Vykort från hemtrakten

Det finns såklart dagar när jag inte är överlycklig att bo i Norrland. Typ när det är slaskigt som fan eller när det inte finns någonting att göra på en onsdag för att ingenting är öppet här ute på landsbygden… men sen finns det såna här dagar. När snön är krispig och det känns som om vi traskar genom den stora garderoben och ut på andra sidan där Narnia väntar på oss. Då det är kallt, klart och skimrande vitt. Det är inga filter på bilden, det är enbart naturens skönhet. Vackert är det och det får mig att uppskatta vårt hem och plats i världen extra mycket.

Vi har för första gången på länge kört tillsammans in till stan för att sätta sprätt på lite julklappspengar. Det härliga är att vi, som jag tidigare nämnt, båda hatar att gå på stan och vi vill göra bort så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. VI VILL ALLTID BARA HEM. Sen kanske vi inte var så snabba som vi ville, men vi fick allt gjort. Björn har handlat soppskålar, jag en kryddkvarn, lite porslin och vin (såklart). För att inte glömma det rökta renhjärtat från Stadskällaren! Vi ska göra nåt riktigt smarr till nyår. Det är i alla fall vad jag förväntar mig från oss. Hur vi kom på att allt måste ske idag är lite av ett mysterium. Hade så mycket hellre suttit på skotern ute i skogen och druckit varm choklad. Vi håller tummarna att vädret består i många dagar framåt så vi får tid att åka ut tillsammans med barnen också.

HÄR BRYTER VI FÖR MENTAL UPDATE!!!!


Jamen, hur mår jag nu egentligen? 🖤

TJÖTT, så ikväll ska jag ta det så lugnt som det bara går. Är jävligt sömnig och sliten. Idag var första gången på länge som jag verkligen kände av den där äckliga sociala fobin. Ville fly och åka hem. Putta på människorna före mig i kön och skrika SKYNDA DIG FÖR HELVETE! Fast så sker inte längre. Jag stannar kvar i kön och på affären osv men jag kallsvettas i svanken och har svårt att fokusera på det som faktiskt är logiskt att fokusera på. Men! Det viktigaste är att jag GÖR DET ÄNDÅ. Efter en stund släpper det ändå och sen står jag ju där och handlar, svettas och viftar bort oroligheterna. Fan vad starkt. Det är antagligen därför jag är helt död i soffan nu, men vad gör det? Jag ska ändå arbeta hela helgen och ikväll finns inga måsten alls.

Puss! /V

Hejdå julen

Ursäkta, men hur jävla skönt är det inte att julen är förbi?! Varit så omedvetet stressad över julafton och allt flängande hit och dit att jag känt av kroppen på ett helt annat sätt dom senaste veckorna. Jag är liksom stressad inombords. Rastlös och lite småtjurig, men nu vänder det hoppas jag.

Under dagen igår så var det väl det vanliga som skedde. Middag hos mamma och pappa, resande fram och tillbaka för barnen och MASSOR av julklappar. I det stora hela väldigt mysigt, men jag gillar nog juldagen mer. Lugnare och mindre stress med årets klapplek. I år blev det som vanligt ett bra år för familjen Damm och jag vann såklart precis det jag ville. Enda spelet jag verkligen har flax i och jag är påväg att bli rejält utfryst av min familj pga att det inte blir nåt över till dom. Jag skrattar bara. Älskar att vinna! I år fick jag hem te (världens goaste), en helt vansinnigt fin ljusstake och lite annat snajsigt.

Jag blir alltid så tacksam under den här perioden av året. Tänk vad mycket vi har ändå. Barnen är SÅ bortskämda, men jag blir så glad av att se dom glada. Tidvis en riktig jävla toffel-morsa! Helst vill jag också kramas med alla hela tiden och julen gör mig ändå massa gott trots stress. Min 90-åriga farmor närvarade såklart igår och efter att Veronica pimplat i kärringen lite 15%-igt finvin så var snacket igång ordentligt. Naturligtvis är mina tatueringar fortfarande det fulaste hon sett och hon förstår inte varför vi inte flyttar barnens skolgång till Burträsk. Kan inte med ord ens beskriva hur många gånger jag förklarat att det inte fungerar så. Dom har ju en pappa i stan, men med tanke på att kära lilla Barbro är född långt innan alla jämställdhetsfrågor så ska det enligt henne te sig som en självklarhet att barnen ska vara med sin mor. Vet hut om det visar sig att vi bestämmer annorlunda. Jag njuter jättemycket av att höra hennes sköna dissar. Det är befriande och roligt som fan. Älskar henne så🖤 Däremot så går ju precis allt in i hennes skalle som sanningar och hon kan inte filtrera vad som egentligen är bra och dåligt. Eller att tiderna har förändrats rätt rejält sedan hon var en ung mamma. Hon tror fortfarande att det är bättre för mig att inte jobba för det måste ju vara skitjobbigt?! ‘Ja, det är det väl farmor, men jag VILL jobba’

