Att lyssna på mig själv.

En del dagar blir det såhär. Jag låter bli att göra saker jag tänkt för att själen skriker att jag ska ta det lugnt. Är så jävla lyhörd mot mig själv nuförtiden och det är tacksamt. Jag låter helt enkelt bli att åka till stan. Hade lite ångestpåslag på morgonen, bilkörning och det går inte ihop och vet du? Det gör INGENTING. Jag har ändå lyckats med massa saker än så länge idag. Handlat färg, postat brev, pantat burkar, handlat frukost, hämtat ut paket och matat katterna. Senare idag ska jag måla. Det är så skönt att sålla och det är inte så att jag inte vill åka iväg till stan. Det är klart jag vill det, men jag måste göra såhär för att fungera resten av veckan, eller bara för dagen. Jag förstår verkligen inte hur så många kan med att göra saker hela tiden och aldrig stanna upp och andas. Att sova en stund mitt på dagen och koppla bort allt är typ min nya rutin när jag är ledig. Är såklart inte alltid trött men det är så jävla skönt att inte bli påverkad av vad alla andra pysslar med på sin lediga tid. Låt mig va när jag är ledig! Behöver jag sova så gör jag det. Speciellt när jag har en 50h vecka på jobbet. Så idag har jag låååååång frukost- ni vet hur mycket jag älskar frukost- och när jag känner för det så ska jag fixa i Vides rum. Alla nya möbler och lampor är påväg och jag hoppas att vi inte behöver vänta alltför länge på sängen. Hursomhelst så är den här onsdagen till för lugnet och lagom med sysslor.

Favoritfrukost🖤🌺

Läs mer

’Ett nej är ett… ja?’

Jag stiger alltid upp innan familjen vaknar. Gör min frukost, dricker kaffe och sätter mig i soffan med min stora mugg och slår igång tv:n. Det är min favorit-timme på dagen. Inte för att jag är ensam men för att det är tyst och jag alltid har lättast att tänka då. Jag grubblade mer förut men tänka i tystnad är en nödvändighet för att jag ska fungera bra. Det är både skönt och tacksamt att bara sitta såhär- ingen är vaken utom jag- och jag bara är. Varje morgon. Senaste dagarna har varit mer än bra. Saker och ting fungerar som jag vill och jag känner inte den där klumpen av stress i maggropen som jag blivit så van vid efter många år av oro och just stress. Det ordet är som en plåga. Avskyr hela grejen med att allt ska vara så jävla perfekt, vad man ska hinna med på en dag, hur vi löser logistik för att spara så mycket tid som möjligt osv. För mig är det så tröttsamt.

2020 är här nu i alla fall. Känner lite att många satsar på det ‘nya livet’ och att en hel del förändringar ska ske NU eftersom det är nytt år och vi äntligen kan lämna gammalt bakom oss. Jag har inget särskilt löfte förutom att må bra och lyssna mer på barnen. Tycker att det är fina saker att tänka lite extra på och därför beslutade vi att börja det här året med att ordna upp Vides rum (igen). Inredning har alltid varit lika avkopplande för mig och den här gången känns det extra kul bara för att han är så peppad själv. Förra året fick vi inte direkt inspo från 6-åringen men i år är han delaktig och vill dela med sig om hur han vill ha det. Jätteskönt! Detta blir automatiskt en så bra kombo när jag har någon slags odiagnostiserad OCD och måste piffa och ändra saker och när barnen samtidigt VILL vara med och göra om hemma. Jag och barnen har inte alltid haft det enklast. Åren när jag levde själv så hade vi lite plats, lite pengar och så lite tid. Det fanns utrymme för dom i hjärtat såklart, men jag som ensamstående mor hade inget annat val än att jobba för att vi skulle klara oss varje månad. Känns fett gammaldags men det var verkligen så och det finns inga individer jag ser upp till så mycket som ensamstående föräldrar. Det är ett evigt slit och alla jag känner i den sitsen gör ett fantastiskt jobb. Jag har varit där så jag vet.

