Fotande, fulpiff & feelgood

Så imorgon är min enda lediga dag den här veckan. Då ska jag in till stan, träffa mamma, fika och fota! Fotandet ger mig nåt slags lugn och är så glad över att jag samtidigt får hänga med en av mina favoritpersoner i heeeeela världen. Hon är typ den snällaste och mest godhjärtade jävla varelse som Gud skapat (om han finns alltså) och jag tänker alltid på det faktum att jag måste ha träffat henne för att jag behövde en lugn, varm och sansad människa i mitt liv just precis nu, under den här perioden i mitt liv när ALLT verkar klarna och ordna upp sig. Efter vi kramats i sisådär 34 minuter så ska jag fota i hennes butik som jag gör då och då för att bygga upp en bra rulle med bilder. Bästa dagen på veckan! Det är sjukt härligt att ha dessa små sidoprojekt för mig själv och få lite space från hemmet och jobbet på samma gång. Det här är bara mitt liksom. Har fotat för Tmagasinet i några veckor nu och imorgon ska vi köra en ny omgång bilder. Väldigt tacksam miljö att plåta i och det luktar gudomligt i butiken. Ett välkommet avbrott från allt annat. I alla fall så är det imorgon.

Idag kom jag hem vid 18 och klampade bestämt uppför trappen, in i duschen, på med varmaste vattnet och sen stod jag bara där. Kanske en halvtimma? Timma? Ingen aning. SÅ SKÖNT. Känner mig lite trasig fysiskt och är helt galet trött hela tiden men det funkar ändå. Nu är jag nedbäddad, ensam hemma och LOST är påslaget. Ska inte röra mig en jävla millimeter mer idag. Övervåningen är städad, barnens rum rensade på leksaker dom inte längre använder och alla garderober och lådor är tömda på skit som bara är i vägen. Sover så gott på natten nu att det inte är klokt. Rent, nybäddade sängar och ordning. Musik i mina öron. Förutom fotningen jag skrev om tidigare så ska jag pilla på med lite pryttlar hemma imorgon också. Ska bland annat piffa upp en fulsnygg plåtförvaring till köket som i nuläget är totalt jävla pippi-gul, men som ska få ny färg. Väljer mellan matt svart och typ… mint. Vi får se vad det blir, hursomhelst så ska det gula bort när det är totalt missmatchat med precis allt i köket. Det är dags att vi får ordning på våra papper och räkningar som konstant ligger i en perstorpskasse lite lätt huller om buller och stör min förnyade kärlek för Feng Shui. Känner mig som snubbarna som skrålar ORDEEEEER!!! i brittiska parlamentet mest hela tiden. Ordning i salen. Ordning hemma. Överallt faktiskt. Blir så jävla avslappnad av att veta att allt är på sin plats snart igen. Kaos är typ kryptonit för mig och jag blir SÅHÄR jäkla stressad att inte veta var saker ligger. Söndagen bestod väl mest av en kontrollerande Sertralin-svettande morsa som helst ville rensa ut allt i alla rum i hela jävla huset. Börjar jag så har jag liiiiiite svårt att sluta, då ryker helt plötsligt allt möjligt till tippen och annat till Köp/Sälj. Såhär städat och fint har det inte varit på Vides rum sen… ett år kanske? Titta.

Så mysigt! River rum är också mysigt och fint, men därifrån vill jag helst dela med mig av den ballaste nattlampan jag någonsin sett typ. Älskar den! River fick den av mormor i julklapp och eftersom den är batteridriven så kan han krypa ner med den i sängen och inte behöva vara mörkrädd. Inte för att han egentligen är det, men jag tror han gillar känslan av att det lyser en liten astronaut mot honom om natten.

Den här är från Coolstuff och kostar typ 249 kr eller däromkring. Lätt värt!

Nu ska jag skita i precis allt och grotta ner mig ordentligt i sängen- riktigt sådär äckligt skönt så jag aldrig kommer vilja stiga upp ens om det faller ner ett träd över huset🌳

Sov gott mina pärlor! /V

’Ett nej är ett… ja?’

Jag stiger alltid upp innan familjen vaknar. Gör min frukost, dricker kaffe och sätter mig i soffan med min stora mugg och slår igång tv:n. Det är min favorit-timme på dagen. Inte för att jag är ensam men för att det är tyst och jag alltid har lättast att tänka då. Jag grubblade mer förut men tänka i tystnad är en nödvändighet för att jag ska fungera bra. Det är både skönt och tacksamt att bara sitta såhär- ingen är vaken utom jag- och jag bara är. Varje morgon. Senaste dagarna har varit mer än bra. Saker och ting fungerar som jag vill och jag känner inte den där klumpen av stress i maggropen som jag blivit så van vid efter många år av oro och just stress. Det ordet är som en plåga. Avskyr hela grejen med att allt ska vara så jävla perfekt, vad man ska hinna med på en dag, hur vi löser logistik för att spara så mycket tid som möjligt osv. För mig är det så tröttsamt.

