Ventilering

Jag har länge funderat om jag ska skriva om detta eller inte, men varje gång så har jag liksom låtit bli. Det är ett svårt och inte alltid lätthanterligt ämne och helt ärligt så vet varken jag eller min familj hur vi ska arbeta med dessa problem. Det är en mörk värld. Herregud, så dramatisk jag låter.

Så this is the deal: Jag har som ni (kanske) vet, två systrar. Det är inget ovanligt med det. Däremot så skiljer det en hel del mellan oss två äldre och vår yngsta syster i socialt samspel och hur vi uppfattar kontakt med andra och hur vi värderar rätt och fel. Vi två som är äldre är väl ingenting att orda om direkt. Har alltid haft en härlig och bra syskonrelation. Jag och Erika har alltid stått varandra nära. Vi är jäkligt olika men samtidigt märks det att när vi behöver varandra så kan vi läsa den andra bra. Vi finns där och vi förstår att vi är olika. Puss på dä Erika! Du betyder enormt mycket för mig!

Vår relation med vår yngsta syster är lite annorlunda. Det finns massa jäkla sätt att benämna min tre år yngre systers tillstånd. Man vill ju vara PK.

Hon har en del diagnoser. Skulle gissa Asbergers, någon slags ADHD, (möjligtvis) bipolär, epilepsi och en medfödd funktionsvariation som är ytters svårbestämd. Hon klarar liksom av en hel del saker. Är lite politisk engagerad, hon kan (typ) arbeta- iaf så länge det inte är för invecklat. Anpassning är viktig. Däremot så fungerar hon inte som mig socialt eller när det kommer till rätt eller fel.

Det har alltid funnits en viss problematik. Naturligtvis. Vi är en familj där alla alltid stödjer varandra och vi har gett min yngsta syster dom verktyg vi kan ge henne för att klara av det hon ska kunna klara av. Det som gör mig arg och ledsen är att människor som inte har en aning om hur hon fungerar som människa på riktigt tutar i henne massa jävla skit.

‘Du klarar av vadsomhelst’

‘Du har lika mycket rätt att skaffa barn som alla andra’

‘Du är vuxen och får göra vad du vill’

Vet ni hur det är att leva med någon som inte förstår innebörden i detta? Säkert inte. Hon kan varken betala räkningar eller läsa av en känsla i ett rum fyllt av människor hon faktiskt känner. Det gigantiska problem vi får kriga med idag är att hon förlorat sin LSS, pga att människor faktiskt suttit på ett möte med henne ensam och godtagit när hon hävdar att hon klarar sig själv. Detta är så jävla dåligt! Hon passar inte alltid in på arbetsplatser, inte för att hon inte försöker eller är otrevlig, men för att hon inte fungerar som mig eller dig socialt. Det blir jobbigt och påfrestande för henne.

Det handlar verkligen inte enbart om arbete och vanligt hederligt rätt och fel. Detta är en så otroligt mörk värld.

Mobbing.

Sexuella övergrepp.

Hot.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Vet människor om att tjejer som hon inte klarar av vadsomhelst? Att hon inte kan skilja på när hon gör någon ledsen eller när hon ber om för mycket? Det här är vad vi kämpar med hela tiden. En främling skulle kunna säga åt henne att göra vad fan som helst och hon skulle på riktigt INTE FÖRSTÅ ATT DET ÄR FEL. Hon lyssnar på alla utom oss. För hon tror att vi inte vill att hon ska bli vuxen och klara sig själv. Tro mig. Det är typ det enda vi vill. Hon kan dock aldrig komma dit. Hennes moraliska kompass är för alltid lite vind och skev.

Vet ni vilka som gett henne alla dessa idéer förresten? Människor som jobbar med människor. Läkare. Assistenter. Folk inom handikappomsorgen. Människor som ser henne nån halvtimma då och då men inte har en aning om vilket krig dom startar hemma hos oss.

Skaffa barn? Snälla. Alltså hon kan inte skaffa barn. Att så det fröet i hennes huvud är så jävla elakt. Ni ska veta hur många gånger hon ballat ur totalt och sagt upp kontakten. Ibland bara för att vi frågat var hon varit. Ibland för att vi försöker reda ut konflikter. Som vuxna gör, men det går inte.

Jag minns en gång när min mamma fick åka med henne på sjukhuset pga magsmärtor. Vår rädsla (förutom att hennes liv var i fara såklart) var att hon kanske skulle vara gravid. Eller den gången som hon blev utsatt för övergrepp men inte förstod att det var just ett övergrepp.