Så vad kommer jag fram till varje morgon när jag sitter ensam vaken och smågrubblar? Idag har jag bara känt tacksamhet. Att alla sover gott, att jag fungerar som vanligt och att vi har lagom med saker att ta tag i framöver. Jag har inte massa intressant att skriva eller vara förbannad över. Det är liksom… tyst i huvudet. Kanske är det såna gånger jag ska dela med mig så att ni som är mitt i er nedbrutenhet kan förstå att det verkligen blir bättre? Kanske kommer det en dålig dag imorgon, kanske inte. Jag brusar sällan upp nuförtiden och jag har lätt att sortera bort irritation som inte är värt att lägga energi på.

Framförallt har jag lärt mig det fina ordet NEJ. Jag säger inte ja till allt hela tiden och jag väljer vad jag vill göra efter vad jag orkar. Jag har alltid bara GJORT. Många gånger även fast jag egentligen inte orkar, men nu när jag säger nej så köper jag mig tid att lägga på det som är viktigt. Idag har jag redan sagt nej till flera saker. Exempelvis så ska jag inte tvätta. Inte heller ska jag lägga för mycket tid på att städa eller oroa mig över om jag orkar dagen eller ej. Folk förstår inte alltid. Jag kanske säger nej till mycket men samtidigt så blir det ju ett ja till något annat. Jag säger ja till lugnet. Kanske ja till personlig omvårdnad. Oftast säger jag ja till mycket mer än jag säger nej till men vi har hamnat i en värld där alla ska haka på och då är man automatiskt rolig och spontan. Ge mig en bok och ett glas vin en lördagkväll så har jag mycket mer ut av kvällen istället för att tacka ja till klubbande och galen fylla som ändå inte ger mig ett uns tillbaka dagen efter.

Mest av allt vill jag ha mer tid över till barnen och min familj. Dom får absolut inte lika mycket kärlek när jag inte mår bra och kan hantera vardagen. Så är det egentligen så illa att säga nej? Nej. Verkligen inte. Det är det klokaste ordet jag någonsin lärt mig skulle jag säga och det borde inte vara så negativt laddat. Det ger mig möjligheter på ett annat sätt för skulle jag säga ja till ALLT så skulle jag senare måsta säga nej fast jag egentligen vill. Det är en jäkla skillnad.

Morgnarna hos oss. Jag vaknar först sen smyger River upp. Vi slår alltid igång en film och myser ner oss. Idag: Veck i tiden. Allt detta för att jag sa nej till att tvätta nu på morgonen.

Trevlig helg på er🖤 Våga säga nej! /V

Lusse, bubbel och kärleksfull sarkasm

inlägget innehåller annonslänk

Hej hej Skellefteå.

Sitter i stilla ro på Björns kontor denna gråa, trista vinterdag. Fick för mig att det var en bra idé att tillsammans åka till stan trots ledig dag och möjlig sovmorgon. Så här sitter jag och väntar ut livet till klockan är 12.00. Vi ska ju på lussetåg då! Min äldsta har tjatat om att han vill vara pepparkaksgubbe i veckor nu och idag ska han äntligen få vara just det i kyrkan. Samma kyrka som mina föräldrar gifte sig i, samma blå kyrka som jag avslutade terminerna i skolan inför sommarlovet i och samma kyrka som barnen är döpta i. Lagom nostalgiskt att traska in där igen. Fint på många sätt. Är inte kyrklig av mig så, men det ÄR nåt speciellt och rogivande med just kyrkor. Jag vill verkligen inte att dom ska försvinna bort och jag ogillar diskussionerna som florerar om att vi inte längre ska fira diverse saker i kyrkan. Vissa saker SKA MAN FIRA I KYRKAN. Jag är långt ifrån religiös men det är tradition. Glad att det händer idag ändå. Varannan vecka med kidsen är fortfarande lika jobbigt men det är samtidigt så högt uppskattat när vi får ses på bonustid. Som idag. Njuter liksom lite extra och blir lite extra förälskad i mina barn då.

