Mother by day…kärring by night?

Den här veckan har varit märklig. Ingenting har liksom gått som jag vill och arbetet har INTE flutit på som vanligt. Två halvdagar varvat med VAB och en dag med full fokus på sjuk unge. Jag blir så rastlös. Vi har lite att stå i hemma men det enda jag velat göra i veckan är att torka frukt och sortera ginflaskor. Är jag gammal styrdansande kärring nuförtiden? En som gnäller när grannarna lever om lite extra en lördagkväll och skriker på ungar som buskör nerför gatan? Kanske. Jag är så mycket tröttare än vanligt just nu. Varje kväll tänker jag att IMORGON. Imorgon ska jag göra så mycket! Ordna upp alla räkningar, boka besiktning, köpa sista julklapparna och styra upp en bra kväll med barnen där vi grottar ner oss i Netflix och äter godis. Sen bajsar jag typ över hela min planläggning och gör ingenting. Är på rätt kass humör fortfarande men det håller på att släppa. Tacka världen för det. Har inte varit den trevligaste människan dessa dagar och jag går med ständigt dåligt samvete över att jag inte hinner det jag vill eller medvetet skiter i saker som faktiskt skulle behöva göras. Tänker att den här känslan drabbar många hela tiden, men jag har personligen så jobbigt med mig själv när jag inte kan sortera tankar och måsten. Blir som ett sammelsurium av pladder och jag vill bara lägga mig och sova så en ny dag kommer snabbare.

Just nu är Björn borta på hockeyträning och jag sliter med min torkade jävla frukt! Fått nån slags sjuklig besatthet att torka alla världens citrusfrukter som jag sedan ska ha till alla mina drinkar hemma. Det är ett roligt och enkelt sätt att förfina något bara genom att slänga in det i ugnen men jag kan inte låta bli att tänka: Vad fan hände? Var det verkligen jag som var bakis fyra gånger i veckan för 3 år sedan? Aldrig sov eller städade min lägenhet? Jobbade nätterna i ända men ändå strök jag omkring med tjejkompisarna nere på klubben och dansade till klockan var sent. WHAT?! Alltså ALDRIG att jag skulle orka eller vilja det idag. Det är klart en förändras och jag är enormt lycklig idag när jag tänker på hur lugnt och rofyllt livet är. Däremot får jag total jävla ångest när jag ser mig själv nu och jämför mig med mig själv för 4 år sedan. Jag var så… LITEN. Tiny faktiskt. Jag HATAR min viktuppgång men jag älskar ju ost så vad ska en kvinna göra? Hellre ost än smal och svag som jag brukar säga! Säger det jätteofta till mig själv nuförtiden som en slags helt väntad övertalningsmanöver. Jag var också extremt halvnaken för några år sedan. Det saknar jag på riktigt. Älskar att vara halvnaken och det var inte alls konstigt egentligen. Jag peakade när jag var 34. Det är SÅ JÄVLA TYDLIGT. Aldrig varit så snygg som då och nu? Ja, nu fallerar kvinnan vars blogg ni läser. Nämen inte så men ändå! Det känns så men det ÄR INTE SÅ. Jag är fortfarande jättemycket jag osv osv men det jag försöker säga är…

…att jag ibland saknar känslan av att ha något galet att berätta. Om hur fucked up livet kan vara för en ensamstående mamma måste ju vara roligare att läsa än en kärring på 37 som TORKAR FRUKT?! Löjligt att jag ens tänker såhär! Jag är ju fortfarande ninja by night, mother by day. Skillnaden är att jag är puttinuttigt förälskad och genuint lycklig. Jag vill odla pioner och väcka Björn med kaffe i sängen! Inte vara besviken på Tinder eller att jag inte fick ragg i lördags. Det är så otroligt långt borta. Fattar inte ens att jag varit där. Jesus Kristus. Jag var inte jättebra för mig själv ‘på den tiden’. Då tänker jag att det helt klart är bättre att jag vill plantera bärbuskar och diskutera hur vi ska lasera fiskbensparketten i vardagsrummet. Det är livet och jag ÄLSKAR att jag vuxit upp. Lämnat kaos, krångel och katastrofer. Det lär säkert dyka upp i annan skrud i framtiden men det löser vi tillsammans då.

Första bilden på oss tillsammans!

Älskar den här bilden🖤

Pling! Nu är det dags att vända blad. Och med det menar jag såklart FRUKTEN. Den ska vändas så den torkar bättre.

Ni hör ju.

Förlåt att jag är 37 och lycklig.

/V

2 reaktioner till “Mother by day…kärring by night?

  1. Linda

    Äh vet du Vera, ibland måste man liksom kompromissa med sig själv och sitt liv.
    Jag har också peakat och blir så jävla irri då ungarna säger :”vad smal du var mamma, man ser knappt det är du”. WHAT?
    Jag har ju inte kvalat in i ”ny 600 lb life”, jag har bara landat. Och börjat hitta mig själv.
    Kommit på att jag har svårt för ytlighet, jag har svårt för köttmarknaden på klubben. Jag har svårt säga ifrån till slemmiga snubbar som vill ha min kropp och skiter i min knopp. Då är det fan bättre vara liiite fulare. Fast i andras ögon finare: för jag har hittat mig själv.
    Avundas inte exet som än idag efter 5 år ögonraggar upp varenda tjej och lyckas inte få till ett seriöst förhållande just därför att han är på marknad varenda jävla helg. Raggar på allt, till och med våra gemensamma gamla kompisar 🤣

    Nä hörru: se till att må bra.
    Motion mår alla bra av så det kan jag inte förneka att jag borde göra mer av.
    Och titta inte bakåt, låt framrutan vara större än backspegeln, annars kör du i diket.
    Kram

    Gillad av 1 person

    1. Veronica

      AMEN!!! Så sant och det är ju exakt detta jag egentligen känner. Välmående och vettig. Ja, träning borde stå högre upp på listan men alltsååååååå så otaggad😂 vill äta ost!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.