Dom gånger vi hittat extremt opassande sms på hennes telefon från andra män (ibland mkt äldre vidriga slem) som lika gärna skulle kunna utnyttja henne och sedan kasta henne i ett dike. Hennes svar när vi konfronterat henne? Typ såhär: Jag skrev tillbaka för att jag ville att dom skulle låta mig vara.

Ingen logik i det alls.

Vill ni veta hur hon hanterar detta? När okända män letar efter tjejer att utnyttja? Fel. Hon hanterar det FEL. Och det är så ledsamt! Hon vet inte att dom är vidriga äckel och hon vet inte att hon har ett värde som hon ska värna om. Hon svarar inte LÅT MIG VARA eller att hon ska polisanmäla.

Nej nej.

Hon svarar: Du kan få så mycket sex du vill av mig.

För att hon inte FÖRSTÅR. Vi försöker få henne att förstå utan att bråka och med en tanke att det en dag kanske går in att hon inte är som alla andra. Precis som jag inte är som alla andra. Jag klarar inte heller av vadsomhelst, jag får inte alltid göra som jag vill. Jag känner mg varken mogen eller vuxen. Skillnaden är att hennes temperament, ordval och beteende är något vi behöver hjälp och stöd med. Stöd vi inte längre får. Hon borde inte ha en telefon med tillgång till precis allt, hon ser inte så bra att hon kan städa utan att hälften missas och hon vet egentligen inte vad som är bra eller dåligt. Gott eller ont.

Det här är jättesvårt för mig att skriva om. Det är en sån börda att inte få hjälp och det är SÅ FEL att vem fan som helst tycker dom kan säga lite ditt och datt till henne utan att det blir konsekvenser för oss.

Hon vill flytta till Örebro (!) från INGENSTANS. Hon kan skriva och be om saker utan att förstå hur det framstår eller hur det känns eller ser ut.

Hennes hjärta är gott och hon har så fina sidor men hennes sociala samspel är så skevt att hon aldrig skulle klara av saker på egen hand. Hon behöver mentorskap. Råd. En hjälpande hand. Saker vi inte kan ge henne nonstop dygnet runt.

Det är otroligt svårt att vilja så mycket för någon annan samtidigt som vi måste bromsa. Vi vill att hon ska känna att hon är duktig men med restriktioner. Annat fungerar helt enkelt inte. Är vi hemska? Elaka? Verkligen inte. Tro mig, vi har testat allt för att få en så bra och naturlig familjesituation som möjligt.

Mamma och pappa är outstanding på att värna om rätt saker, ge råd och stöd och att finnas där för oss alla tre. Fast vad kan dom göra när min 34-åriga syster inte kan ta hand om sig själv men helt uppenbart tror att hon KAN och FÅR göra vad hon vill? Hon kan inte det! Alltså VERKLIGEN INTE. Jag kan inte göra vad jag vill heller. Jag får inte göra som jag vill jämt, men själv så vet jag ju det. Magkänsla. Intuition. Empati.

Idag har vi ingen hjälp för henne. Vi har inte pratat på över en vecka. Vi vet ungefär var hon befinner sig men vi vet ingenting om hur hon mår och vad hon gör. Det är hemskt.

Hon kan inte laga ordentlig mat.

Hon ser dåligt så hon kan inte städa ordentligt.

Hon ÄR sjuk. Behöver medicin, hjälp om ett krampanfall oväntat kommer och hon har magproblem som jag inte ens önskar min värsta fiende att uppleva.

Hon lyssnar på precis alla som är fel personer att lyssna på. Dvs dom som inte egentligen bryr sig, men tror att dom faktiskt hjälper henne genom att säga det hon vill höra.


Det är extremt tydligt att hon behöver en hjälpande hand. Det syns på henne. Visst är det helt jävla tappat när FK vill göra en utredning angående hennes tillstånd för att veta att det fortfarande är samma funktionsvariation som gäller? ALLTSÅ PLEASE. Hon föddes såhär och kommer såhär förbli. Hon kan inte förändras eller helt plötsligt vakna upp med kunskap om konflikthantering och djup empati. Det finns inte i hennes system. Hon behöver support. Inte nån jävla idiot som får henne att ta avstånd från sin familj för att hon helt plötsligt fått höra att hon absolut kan skaffa barn.

