Herrejävlar vad livet händer!

Senaste tiden har jag varit så uppslukad av så många olika saker. Arbete, barnen (som btw BÅDA GÅR SKOLA NU- hallå eller…) och att liksom leva livet så mycket det bara går.

Jag arbetar fortfarande kvar där jag varit några månader nu, men i mindre portioner. Både för att vi helt enkelt inte behöver vara lika många som arbetar och för att jag velat lite (läs mycket) runt vad som faktiskt fungerar för mig både mentalt och ur familje-vinkel. Vi har haft lååååånga samtal hemma huruvida det faktiskt fungerar med att jag alltid är borta helger och kvällar när jag väl jobbar. Vi beslutade oss därför för att jag skulle söka mig till lite annat som kan ge oss lite mer kvalitet på familjelivet. Vem säger nej till det? Så jag började söka jobb. Gick ungefär en halv dag sen löste sig allt sånt! Det är för mig väldigt prestigefullt att arbeta på en fin och väl omtalad restaurang. Det är även en helt otrolig ÄRA att dom faktiskt vill ha just mig där, men jag missar massor hemma. Jag missar barnen, vänner och get-togethers om vartannat och vi är lite för gamla för att förlora den tiden. Ja, jag sa det. GAMMAL. Så idag arbetar jag på ett ställe som mina barn älskar mig så jävla mycket för att jag valde. Leos! Helt galet egentligen. Jag vet inte om det blir en stund eller inte men jag trivs! Det har varit så många resor med arbete, sjukskrivning och massa annat senaste åren att jag kände: Nä. Nu är det såhär jag fungerar. Acceptera. Slappna av lite. Jobba med nåt som är relaxat och med bra tider så vi faktiskt får den tiden vi saknat så mycket. Sen har vi hutlöst mycket geléhallon och glass där så… ni fattar. Det är najs.

Jag har extremt hög arbetsstolthet. Har jävligt svårt öht när ‘folk’ inte är brydda på jobbet eller fattar att det är HELT UNDERBART att vara anställd och arbeta mot ett mål. Det har aldrig spelat någon roll för mig vad jag gjort. Det är all in eller gå hem. Punkt. Och tänk vad långt jag kommit dessa månader! Jag sitter inte hemma, rädd för att vara bland folk. Jag skiter inte i vardagsrutiner för att det känns jobbigt. Det är varken jobbigt eller tråkigt. NÅGONTING. Inget är tråkigt. Jag kommer hem i vettig tid, vi kan sprätta en flaska, gulla lite och det mina vänner är livskvalité på riktigt! Är så avslappnad och lättad. Mest för att jag bara bestämde mig att till slut skita i att övertänka. Jag sökte ett annat arbete, men jobbar extra där jag varit nu i sommar. Jag råkar älska det jobbet lite för mycket för att släppa det helt. Och vet ni? Det är helt jäkla okej! Kommer jag in på skolan är det också helt okej. Det löser sig och allt det där. Det vet jag.

I övrigt så har vi det väl som många andra nu. Förkylningar, trötta så in i helvete och lite ledsna att den rätt svala sommaren är över. Det blir mycket vinprovningar, planer på utlandsresa och en och annan dag med 100% sträcktittande på Netflix. OCKSÅ OKEJ!


Det där med spritromantiken hemma kommer ju aldrig dö ut. Det är MIN, och bara min, hobby här hemma. Björn står i köket, jag blandar drinkarna. Så kul! Vi har hunnit testa en hel del sen jag skrev sist så jag ska absolut styra ihop ett inlägg med lite höstfavoriter. Ni är många som efterfrågat just ett sånt inlägg. Jätteroligt verkligen.

Läs mer

Min vecka i bild

Ojoj, vilket fullsmackad vecka! Barnen kom i början av veckan och när vi visste att dom skulle åka redan torsdag så försökte vi verkligen klämma in så mycket bad och skoj som möjligt. Jag har jobbat och sprungit som en tok i tre dagar, vi har besökt UÅ och avslutat veckan med räkor ute på sjön. Här kommer en snabb genomgång i bild. Är alllllllldeles för trött för att skriva långt idag. Här kommer bildbomben!


Läs mer

Vykort från Västerbotten


Livet är fantastiskt idag. Spelar ingen roll hur tungt det tidvis känns med min oklara framtid. Jag mår bäst här ute. Tillsammans med vattnet. Hela mitt liv har jag önskat att bo vid havet eller vid en sjö så jag kan vakna upp med det lugnande ljudet från vågorna och sånt där sublimt bubblande och kluckande i vasskanten. Tänk att det slog in till slut!

Så idag sjösatte vi Bella. Vi har hela tiden tänkt komma på ett kickass-bra namn till vår båt men hallå eller! Fan vi är sämst! Så nu heter hon Bella bara för att själva modellen heter så. Astråkigt! Brööööl! Jag som ser mig som en kreativ och idésprutande kvinna tillför ingenting till våra båtnamns-diskussioner. Pinigt!

Läs mer

Födelsedagsbarnet och mysteriet med den försvunna klockan


Idag har vi gått in i en ny era här i huset! Vi har inte längre en femåring här utan en liten kille som kan precis allt. Det säger han själv i alla fall. När en blir sex år är den fullärd. Imorse vaknade han tidigast av alla och jag hittade honom ugglandes i soffan. Antar att han längtade efter sina paket precis hela dagen. Läs mer

Lördagslunken på landet

Idag har vi härlig temperatur ute och sol! Längtar enormt till sommaren, men såna här vårdagar underlättar på längtan kan jag säga. Vi kör ett hederligt röj nere på altanen, andas djupt och njuter av att vi bor just precis här.


Läs mer

Hurra! Vi ska INTE ha barn!


Ah det ljuva livet. Ska vi ventilera om just det LJUVA LIVET kanske? För ett år sedan var jag mentalt på en hård och kall botten med, iaf vad det kändes som, ett ton skräp ovanpå min kropp. Efter två missfall så pallade jag ingenting, klev rätt in i en vägg som var jättehård och sen arbetade jag inte på ett år. Jag gick knappt utanför dörren i höstas och jag sov helt galet dåligt. Vägrade medicin och tanken uppstod gång på gång hur mycket jag önskade ett gemensamt barn med Björn. Ni som har gått igenom samma ni vet hur jävla hårt det tar på en. En del orkar kriga även efter fem och sex missfall men inte vi. Det här är verkligen inte för oss. Efter en tid så började vi prata hur vi ska gå vidare och vad vi ska göra. Helt uppenbart är ju att det är onödigt att försätta mig i samma sits igen. Jag vill inte. Inte Björn heller. Så vi har beslutat att VI INTE SKA HA BARN! Allting sedan den tanken blev spikad har blivit lättare. Som en bris. Vi har det så otroligt bra som vi har det och två barn finns ju redan här. Två fantastiska sådana dessutom. Jag tror det är vanligt att fastna i tanken när man verkligen vill någonting och det var så det blev. Kunde gråta över detta i tystnad flera gånger i veckan och stressen jag kände inför att kunna prestera och orka gå igenom det igen gjorde att jag inte blev friskare. För mig så handlar återhämtning väldigt mycket om acceptans och insikt. Jag insåg att jag inte skulle klara av detta samtidigt som vi tillsammans accepterade att livet är bra ändå. Det var rätt enkelt att ta till sig detta faktum och lättnaden efter vi pratat och lagt alla dessa känslor i en låda och låst med en nyckel förändrade så mycket. Allt blev lättare. Mitt mående gick åt rätt håll, jag var glad igen och vi var bägge mycket lugnare. Rofyllda på nåt sätt. Läs mer