*ppffft!!!* låter hon sen är diskussionen nedlagd. IGEN.

Att prata med jättegamla människor är så satans kul. Hon är den enda som kan riva av nåt sjukt otrevligt mot mig och jag ändå tycker hon är gullig som fan. 90 bast and still going strong!Förtrollande gott te. Älskar den handritade etiketten🖤 Så fin!

Magi på burk✨

Teet alltså🖤 Älskar att det bara finns här, helt unikt i sitt slag och är namngett efter en by två mil ifrån där vi bor. Önskar ni kunde känna doften. Den är magisk!

Vi lämnade av barnen hos sin andra familj ikväll och jag har bäddat ner mig med GW som sällskap. Jag tror att Björn tänker att jag håller på att bli knäpp eftersom jag plöjer igenom precis allt som har med sjuka sinnen och kriminologi att göra. Jag bara… gillar det. Alltså jag är inte besatt men intresserad av jävligt sjuka människor. Det är fan psykisk ohälsa på riktigt. Så det är min kväll, vilket känns heeeeelt okej med tanke på att jag jobbar igen imorgon och behöver sova efter dom här dagarna. Känner av det där bruset i huvudet lite extra och jag är trött. Väldigt trött till och med. Även om jag avskyr att lämna av barnen och köra hemåt utan dom så njuter jag av att få vara ensam en sväng just efter vi haft ett fartfyllt dygn. Jag tar ikapp hälsan lite för att jag inte alltid mår jättebra efter att det hänt saker exakt hela tiden i några dygn. Det gäller att alltid tänka på hur mycket energi jag gör av med. Mina batterier laddar typ så jävla segt och blir jag slutkörd så kan jag vara halvdöd i flera dagar. Det var längesen detta hände nu men det ligger såklart och puttrar i bakgrunden. Lite som en vilande vulkan som helt plötsligt kan få ett utbrott. Jag får liksom tassa på tå runt mig själv många gånger. Det är värt det i slutändan men det är klart jag saknar att klara av mycket mer än jag gör nu. Det är fortfarande så att jag klarar av JÄTTEMYCKET i jämförelse med ett år sedan så jag försöker tänka positivt och motivera mig själv till att klara av mer och mer saker, men långsamt och taktiskt. Jag har ju kommer så jävla långt nu! Det är helt otroligt när jag tänker på det lite extra. Jag hoppas att du som är där jag var nu verkligen ger dig själv den cred du förtjänar. Det är inte enkelt, men det går att bli bättre. Vi människor är så starka, men det går inte om vi inte öppnar käften och pratar. Eller ber om stöd och accepterar att vi faktiskt inte klarar hur mycket som helst hela jävla tiden. HEED MY WORDS.

Nu ska jag borsta tänderna, sätta upp håret i slarvig tofs och somna till tv:n. DET ÄR SÅ GÖTT!

Kärlek! /V

Läsbingo, lov & lite känslor

Vide fick hem ett roligt projekt lagom till jullovet. LÄSBINGO! Han har läst allt från rader iklädd vantar & mössa till böcker under en filt med ficklampan tänd. Väldigt mysigt och kreativt sätt att få barnen att läsa lite extra. Han är redan väldigt duktig på just läsning men det är så roligt att se hur han frenetiskt lägger tid och hjärta på att bocka av uppdrag efter uppdrag. Tror han avverkade halva bingobrickan på en afton och mer läsning lär det bli. Riktigt kul!

Vi har haft en riktigt lugn dag hemma den här söndagen. Brasa och varm choklad med en liten skotertur för pojkarna fick räcka i aktivitetsväg. Så mysigt🖤


Läs mer

Mother by day…kärring by night?