2020 är här nu i alla fall. Känner lite att många satsar på det ‘nya livet’ och att en hel del förändringar ska ske NU eftersom det är nytt år och vi äntligen kan lämna gammalt bakom oss. Jag har inget särskilt löfte förutom att må bra och lyssna mer på barnen. Tycker att det är fina saker att tänka lite extra på och därför beslutade vi att börja det här året med att ordna upp Vides rum (igen). Inredning har alltid varit lika avkopplande för mig och den här gången känns det extra kul bara för att han är så peppad själv. Förra året fick vi inte direkt inspo från 6-åringen men i år är han delaktig och vill dela med sig om hur han vill ha det. Jätteskönt! Detta blir automatiskt en så bra kombo när jag har någon slags odiagnostiserad OCD och måste piffa och ändra saker och när barnen samtidigt VILL vara med och göra om hemma. Jag och barnen har inte alltid haft det enklast. Åren när jag levde själv så hade vi lite plats, lite pengar och så lite tid. Det fanns utrymme för dom i hjärtat såklart, men jag som ensamstående mor hade inget annat val än att jobba för att vi skulle klara oss varje månad. Känns fett gammaldags men det var verkligen så och det finns inga individer jag ser upp till så mycket som ensamstående föräldrar. Det är ett evigt slit och alla jag känner i den sitsen gör ett fantastiskt jobb. Jag har varit där så jag vet.

Så vad kommer jag fram till varje morgon när jag sitter ensam vaken och smågrubblar? Idag har jag bara känt tacksamhet. Att alla sover gott, att jag fungerar som vanligt och att vi har lagom med saker att ta tag i framöver. Jag har inte massa intressant att skriva eller vara förbannad över. Det är liksom… tyst i huvudet. Kanske är det såna gånger jag ska dela med mig så att ni som är mitt i er nedbrutenhet kan förstå att det verkligen blir bättre? Kanske kommer det en dålig dag imorgon, kanske inte. Jag brusar sällan upp nuförtiden och jag har lätt att sortera bort irritation som inte är värt att lägga energi på.

Framförallt har jag lärt mig det fina ordet NEJ. Jag säger inte ja till allt hela tiden och jag väljer vad jag vill göra efter vad jag orkar. Jag har alltid bara GJORT. Många gånger även fast jag egentligen inte orkar, men nu när jag säger nej så köper jag mig tid att lägga på det som är viktigt. Idag har jag redan sagt nej till flera saker. Exempelvis så ska jag inte tvätta. Inte heller ska jag lägga för mycket tid på att städa eller oroa mig över om jag orkar dagen eller ej. Folk förstår inte alltid. Jag kanske säger nej till mycket men samtidigt så blir det ju ett ja till något annat. Jag säger ja till lugnet. Kanske ja till personlig omvårdnad. Oftast säger jag ja till mycket mer än jag säger nej till men vi har hamnat i en värld där alla ska haka på och då är man automatiskt rolig och spontan. Ge mig en bok och ett glas vin en lördagkväll så har jag mycket mer ut av kvällen istället för att tacka ja till klubbande och galen fylla som ändå inte ger mig ett uns tillbaka dagen efter.

Mest av allt vill jag ha mer tid över till barnen och min familj. Dom får absolut inte lika mycket kärlek när jag inte mår bra och kan hantera vardagen. Så är det egentligen så illa att säga nej? Nej. Verkligen inte. Det är det klokaste ordet jag någonsin lärt mig skulle jag säga och det borde inte vara så negativt laddat. Det ger mig möjligheter på ett annat sätt för skulle jag säga ja till ALLT så skulle jag senare måsta säga nej fast jag egentligen vill. Det är en jäkla skillnad.

Morgnarna hos oss. Jag vaknar först sen smyger River upp. Vi slår alltid igång en film och myser ner oss. Idag: Veck i tiden. Allt detta för att jag sa nej till att tvätta nu på morgonen.

Trevlig helg på er🖤 Våga säga nej! /V

Nyår i Hälsingland

Jag och världens goaste kanin. Charlie!