Min andra syster följde med på ett möte med henne en gång. Kan inte med ord beskriva hur upprörd hon var efteråt. Erika satt och lyssnade i timmar när en okunnig icke eftertänksam människa stod och predikade för vår lillasyster, bland många andra likasinnade, att dom ABSOLUT HAR LIKA STOR RÄTT ATT SKAFFA BARN som alla andra. Alltså ha! Det handlar såklart inte om dom juridiskt har rätten. På papper- absolut. Alla har väl lika rätt i samhället? Eller? Men tänk lite längre. Jag frågade henne efteråt, när diskussionen blev hetsig hemma, om hur det skulle vara hanterbart för henne att ha ett barn att ta hand om?

Hennes svar?

Typ så här: NI kan hjälpa mig. Jag kommer hit med barnet och ni tar hand om det. Det är väl inget konstigt med det? Ni kan betala mina räkningar. Lösa matproblemet. Mamma kan ta hand om ungen. Ni hjälper ju Veronica med hennes barn?

För henne så är det hon hört: Du KAN ha barn.

HON KAN INTE HA BARN.

Konsekvenserna eller ansvarstagandet är ungefär lika med noll i hennes värld. Vi bråkar, hon skriker, hennes sms och kommunikation är så otroligt ELAK. Ni skulle bara veta vilka ord hon kan använda. Vill inte ens återberätta en enda jävla grej för det är så sjukt otrevligt. För henne är det ord hon hört bara, men inte vet betydelsen av.

Vi vet inte längre vad vi ska göra. Vi vet inte hur vi ska få henne med på en utredning för i hennes värld behöver hon ingen hjälp. Någon har ju sagt till henne att hon är VUXEN. Får göra som hon vill. Egentligen så är hon i en djup gråzon. Utan direkt stöd från samhället. Vi har alltid stöttat och hjälpt henne oavsett hur hon agerat och reagerat på konflikter och hinder. Vi vill ju att hon ska leva gott men också förstå att livet inte fungerar enbart på hennes villkor. Vågar inte ens tänka på var hon hade varit om vi inte funnits där.

Vad ska vi göra? Är det nån i den här ibland oeftertänksamma världen som upplevt samma som vi?

Idag så har hon brutit kontakten med oss i familjen. Det är kanske 14:e gången det händer och vi löser alltid problemet med tiden. Nåja, nästan iaf. Men nu är vi där igen! Eftersom hon är myndig och inte längre har LSS så får vi inte veta något pga tystnadsplikt. Vi kan inte tvinga henne till möten, interventions eller läkarbesök. Inte heller har vi rätten att köra över hennes beslut. Hur fel dom än är. Noll kontroll. Som det är nu så kan vadsomhelst hända henne och hon har inte möjligheten att själv veta när det gått för långt eller hon är i direkt fara.

Det är så jobbigt. Speciellt när vi är låsta och sitter med bakbundna händer. I alla år, genom hela hennes liv, så har vi alltid gjort det vi kan för att hon ska känna att hon klarar av saker även om det är lite kämpigt. Att hon ska vara en i gänget, utvecklas och må bra. Problematiken för oss senaste åren har varit att hon blivit aggressiv, påtagligt elak och avskärmande mot oss och inga andra. Vi vet inte längre vad vi ska göra. Hon blir arg över att jag försöker hjälpa henne med kosten (hon äter inte direkt jättebra eller nyttigt) och hon har blivit vansinnig över att mamma råkat se meddelanden på hennes telefon. Som då legat helt öppet på bordet. Inget jävla snokande kan jag säga. Vi får helt enkelt inte säga eller tycka någonting utan att hon går i taket. Så TACK till er otänkta människor som ger henne det här bränslet att alienera sig från dom som älskar henne mest! Jag finner inga ord för hur korkat det är av er. Det här kriget har pågått i ÅRATAL.

Inte heller är det så att vi inte hjälpt henne med att försöka uppfylla vissa av sina drömmar. Hon HAR fått flytta iväg för att få leva ut och ta hand om sig själv. Hon HAR fått prova massor av arbeten som vi önskat fungera men dessvärre inte gör det. Vi HAR kompromissat och vi HAR lyssnat. Visat omtanke, empati och massor av kärlek för att hon inte ska tycka att livet är emot henne hela jävla tiden.

‘Ventilering’ kändes som en passande rubrik idag. Jag hoppas att ni som känner igen er delar med er till mig. Kanske känns det lite enklare om vi får höra att vi absolut inte är ensamma om ett sånt här problem🖤

All kärlek/ V

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.