Den här veckan har varit märklig. Ingenting har liksom gått som jag vill och arbetet har INTE flutit på som vanligt. Två halvdagar varvat med VAB och en dag med full fokus på sjuk unge. Jag blir så rastlös. Vi har lite att stå i hemma men det enda jag velat göra i veckan är att torka frukt och sortera ginflaskor. Är jag gammal styrdansande kärring nuförtiden? En som gnäller när grannarna lever om lite extra en lördagkväll och skriker på ungar som buskör nerför gatan? Kanske. Jag är så mycket tröttare än vanligt just nu. Varje kväll tänker jag att IMORGON. Imorgon ska jag göra så mycket! Ordna upp alla räkningar, boka besiktning, köpa sista julklapparna och styra upp en bra kväll med barnen där vi grottar ner oss i Netflix och äter godis. Sen bajsar jag typ över hela min planläggning och gör ingenting. Är på rätt kass humör fortfarande men det håller på att släppa. Tacka världen för det. Har inte varit den trevligaste människan dessa dagar och jag går med ständigt dåligt samvete över att jag inte hinner det jag vill eller medvetet skiter i saker som faktiskt skulle behöva göras. Tänker att den här känslan drabbar många hela tiden, men jag har personligen så jobbigt med mig själv när jag inte kan sortera tankar och måsten. Blir som ett sammelsurium av pladder och jag vill bara lägga mig och sova så en ny dag kommer snabbare.

Just nu är Björn borta på hockeyträning och jag sliter med min torkade jävla frukt! Fått nån slags sjuklig besatthet att torka alla världens citrusfrukter som jag sedan ska ha till alla mina drinkar hemma. Det är ett roligt och enkelt sätt att förfina något bara genom att slänga in det i ugnen men jag kan inte låta bli att tänka: Vad fan hände? Var det verkligen jag som var bakis fyra gånger i veckan för 3 år sedan? Aldrig sov eller städade min lägenhet? Jobbade nätterna i ända men ändå strök jag omkring med tjejkompisarna nere på klubben och dansade till klockan var sent. WHAT?! Alltså ALDRIG att jag skulle orka eller vilja det idag. Det är klart en förändras och jag är enormt lycklig idag när jag tänker på hur lugnt och rofyllt livet är. Däremot får jag total jävla ångest när jag ser mig själv nu och jämför mig med mig själv för 4 år sedan. Jag var så… LITEN. Tiny faktiskt. Jag HATAR min viktuppgång men jag älskar ju ost så vad ska en kvinna göra? Hellre ost än smal och svag som jag brukar säga! Säger det jätteofta till mig själv nuförtiden som en slags helt väntad övertalningsmanöver. Jag var också extremt halvnaken för några år sedan. Det saknar jag på riktigt. Älskar att vara halvnaken och det var inte alls konstigt egentligen. Jag peakade när jag var 34. Det är SÅ JÄVLA TYDLIGT. Aldrig varit så snygg som då och nu? Ja, nu fallerar kvinnan vars blogg ni läser. Nämen inte så men ändå! Det känns så men det ÄR INTE SÅ. Jag är fortfarande jättemycket jag osv osv men det jag försöker säga är… Läs mer

VABBHELVETE

inlägg innehåller annonslänk

Jag sa ju att tisdagar är skit! Särskilt när barnen såklart blir sjuka det absolut första dom blir när vi ses. Så jävla typiskt. Sen klockan sju så har Vide matvägrat och gråtit över precis allt. Han blir alltid sådär lagom sur och härligt grinig. Det får mig att känna mig som typ världens sämsta morsa. On the upside så har jag hunnit städa och diska nu på morgonen och nu sitter jag med er. Försöker tänka positivt men jag mår fan dåligt när barnen är sjuka. Det känns som att vi varit småförkylda hela hösten, River har missat massor med träningar och Vide är blek som ett lakan. En vecka kvar till jul och jag vill verkligen inte ha sjukstuga då. Håller alla tummar, tår och alla andra kroppsdelar att så inte blir fallet. Läs mer

Barnvecka!

inlägget innehåller annonslänkar


ÄNTLIGEN. Vaknade snortidigt lika förväntansfull som ett barn på julafton. Det är ju faktiskt lite som julafton varannan vecka här nu när jag tänker på det. Barnen kommer hem idag och jag har såklart planer för oss. Måndagar har blivit den dagen när barnen skäms bort och vi är så jävla gulligull med varandra. Inte konstigt alls, att vara separerad har ju inte att göra med barnen utan att man inte vill leva med sin partner. Det är självklart vitt skilda ting. Kidsen saknar jag HELA TIDEN ALLTID.