Läs mer

’Kliande fingrar och julpanik’

inlägget innehåller annonslänkar


Jag har VERKLIGEN INTE hunnit blogga på hur länge som helst. Så känns det i alla fall. Det är mycket som händer nu och jag har inte tid att sätta mig ner i lugn och ro för att uppdatera er lite. Men! Vi kör en update nu.

Efter att hösten varit relativt omvälvande så börjar jag landa ordentligt i rutiner, arbete och hemmasysslor. Jag finner liksom ro i nästan allt och det börjar till och med spegla av sig på barnen nu. Varannan vecka är… intressant. Ena omgången kan det vara rent hus i helvete medan dom veckan därpå verkar ha åldrats och mognat 10 år. Det är så galet på många sätt. Vide har en sångperiod (igen) och jag kan inte ens beskriva hur jävla gulligt det är att han sitter och tjollrar med låttexter och musik hela tiden. River är som alltid full av myror i kroppen. Det kommer antagligen inte stillas på väldigt lång tid. Jag var likadan. Hans pappa också. Den energin han har önskar jag att jag själv kunde besitta. Om så bara för en dag.


Jag vet att jag väldigt sällan skriver om min hälsa nuförtiden. Jag vill inte. Det kan ha att göra med att jag lämnat det lite bakom mig samtidigt som det är en väldigt stor del av mig och livet jag lever idag. Konstigt vore annars, men det är lite underhållande att så många vill att jag ska skriva mer om detta för att det saknas i mina kanaler. Tyvärr så fungerar jag inte så. Jag kan helt enkelt inte skriva om jobbiga saker när jag mår bra, det kommer bara när jag är därinne i dimman och mår sämre. Så i slutändan är detta ett omedvetet val. Orden kommer när dom kommer, och när dom gör det så delar jag alltid med mig.

Nu släpper vi det där och hoppar över till det som tar upp tankarna i min hjärna mest! Julpanik! Alltså va fan Veronica. Vaaaaarför är du inte duktig på att spara pengar till alla utgifter som kommer? Jag har ingen aning om vad jag ska köpa till barnen. Jag har inte ens börjat köpa julklappar och vad gäller julafton så jobbar jag i år och sen firar vi dagen med barnen mot aftonsidan. Det kommer bli vrålmysigt men ångrar som fan att jag erbjöd mig att arbeta. Hur tänkte jag där?!

On the upside så har vi fått klä granen i helgen som var. Omdiskuterat när den egentligen ska upp men hallå. Barnen är med oss varannan vecka och vi vill ha uppe den innan advent. Alla får göra som dom behagar helt enkelt. SEN ÄR DET SÅ MYSIGT! Absurt hur mycket pengar jag skulle kunna lägga ner på just julgranspynt och Slottet gör inte saken mycket enklare. Dom har så jävla fina grejer och skulle seriöst kunna strutta omkring där i timmar och plocka på mig hur mycket som helst. I år fick det bli nåååågra nya. Tänkte köpa två typ, men slutade närmare 20. Urdumt men behagligt för ögat. Believe me.

Axplock:


Jag råkar vara ett sjukt jävla kontrollfreak med just granen. Allt ska matchas, absolut inga röda och guldiga bollar och inga kulor ska vara den andra lik. Alla unika alla udda. Det är verkligen min egen stil som tar över. Barnen var så duktiga med att klä den i år, men det är klart… jag går och pillar efteråt för att justera till bollar, fåglar och hängande istappar så det blir fulländat. OCD.

I samma veva som granen flygandes sattes upp (ja, vi har plastgran!) så började den familjära känslan av inredningskli komma fram också. Så det tog jag tag i just denna morgon. Jag har ett så roligt samarbete som ni ska få ta del av snart men det innebar att jag behövde flytta om lite i vardagsrummet och omreda lite. Mitt eget ord. Här är lite nytt och omstökat:

Hittade en gammal ball skolposter nere i källaren. Tycker den passar ypperligt uppe istället!