HAPPY NEW YEAR OCH ALLT DET DÄR! 🥂🍾💫✨⭐️⚡️

Det har varit en otroligt avslappnad resa ner till Ljusdal i år. Vi alla älskar att vara tillsammans och det är inte på något sätt trängande eller stressande att tillbringa några dagar iväg från hemmet. Vanligtvis vill jag alltid hem men här känner jag mig trygg och lugn. Jag saknar såklart mina barn och det vore som ett cherry on top om dom var med oss nu, men jag får snällt vänta till det är vår tur att ha dom över nyår. Kanske åker vi ner igen då.

Vi kom hit måndagkväll och efter massor av catching up så gick jag nöjd till sängs. Skrattar alltid mycket när jag är här. Vi har antagligen alla lika sjuk humor och det går liksom inte att låta bli att skämta om helt hjärndöda saker hela tiden. Det är såna vi är bara! Såklart är det högt uppskattat och mina magmuskler får sig alltid en rejäl omgång när vi hänger tillsammans i några dagar.

Nyårsafton bestod mestadels av att preppa nyårsmenyn, Frida ordnade dessert och jag stod ömsom i köket och glufsade gott bröd och ömsom låg jag i vårt lånade sovrum och skrev lite. Ni hör ju hur relaxat allting alltid blir här. Verkligen inga måsten eller kacklande om att vi borde vara klara med allt NU NU NU. Det är lugnt och stilla här. Läs mer

Vykort från hemtrakten

Det finns såklart dagar när jag inte är överlycklig att bo i Norrland. Typ när det är slaskigt som fan eller när det inte finns någonting att göra på en onsdag för att ingenting är öppet här ute på landsbygden… men sen finns det såna här dagar. När snön är krispig och det känns som om vi traskar genom den stora garderoben och ut på andra sidan där Narnia väntar på oss. Då det är kallt, klart och skimrande vitt. Det är inga filter på bilden, det är enbart naturens skönhet. Vackert är det och det får mig att uppskatta vårt hem och plats i världen extra mycket.

Vi har för första gången på länge kört tillsammans in till stan för att sätta sprätt på lite julklappspengar. Det härliga är att vi, som jag tidigare nämnt, båda hatar att gå på stan och vi vill göra bort så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. VI VILL ALLTID BARA HEM. Sen kanske vi inte var så snabba som vi ville, men vi fick allt gjort. Björn har handlat soppskålar, jag en kryddkvarn, lite porslin och vin (såklart). För att inte glömma det rökta renhjärtat från Stadskällaren! Vi ska göra nåt riktigt smarr till nyår. Det är i alla fall vad jag förväntar mig från oss. Hur vi kom på att allt måste ske idag är lite av ett mysterium. Hade så mycket hellre suttit på skotern ute i skogen och druckit varm choklad. Vi håller tummarna att vädret består i många dagar framåt så vi får tid att åka ut tillsammans med barnen också.

HÄR BRYTER VI FÖR MENTAL UPDATE!!!!


Jamen, hur mår jag nu egentligen? 🖤

TJÖTT, så ikväll ska jag ta det så lugnt som det bara går. Är jävligt sömnig och sliten. Idag var första gången på länge som jag verkligen kände av den där äckliga sociala fobin. Ville fly och åka hem. Putta på människorna före mig i kön och skrika SKYNDA DIG FÖR HELVETE! Fast så sker inte längre. Jag stannar kvar i kön och på affären osv men jag kallsvettas i svanken och har svårt att fokusera på det som faktiskt är logiskt att fokusera på. Men! Det viktigaste är att jag GÖR DET ÄNDÅ. Efter en stund släpper det ändå och sen står jag ju där och handlar, svettas och viftar bort oroligheterna. Fan vad starkt. Det är antagligen därför jag är helt död i soffan nu, men vad gör det? Jag ska ändå arbeta hela helgen och ikväll finns inga måsten alls.

Puss! /V

Hejdå julen

Ursäkta, men hur jävla skönt är det inte att julen är förbi?! Varit så omedvetet stressad över julafton och allt flängande hit och dit att jag känt av kroppen på ett helt annat sätt dom senaste veckorna. Jag är liksom stressad inombords. Rastlös och lite småtjurig, men nu vänder det hoppas jag.

Under dagen igår så var det väl det vanliga som skedde. Middag hos mamma och pappa, resande fram och tillbaka för barnen och MASSOR av julklappar. I det stora hela väldigt mysigt, men jag gillar nog juldagen mer. Lugnare och mindre stress med årets klapplek. I år blev det som vanligt ett bra år för familjen Damm och jag vann såklart precis det jag ville. Enda spelet jag verkligen har flax i och jag är påväg att bli rejält utfryst av min familj pga att det inte blir nåt över till dom. Jag skrattar bara. Älskar att vinna! I år fick jag hem te (världens goaste), en helt vansinnigt fin ljusstake och lite annat snajsigt.

