’Ett nej är ett… ja?’

Jag stiger alltid upp innan familjen vaknar. Gör min frukost, dricker kaffe och sätter mig i soffan med min stora mugg och slår igång tv:n. Det är min favorit-timme på dagen. Inte för att jag är ensam men för att det är tyst och jag alltid har lättast att tänka då. Jag grubblade mer förut men tänka i tystnad är en nödvändighet för att jag ska fungera bra. Det är både skönt och tacksamt att bara sitta såhär- ingen är vaken utom jag- och jag bara är. Varje morgon. Senaste dagarna har varit mer än bra. Saker och ting fungerar som jag vill och jag känner inte den där klumpen av stress i maggropen som jag blivit så van vid efter många år av oro och just stress. Det ordet är som en plåga. Avskyr hela grejen med att allt ska vara så jävla perfekt, vad man ska hinna med på en dag, hur vi löser logistik för att spara så mycket tid som möjligt osv. För mig är det så tröttsamt.

2020 är här nu i alla fall. Känner lite att många satsar på det ‘nya livet’ och att en hel del förändringar ska ske NU eftersom det är nytt år och vi äntligen kan lämna gammalt bakom oss. Jag har inget särskilt löfte förutom att må bra och lyssna mer på barnen. Tycker att det är fina saker att tänka lite extra på och därför beslutade vi att börja det här året med att ordna upp Vides rum (igen). Inredning har alltid varit lika avkopplande för mig och den här gången känns det extra kul bara för att han är så peppad själv. Förra året fick vi inte direkt inspo från 6-åringen men i år är han delaktig och vill dela med sig om hur han vill ha det. Jätteskönt! Detta blir automatiskt en så bra kombo när jag har någon slags odiagnostiserad OCD och måste piffa och ändra saker och när barnen samtidigt VILL vara med och göra om hemma. Jag och barnen har inte alltid haft det enklast. Åren när jag levde själv så hade vi lite plats, lite pengar och så lite tid. Det fanns utrymme för dom i hjärtat såklart, men jag som ensamstående mor hade inget annat val än att jobba för att vi skulle klara oss varje månad. Känns fett gammaldags men det var verkligen så och det finns inga individer jag ser upp till så mycket som ensamstående föräldrar. Det är ett evigt slit och alla jag känner i den sitsen gör ett fantastiskt jobb. Jag har varit där så jag vet.

Så vad kommer jag fram till varje morgon när jag sitter ensam vaken och smågrubblar? Idag har jag bara känt tacksamhet. Att alla sover gott, att jag fungerar som vanligt och att vi har lagom med saker att ta tag i framöver. Jag har inte massa intressant att skriva eller vara förbannad över. Det är liksom… tyst i huvudet. Kanske är det såna gånger jag ska dela med mig så att ni som är mitt i er nedbrutenhet kan förstå att det verkligen blir bättre? Kanske kommer det en dålig dag imorgon, kanske inte. Jag brusar sällan upp nuförtiden och jag har lätt att sortera bort irritation som inte är värt att lägga energi på.

Framförallt har jag lärt mig det fina ordet NEJ. Jag säger inte ja till allt hela tiden och jag väljer vad jag vill göra efter vad jag orkar. Jag har alltid bara GJORT. Många gånger även fast jag egentligen inte orkar, men nu när jag säger nej så köper jag mig tid att lägga på det som är viktigt. Idag har jag redan sagt nej till flera saker. Exempelvis så ska jag inte tvätta. Inte heller ska jag lägga för mycket tid på att städa eller oroa mig över om jag orkar dagen eller ej. Folk förstår inte alltid. Jag kanske säger nej till mycket men samtidigt så blir det ju ett ja till något annat. Jag säger ja till lugnet. Kanske ja till personlig omvårdnad. Oftast säger jag ja till mycket mer än jag säger nej till men vi har hamnat i en värld där alla ska haka på och då är man automatiskt rolig och spontan. Ge mig en bok och ett glas vin en lördagkväll så har jag mycket mer ut av kvällen istället för att tacka ja till klubbande och galen fylla som ändå inte ger mig ett uns tillbaka dagen efter.

Mest av allt vill jag ha mer tid över till barnen och min familj. Dom får absolut inte lika mycket kärlek när jag inte mår bra och kan hantera vardagen. Så är det egentligen så illa att säga nej? Nej. Verkligen inte. Det är det klokaste ordet jag någonsin lärt mig skulle jag säga och det borde inte vara så negativt laddat. Det ger mig möjligheter på ett annat sätt för skulle jag säga ja till ALLT så skulle jag senare måsta säga nej fast jag egentligen vill. Det är en jäkla skillnad.

Morgnarna hos oss. Jag vaknar först sen smyger River upp. Vi slår alltid igång en film och myser ner oss. Idag: Veck i tiden. Allt detta för att jag sa nej till att tvätta nu på morgonen.

Trevlig helg på er🖤 Våga säga nej! /V

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.