skriver till mig och folk i deras närhet inte förstår! Typ: Bit ihop. Eller: Det sitter bara i ditt huvud. Alltså HAHA. Det är exakt där det sitter och ni som gick på era biologilektioner eller har IQ över 15 vet kanske att hjärnan är ett organ precis som din mage som alltid krånglar eller ditt hjärta som flera män eller kvinnor krossat. Jag säger inte get over yourself till dig. Jag fattar. Lite som att med psykisk ohälsa så följer liksom ödmjukhet inför andras motgångar med på köpet. Är det så så är det inte så illa om man kisar ordentligt. Superkraft.

Vi ska vara stolta. Vi ska också våga ta hjälp. Gå och prata med en bra psykolog. Ta medicinen. Flera om du behöver det och låt aldrig någon säga åt dig att sopa skiten under mattan. Det. Är. Inte. Värt. Det.

Kommande veckor kanske jag mår lite sisådär och kastar kanske ur mig lite extra gnäll om hur jag mår. Men vet ni? Det är okej att dala lite. Det är trots allt i motvind en drake lyfter.

Puss på er! /V

9 reaktioner till “Att sluta medicinera

  1. Josefin

    Du är grym!!
    Har käkat min medicin i snart 2,5 år.
    Började fasa ut den igår. En biverkning är mer svett och bara det höll på att ta kål på mig förra sommaren…..
    Är rädd som fan för ångest. Men att just genomlida den utan rädsla för den ska ju tydligen vara vägen att gå. Så jag tänker testa det!
    Mina tränings-resultat blir inte heller vad dom kunnat. Får kämpa dubbelt så hårt pga med. Och jag tänker, man kan väl testa att kliva av den??
    Blir det tungt igen vet man åtminstone vad som funkat och då kanske man får ta tjuren vid hornen igen.
    Psykisk ohälsa är så orättvist. Som du säger; må dåligt med medicin och må dåligt utan. Bara att välja vilket som är värst i nuläget 😂
    Kram påre!

    Gillad av 1 person

  2. Dee

    Åt Mirtazapin förut, djävulens påfund om du frågar mig. Gick upp 12 kilo på 6 veckor. Fick nog när jag vaknade upp halvnaken på köksgolvet, av att jag står på knä och sliter upp en chokladkalender som en barbar pga av sötsuget. Men, den hjälpte när jag behövde den! (Åt den dock inte för sömnen).

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.