Jag blir alltid så tacksam under den här perioden av året. Tänk vad mycket vi har ändå. Barnen är SÅ bortskämda, men jag blir så glad av att se dom glada. Tidvis en riktig jävla toffel-morsa! Helst vill jag också kramas med alla hela tiden och julen gör mig ändå massa gott trots stress. Min 90-åriga farmor närvarade såklart igår och efter att Veronica pimplat i kärringen lite 15%-igt finvin så var snacket igång ordentligt. Naturligtvis är mina tatueringar fortfarande det fulaste hon sett och hon förstår inte varför vi inte flyttar barnens skolgång till Burträsk. Kan inte med ord ens beskriva hur många gånger jag förklarat att det inte fungerar så. Dom har ju en pappa i stan, men med tanke på att kära lilla Barbro är född långt innan alla jämställdhetsfrågor så ska det enligt henne te sig som en självklarhet att barnen ska vara med sin mor. Vet hut om det visar sig att vi bestämmer annorlunda. Jag njuter jättemycket av att höra hennes sköna dissar. Det är befriande och roligt som fan. Älskar henne så🖤 Däremot så går ju precis allt in i hennes skalle som sanningar och hon kan inte filtrera vad som egentligen är bra och dåligt. Eller att tiderna har förändrats rätt rejält sedan hon var en ung mamma. Hon tror fortfarande att det är bättre för mig att inte jobba för det måste ju vara skitjobbigt?! ‘Ja, det är det väl farmor, men jag VILL jobba’

*ppffft!!!* låter hon sen är diskussionen nedlagd. IGEN.

Att prata med jättegamla människor är så satans kul. Hon är den enda som kan riva av nåt sjukt otrevligt mot mig och jag ändå tycker hon är gullig som fan. 90 bast and still going strong!Förtrollande gott te. Älskar den handritade etiketten🖤 Så fin!

Magi på burk✨

Teet alltså🖤 Älskar att det bara finns här, helt unikt i sitt slag och är namngett efter en by två mil ifrån där vi bor. Önskar ni kunde känna doften. Den är magisk!

Vi lämnade av barnen hos sin andra familj ikväll och jag har bäddat ner mig med GW som sällskap. Jag tror att Björn tänker att jag håller på att bli knäpp eftersom jag plöjer igenom precis allt som har med sjuka sinnen och kriminologi att göra. Jag bara… gillar det. Alltså jag är inte besatt men intresserad av jävligt sjuka människor. Det är fan psykisk ohälsa på riktigt. Så det är min kväll, vilket känns heeeeelt okej med tanke på att jag jobbar igen imorgon och behöver sova efter dom här dagarna. Känner av det där bruset i huvudet lite extra och jag är trött. Väldigt trött till och med. Även om jag avskyr att lämna av barnen och köra hemåt utan dom så njuter jag av att få vara ensam en sväng just efter vi haft ett fartfyllt dygn. Jag tar ikapp hälsan lite för att jag inte alltid mår jättebra efter att det hänt saker exakt hela tiden i några dygn. Det gäller att alltid tänka på hur mycket energi jag gör av med. Mina batterier laddar typ så jävla segt och blir jag slutkörd så kan jag vara halvdöd i flera dagar. Det var längesen detta hände nu men det ligger såklart och puttrar i bakgrunden. Lite som en vilande vulkan som helt plötsligt kan få ett utbrott. Jag får liksom tassa på tå runt mig själv många gånger. Det är värt det i slutändan men det är klart jag saknar att klara av mycket mer än jag gör nu. Det är fortfarande så att jag klarar av JÄTTEMYCKET i jämförelse med ett år sedan så jag försöker tänka positivt och motivera mig själv till att klara av mer och mer saker, men långsamt och taktiskt. Jag har ju kommer så jävla långt nu! Det är helt otroligt när jag tänker på det lite extra. Jag hoppas att du som är där jag var nu verkligen ger dig själv den cred du förtjänar. Det är inte enkelt, men det går att bli bättre. Vi människor är så starka, men det går inte om vi inte öppnar käften och pratar. Eller ber om stöd och accepterar att vi faktiskt inte klarar hur mycket som helst hela jävla tiden. HEED MY WORDS.

Nu ska jag borsta tänderna, sätta upp håret i slarvig tofs och somna till tv:n. DET ÄR SÅ GÖTT!

Kärlek! /V