Sen kanske vi kan hylla variationerna av inredningsdetaljer? Den här köpte jag till granen men va fan alltså jag kan inte låta bli att låta den synas lite extra utanför istället. Påfågeln fick helt enkelt en plats bland massa andra udda inredningspryttlar. Se så fin:

Magiskt! Tack Slottet Skellefteå för att ni tillhandahåller så ljuvliga och udda julprodukter. Blir lycklig bara av tanken på att komma hem till denna. Jag har en jävligt stark soft-spot för påfåglar. Så mycket att jag har en fjäder intatuerad på armen.


Idag blir en lugn icke arbetsam dag, ska in på HLR-utbildning sen gissar jag att det blir en riktigt lugn kväll med tanke på att jag sedan jobbat typ HELA VECKAN. Nästan iaf. Det där med att byta arbeta är det bästa jag gjort. Att acceptera att jag inte fungerar likadant längre och behöver jobba på ett annat sätt är såhär i efterhand den vettigaste insikten jag någonsin fått. Jag orkar mer, jag är en gladare mamma och jag fixar faktiskt att bolla många saker samtidigt. Jag är harmonisk och… lycklig. Har lättare att skratta och att hantera svåra situationer. Dessutom har jag TID ÖVER. Jag grubblar inte på precis allt och jag kommer hem trött men tillfreds. Tankar på att jag måste klara av en svår uppgift finns liksom inte där. Min intressen i hemmet är också ett fantastiskt stöd. Jag botaniserar i vin, inreder och tänker på vad jag vill göra utan att det blir en stressfaktor. Så plötsligt en dag så gör jag det bara. Inget mentalt hinder och inte den där gnagande känslan av oro. Livet löser sig. Tänk på det ni som inte tagit er ur det där jobbiga hjulet ännu. Förändra nåt! Det hjälper så jävla mycket att acceptera vad man klarar och inte. Alla förtjänar att må bäst och jag önskar ingen att må dåligt.

Avslutar med en duo av bilder från vår mysiga helg hemma. Tyst i huset och pusselbyggande varvat med fika och pepparkakor🖤


Åsså en sneakpeak på kommande samarbete där ni kommer få ta del av en HELT SJUK RABATT lagom till Black Friday! Sneakysneeeeak:


Fridens liljor/ V

’Du klarar av vad fan som helst’

Ibland kan jag känna mig som världens tråkigaste människa exakt samtidigt som jag känner mig glad att jag lärt mig lyssna på mig själv och gör det som får mig att må bra.

Jag vill inte träffa människor idag. Jag vill inte prata med massa folk och jag vill inte göra en massa aktiviteter och vara känslomässigt bakfull imorgon. Så då gör jag helt enkelt inte det. Det är märkligt att det alltid ses lite ‘konstigt’ att en inte vill delta. Jag ser det som att det visar att jag väljer mina dagar. Typ såhär: Jag har inte lika mycket energi som Björn. Han vill göra saker JÄMT. Jag måste däremot välja för annars orkar inte min hjärna och kropp med hela cirkusen som kallas livet. Jag kan till exempel inte arbeta, leka med barnen, dra på fest, stiga upp dagen efter för att rusa iväg någonstans och sedan styra upp en middag för fyra, sex eller 10 personer. Jag blir på så jävla kasst humör. Plus att jag inte förstår grejen med att det ALLTID måste hända något. Tack och lov så fattar min sambo rätt ofta att det är så jag är och jag är glad att han ibland sliter med mig för att jag kanske behöver det men inte själv fattar att jag behöver det. Om ni fattar. Mitt batteri laddar inte lika kvickt som hans och jag väljer hellre kvällar som enklare kan spås som perfekta, härliga och roliga kvällar än att försöka göra alla kvällar till bra kvällar. Det blir ju aldrig så ändå. Läs mer

’Känn lugnet’

Vet inte hur många gånger jag senaste veckan upprepat dessa ord för mig själv: Andas. Känn lugnet. Det ordnar sig. Du klarar detta.

