Lusse, bubbel och kärleksfull sarkasm

inlägget innehåller annonslänk

Hej hej Skellefteå.

Sitter i stilla ro på Björns kontor denna gråa, trista vinterdag. Fick för mig att det var en bra idé att tillsammans åka till stan trots ledig dag och möjlig sovmorgon. Så här sitter jag och väntar ut livet till klockan är 12.00. Vi ska ju på lussetåg då! Min äldsta har tjatat om att han vill vara pepparkaksgubbe i veckor nu och idag ska han äntligen få vara just det i kyrkan. Samma kyrka som mina föräldrar gifte sig i, samma blå kyrka som jag avslutade terminerna i skolan inför sommarlovet i och samma kyrka som barnen är döpta i. Lagom nostalgiskt att traska in där igen. Fint på många sätt. Är inte kyrklig av mig så, men det ÄR nåt speciellt och rogivande med just kyrkor. Jag vill verkligen inte att dom ska försvinna bort och jag ogillar diskussionerna som florerar om att vi inte längre ska fira diverse saker i kyrkan. Vissa saker SKA MAN FIRA I KYRKAN. Jag är långt ifrån religiös men det är tradition. Glad att det händer idag ändå. Varannan vecka med kidsen är fortfarande lika jobbigt men det är samtidigt så högt uppskattat när vi får ses på bonustid. Som idag. Njuter liksom lite extra och blir lite extra förälskad i mina barn då.

Det är extremt seg period just nu. Allt är grått och det är slaskigt, blött och riktigt fult ute. Sitter och ser ut över E4:an exakt just nu och kan säga att Skellefteå fan måste vara en av dom tråkigaste städerna i landet för tillfället. Burträsk är inte bättre. Kanske lite, liiiiiiite då pga att jag möjligen är hutlöst partisk men jag råkar faktiskt älska Burträsk väldigt mycket. Har varit inne i stan i ca 45 minuter och längtar redan hem. Det ÄR möjligt att vara så hemmakär. Jag vill alltid hem, hela tiden. Ska vi iväg en natt på hotell så ligger vi och snackar om hur mycket vi längtar hem och när vi väl är påväg hem kan det aldrig gå nog fort. Kanske för att vi har det så harmoniskt innanför våra fyra väggar. Det har varit en så viktig del för mig i mitt tillfrisknande. Trivsel, trygghet och små saker som piggar upp. Som våra upptåg i köket. Varje fredag när jag är ledig, vilket innebär varannan vecka, så försöker vi laga nåt gott. Kanske öppna en flaska vin eller cava och fota! Det är en rolig kombination att vi bägge älskar det visuella och att göra något från hjärtat och inte enbart plåta en innehållslös bild. Mat är riktigt roligt att jobba med och min sambo gör det så enkelt för mig. Den där enormt välkomna lyxen i vardagen är bland det bästa vi har tillsammans och kan inte ens räkna hur många gånger Björn kommit hem med en speciell ost eller udda krydda, sås eller dryck som vi bara måste testa. Ikväll testar vi en dubbel cheddar. Kom hem från jobbet igår och där står en påse med ny tonic och just den där osten. Ska leta fram en superkombo till den innan vi kör på med På Spåret och allt gott. Tradition hemma skulle vi kunna kalla det. Ost och dryck. Det som aldrig framgår på bilderna jag plåtar är hur vidrigt klumpig jag egentligen är. Björn ger mig en skum blick säkert hundra gånger i veckan eftersom jag droppar allt, spiller kaffe, tappar det mesta mot våra svarta köksluckor och jag slår tårna i soffan hela tiden. Min snusdosa är alltid borta och jag dräller nästan alltid mat i knäet. ´OJ´ är antagligen det vanligaste ordet i mitt vokabulär. Glad att denna taskigt dåliga egenskap icket lyser igenom. Vår relation består av en stor mängd sarkasm ändå så stör mig ju inte direkt på att jag får pikar hela tiden. Retirerar alltid med att hans näsa är i vägen mest hela tiden och att jag kan se den sticka ut från kontorsfönstret när jag själv är på jobbet. Lika barn leka bäst och vi har båda stora näsor. Alltså JÄTTESTORA näsor. Tur att vi aldrig skaffade ett barn för den ungen hade definitivt fått en svår uppväxt. Möjligen gjort succé i tullen som knarkhund men tror dock ändå att det i slutändan var bäst för oss att låta bli att yngla av oss. Tänker väldigt sällan på det där längre. Att vi inte skaffade barn alltså. Det känns fortfarande som ett klok beslut även om jag ibland får ett il genom kroppen av bebislängtan. Sen påminns jag om Björns snok och min klumpighet och då är det fan bara stänga av tanken och gå vidare.

Vidare till vadå? Ja, kanske till Lussetåg och fredagsfokus? Bestämma vad vi ska äta exempelvis. Det lutar stenhårt mot skagenröra och bubbel, men är grymt sugen på att köpa ett gäng udda öl och köra en miniprovning hemma. Såhär såg det ut när vi slog våra huvuden ihop och lagade toasten sist:

Alltså hur smarr?! Det är så jävla skönt att hålla på såhär hemma. Den här bilden minns jag att jag inte ens fixade till med upplägg osv. Det var rörigt och mycket på bordet vilket bara gjorde bilden ännu bättre.

Btw så stegade Björn just in (med storsnoken) här på kontoret med en sk GNÄLLPIZZA. Sån mat får jag när jag är gnällig (vilket tydligen är ofta af när vi alltid äter pizza) och borde hålla käft. Ännu ett tydligt tecken på vår utbredda sarkasm och djupa genuina kärlek vi har för varann. Äter inte alla gnällpizza?

Så kallad GNÄLLPIZZA.

Nu packar vi ihop min klumpighet, våra stora snokar och drar vidare mot lussetåget.

/V

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.