I nuläget är vi ensamma till imorgon eftersom Björn åkt ner till Mora för att hämta vår nya bil (wiiiii!) så idag satsar jag helhjärtat på att skämma bort River & Vide. Innan barnen är klara på skolan så ska jag själv också få skämmas bort med mysig lunch och riktigt bra sällskap. Välbehövligt. Jag är nog en av få som älskar måndagar. Har mer problem med tisdagar pga va fan finns dom till för?! Mellanmjölk och så jäkla tråkigt. Tar vi bort den dagen så blir det snabbare helg och sen måndag igen. Hör bön! Fast VÄNTA NU…! Då förlorar jag ju en dag med barnen. Heeeelvete så kasst det vore. Hör icket min bön!

Jag tänkte på det att jag sällan skriver om mina barn och vårt vardagliga familjeliv. Det har varit en rätt lång resa med min 8-åring när han definitivt haft lite temperamentsfulla år och myror i brallan precis hela tiden. Så var iofs jag själv som barn så jag fattar. Han är driven, klok och otroligt omtänksam även om han ibland behöver ställa sig upp på lektionerna för att, som han säger det, ‘inte kan låta benen vara still för länge’. Minns att vi hade samtal på skolan för nåt år sedan. Ett sånt där vanligt utvecklingssamtal med nån slags pedagog som tryckte lite på att han är busig och tidvis har lite svårt att fokusera. Fick så jävla kassa vibbar av henne direkt för att, lets face it, finns himla massa lärare, pedagoger & whatev som ska överanalysera precis allt. Jag vet att hon var ute efter att prata om ADHD. Eller nåt i den mappen iaf. Kanske är jag överbeskyddande mot mitt barn men River är otroligt duktig på så sjukt mycket. Han kan sitta i timmar och bygga teknik-Lego, något som inte ens jag klarar av. Jag har minst tre vänner vilkas barn i nuläget utreds för ADHD. Är det inte lite… mycket? En liten kille i Rivers ålder har ju fan HUR MYCKET ENERGI SOM HELST. Han tränar, stökar på mest hela tiden och han är många gånger outtröttlig. Personligen så ser jag inget konstigt med det alls! Jag kunde inte heller sitta still när jag var barn men med åren så blev det bättre och jag vande mig. Växte upp helt enkelt. Ja, jag blev ärligt så irriterad under vårt samtal på skolan! Han sitter ju och fokuserar flera timmar per dag, alla dagar i veckan och bara för att en unge är busig så har inte barnet ADHD!! Här är det såklart viktigt att påpeka att barn & vuxna som lever med detta självklart ska hjälpas och stöttas, men har otroligt svårt när personal tar till den förklaringen lekande lätt som om dom per automatik ska diagnostisera mitt barn. Input här med: Det finns såklart FANTASTISKA pedagoger runt om i landet. Ni är guld värda! Den här kvinnan som vi träffade trevade efter att luska i detta påhittade problem DIREKT och jag blev nästan stött. Ställde konstiga frågor om varför han inte ville leka med dom andra barnen på rasterna också. Då blev ju jag såklart iskall och tänkte VAFALLS?!?! Har mitt barn inga vänner? Läs mer

Vilja, vördnad & vinböcker

Hej ni!

Klev alldeles nyss ur duschen, helt dränerad och SÅ TRÖTT. Ändå väldigt glad (och stolt) att jag fortfarande fungerar bra på jobbet och i övrigt. Så, så skönt! Tänka sig att det är fullt möjligt att repa sig och komma tillbaka. Kanske inte helt som sitt tidigare jag, men klokare och med lite tyngre ryggsäck. Den där ryggsäcken är något jag faktiskt oftast gillar att bära på. Kanske lite otymplig nu & då men en kan inte få allt. Det är så livet är bara och det är mycket enklare att välkomna och acceptera än att bita ihop och låtsas som att den inte hänger där på ryggen. Jag känner vördnad för mig själv i vinter. Krigare! Go Veronica din utbrända jävla sate. Läs mer