Så alltså vad fan händer Veronica? Sällan är du totalt jävla omotiverad och såhär självkritisk. Antar att det är meningen att det ska gå i vågor och att vissa veckor helt enkelt inte går lika lätt fram som andra. För det första så är jag orolig för plugget. Tänk om jag INTE kommer in på utbildningen i höst? Usch! Alltså hela tanken på att vara tvungen till att vänta ett halvår till känns ju allt annat än kul. För det andra: Tänk om jag inte kommer in DÅ HELLÄÄÄÄÄÄR!!!??? Vad fasen gör jag då? Känner precis noll lugn just nu när det kommer till mina framtidsplaner. Noll. Känner mig instängd och låst. Som en fisk på land som inte ser skogen för alla träd. Egentligen har jag absolut ingenting att oroa mig för.

Det är såhär det kommer vara för att jag ska kunna lämna hela restaurangtjafset och slippa jobba med ett sånt arbete som nöter sönder mig. Jag behöver en utbildning helt enkelt och det SKA GÅ. Klart det går. Jag är ju fan bäst! Okej, det säger jag bara nu för att tända motivationen. Men jag är bra och livet ska lösa sig. Mitt stora problem är att jag oroar mig för så mycket olika saker helt i onödan. Har jag någon gång gått igenom något som INTE löst sig? Nä. Precis, din lilla mupp. Så det kommer bli jättebra till slut! Jag funderar mycket över hur livet kommer vara när jag äntligen byter jobb. Börjar arbeta igen öht. Det tyngsta är ju helt uppenbart pengarna, speciellt när jag är världens mest oekonomiska människa och ständigt vill göra saker i hemmet. Nu MÅSTE jag däremot vara ekonomisk och det har typ aldrig hänt mig, men antar att man vänjer sig även där. Vet ni hur mycket saker jag vill köpa? Alltså det är en jävla shitload med stuff kan jag säga. Biter mig fan i läppen hela tiden för att inte beställa något i onödan. Kör den gamla hederliga ‘ska bara lägga saker i varukorgen’ för att lätta på abstinensen.

Andra saker som fungerar i terapeutiskt syfte för mig är att ägna tid åt trädgården och att plantera lite smått och gott. Idag tog jag en paus i plugget och satte igång med vår inglasade altan som varit i vinterskrud alldeles för länge. Det är VARMT idag. Därför har förmiddagen spenderats här ute tillsammans med piff och frukost. Det är så avslappnande. Skulle verkligen aldrig kunna bo mitt bland betongen utan tillgång till egen gård och gräsmatta.

Så idag har jag planterat en fin liten Mårbacka. Jag är så förtjust i pelargoner och förhoppningsvis tar min Viva Carolina sig också. Den är seg som fan och jag hoppas den inte blev alldeles för skadad under frakten hit. Palettbladen sen… alltså dom växer ju hur jävla bra som helst! För var dag så blir dom större och större och jag ser fram emot till när dom är jättar.

Läs mer

Alltså jag skriver ju fan historia här! Plus massa Nicole, gästbloggeri och konstnärsvilla!

Men för helvete Veronica. Kan man skriva längre rubrik? Bröööööööööl.

I alla fall.

Jättemycket historia skriver jag. Börjar vara lite less på att sitta med näsan i böckerna men att studera är helt fucking amazing i övrigt. Nu under våren läser jag både idéhistoria och historia. Jag har lärt mig så jävla mycket under dom här månaderna och insett två saker:

