Barnvecka!

inlägget innehåller annonslänkar


ÄNTLIGEN. Vaknade snortidigt lika förväntansfull som ett barn på julafton. Det är ju faktiskt lite som julafton varannan vecka här nu när jag tänker på det. Barnen kommer hem idag och jag har såklart planer för oss. Måndagar har blivit den dagen när barnen skäms bort och vi är så jävla gulligull med varandra. Inte konstigt alls, att vara separerad har ju inte att göra med barnen utan att man inte vill leva med sin partner. Det är självklart vitt skilda ting. Kidsen saknar jag HELA TIDEN ALLTID.

I nuläget är vi ensamma till imorgon eftersom Björn åkt ner till Mora för att hämta vår nya bil (wiiiii!) så idag satsar jag helhjärtat på att skämma bort River & Vide. Innan barnen är klara på skolan så ska jag själv också få skämmas bort med mysig lunch och riktigt bra sällskap. Välbehövligt. Jag är nog en av få som älskar måndagar. Har mer problem med tisdagar pga va fan finns dom till för?! Mellanmjölk och så jäkla tråkigt. Tar vi bort den dagen så blir det snabbare helg och sen måndag igen. Hör bön! Fast VÄNTA NU…! Då förlorar jag ju en dag med barnen. Heeeelvete så kasst det vore. Hör icket min bön!

Jag tänkte på det att jag sällan skriver om mina barn och vårt vardagliga familjeliv. Det har varit en rätt lång resa med min 8-åring när han definitivt haft lite temperamentsfulla år och myror i brallan precis hela tiden. Så var iofs jag själv som barn så jag fattar. Han är driven, klok och otroligt omtänksam även om han ibland behöver ställa sig upp på lektionerna för att, som han säger det, ‘inte kan låta benen vara still för länge’. Minns att vi hade samtal på skolan för nåt år sedan. Ett sånt där vanligt utvecklingssamtal med nån slags pedagog som tryckte lite på att han är busig och tidvis har lite svårt att fokusera. Fick så jävla kassa vibbar av henne direkt för att, lets face it, finns himla massa lärare, pedagoger & whatev som ska överanalysera precis allt. Jag vet att hon var ute efter att prata om ADHD. Eller nåt i den mappen iaf. Kanske är jag överbeskyddande mot mitt barn men River är otroligt duktig på så sjukt mycket. Han kan sitta i timmar och bygga teknik-Lego, något som inte ens jag klarar av. Jag har minst tre vänner vilkas barn i nuläget utreds för ADHD. Är det inte lite… mycket? En liten kille i Rivers ålder har ju fan HUR MYCKET ENERGI SOM HELST. Han tränar, stökar på mest hela tiden och han är många gånger outtröttlig. Personligen så ser jag inget konstigt med det alls! Jag kunde inte heller sitta still när jag var barn men med åren så blev det bättre och jag vande mig. Växte upp helt enkelt. Ja, jag blev ärligt så irriterad under vårt samtal på skolan! Han sitter ju och fokuserar flera timmar per dag, alla dagar i veckan och bara för att en unge är busig så har inte barnet ADHD!! Här är det såklart viktigt att påpeka att barn & vuxna som lever med detta självklart ska hjälpas och stöttas, men har otroligt svårt när personal tar till den förklaringen lekande lätt som om dom per automatik ska diagnostisera mitt barn. Input här med: Det finns såklart FANTASTISKA pedagoger runt om i landet. Ni är guld värda! Den här kvinnan som vi träffade trevade efter att luska i detta påhittade problem DIREKT och jag blev nästan stött. Ställde konstiga frågor om varför han inte ville leka med dom andra barnen på rasterna också. Då blev ju jag såklart iskall och tänkte VAFALLS?!?! Har mitt barn inga vänner? 👻💀Frågade direkt om denna förvirrade fråga och fick förklarat att: Nej, alltså han vill inte vara med att spela bandy. Han leker med dom som inte gör det istället. Okej? VAD ÄR PROBLEMET DÅ? Han ville verkligen inte prata om det med henne, vilket jag tyckte var både hjärtskärande och jobbigt, men efter lite mysigt mammagull påväg hem från skolan så berättade han att han inte orkar spela på rasterna för att det är så mycket tjafs mellan vissa av grabbarna. PHU! MITT BARN ÄR EN KÄLLA AV VISDOM OCH INTE UTAN VÄNNER. Peppade honom och sa att det är helt okej! Han hade också känt sig lite tvingad att delta när lärare frågat varför han inte är med. Åh min son! Du är okej utan bandy på rasterna. Så jävla lame att det ens är en diskussion. Han väljer bara att leka med andra som leker lugnare. Thats it. Sen spelar han ju innebandy typ 3 ggr i veckan och kanske VILL göra nåt annat på utomhusrasterna?! Kan så vara. Är otroligt less på detta överanalyserande.


River spritter av energi och galenskap direkt han är i samma rum som sina vänner. Det är övertydligt. Speciellt på innebandyträningarna och när spännande saker händer. Under Lussetåget noterade jag att han skruvade på sig och fulstretchade sig genom uppträdandet. Men han stod kvar och han sjöng. PUNKT. Sen är han ,som alltid, bäst och sötast av alla barn pga världens mest enögda mamma, men om det skulle komma till grundad oro för diverse ADHD, ADD osv så skulle jag mer än gärna ta emot hjälpen och inte bära några jäkla skygglappar. Tycker bara att det verkar som att det konstateras saker hejvilt idag till skillnad från när jag var barn själv.


Vide då? Ja, alltså Vide han är som vanligt inte av denna värld. Han läste redan när han var tre, han sjunger, vill spela instrument. Klä sig i fulpiff och han älskar att ge mig sugpussar på kinden. När han fick på förskolan så rabblade han alla färger på engelska och lärarna trodde först att han inte förstod vad BLÅ eller GRÖN var för något. Fick förklara att Vide inte upprepar orden på svenska. Han drar dom på engelska. Förskollelärarna drog en lättnadens suck då. Tror att dom tänkte att Vide var lite efter i språk och bild. Icket detta barnet!! Han är ett unikum. Säger jag, hans mamma, såklart. Aldrig heller vunnit över snorungen i memory. A L D R I G. Det är fan pinigt så in i helvete. Han är inte alltid ett vandrande litet geni med knasiga idéer. Kvällstid är han lite tjurigare och tidvis riktigt pain in the ass. Såhär: Varje kväll, då menar jag VARJE kväll, så kommer han ner för trappen och kan ju inte sova! Han har ju testat i hela 2,5 minut!!!!! Wuääääää!!!!! Han står där naken, liten och ynklig. Liksom krökt i ryggen och tror att hans lilla skådespel ska fungera. Nej. Inte när denna show drar igång exakt samma tid varje kväll under alla årets dagar. Sen hasar han sig liksom fram till soffan och kryper upp för att han har något SÅ JÄVLA VIKTIGT ATT SÄGA. Det är aldrig nåt som är viktigare än en bajskorv i rymden kan jag säga. Han är Alfons. Han ska ‘bara’ hämta en bok, gå på toa, hämta vatten, bära upp hans katt i puffen osv osv OSV (!). Det är livet med barn. Sen går jag som vanligt in när dom somnat, vilket jag tror typ ALLA föräldrar gör, och pussar dom i pannan och stryker dom över kinden samtidigt som jag viskar JAG ÄLSKAR DIG, DIN LILLA JÄVEL.

”Ja, tiden går och man börjar bli gammal. Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa dar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.