1. Jag är stolt jävla feminist (SÅ JÄVLA KLART!)

2. Folk var rätt jävla dumma i huvudet förr i tiden

Att jag är feminist är iofs inget nytt. Klart jag är. Alla som kämpar för människors lika värde och jämlikhet ÄR feminister. Under århundraden har världen kantats av hinder och motgångar för kvinnor vilket fick mig att välja ett ämne till nästa uppgift som berör just feminism och moderskap/kvinnlighet. Så jävla intressant. Så min fördjupning kommer att behandla frågan om hur synen på moderskapet förändrats under sista århundradet. Här finns ju hur mycket sjukt som helst att läsa. Jag kan tänka mig att kvinnor som levde för 70 år sedan skulle vrida sig i gravarna om dom visste hur JAG är som mamma är idag. Vi ser såklart fortfarande hinder i vår tid, vet inte om det någonsin kommer bli helt fucking perfect, men jag ser ju skillnad på hur min farmor tänker och hur jag tänker vilket gör att det blir ännu intressantare. Kanske borde ta ett snack med lelle farmor så får hon berätta hennes historia som hemmafru. Ja, hon var ju en sån. Aldrig jobbat efter hon träffade farfar. Varje gång jag är där så frågar hon mig om jag inte ska sluta jobba snart? Vi tänker lite olika. Jag ba: Men Barbro för fan! Jag vill ju tjäna egna pengar och stå på egna ben. Vara min egen och utveckla mig själv!

Vi kommer aldrig riktigt överens i den här frågan.

Så min frågeställning som jag ska arbeta med denna månad är ‘Från Ellen Key till allt okey?’ En studie i moderskapets förändring under det senaste århundradet.

Det här blir kul. Och svårt. Jag vet inte riktigt vilka bra artiklar och bloggar jag ska gräva ner mig i men ni får SÅ GÄRNA tipsa mig om ni har bra sidor att arbeta från.

Sen vill jag tipsa er! Är ni lika intresserade som jag av vår kvinnliga historia så läs Mary Wollstonecraft. Den här kvinnan ÄR SÅ JÄVLA BALL! Hallå eller. Att leva på 1800-talet och hävda att hon fan aldrig ska gifta sig och att ingen man är hennes herre är långt ifrån grå mus och en kvinna utan styrka. Hennes bok finns på ställen som säljer böcker. Whoppa! Newsflash. Det var för övrigt hennes dotter som skrev Frankensteins monster. Också rätt jävla coolt. Ja, jag vet att jag redan tipsar om dessa kvinnor men who cares?!

Sen till min andra punkt. HUR JÄVLA DUMMA I HUVUDET var vi inte förr? Vi är det i måttlig mängd fortfarande iofs. Allt från att funktionsvariationer ska sållas ut från samhället till tvångssterilisering. Fast vänta nu… många saker som rör dessa ämnen och tusen andra är ju fan FORTFARANDE aktuella. Vi är antagligen rätt jävla dumma i huvudet fortfarande. Så. Därför har jag tänkt att VETTIGA kvinnor ska få gästblogga här om ämnen som verkligen berör. Kommer bli fint som fucking snus. Så ofta känner jag igen mig hos samhällens offer och ungdomar som växer upp i en värld där idealen är helt missriktade. Jag har en syster som föddes med nedsatta kroppsfunktioner och inlärningssvårigheter. Hennes liv har fan INTE varit lätt. Idag är hon politiker. POLITIKEEEEEER. Va? Min lilla syster som alltid fått höra av skolan att hon inte kan någonting. Hon kan jättemycket. Sen finns det massor av saker hon INTE klarar av men det kan vi väl sluta fokusera på just nu kanske? Jag har ju fan 100 saker jag inte kan heller men inte fan fokuserar människor på det. Det är en relativt mörk värld våra barn växer upp i. Min syster har genomlevt mer mobbing och hårda ord än vad jag någonsin kan tänka mig. Har vi inte kommit längre? Kom igen världen. Vi ligger fan efter även om vi i västvärlden är rätt mycket jävla bättre än många andra delar av vår jord. Som för övrigt ÄR rund. Ni flat-earthers måste ju inse det nån jävla gång.

Så i linje med detta så ska Nicole få börja gästbloggeriet här. Nicole. Fan vad jag föll för dig direkt. Du är helt jävla fantastisk och sällan ser jag människor med sån självdistans och humor. Nicole har en CP-skada. Eller som hon säger: Jag är fan CP. Och?!? CP för henne är extra Combat Power. Ni hör ju! Queen!!! Hon gästbloggar HÄR. Väldigt snart. Berättar sin historia, rubbet. Ni får INTE missa det. Nicole hittar ni på Instagram under namnet @nickoshky 🖤

Läs mer