Kaos, kreativitet & kattlurv!

Fy fan vilken tråkig rubrik men det ÄR KAOS! För nån vecka sen fick vi ett litet il när vi var sådär lagom salongsberusade att vi bara skulle riva vinkällaren. Bort med skiten tänkte vi i kör. Samma vinkällare som jag målade för typ inte alls längesen. Why? Jo för att vi vill ha större och sådär kanske… vi är egentligen helt dumma i huvudet. VARFÖR börja med detta NU?! Herrejävlar, alltid är det nåt.

Läs mer

Söndagstradition

Varje söndag när vi är barnfria och jag slutat arbeta för helgen så kör jag alltid igång ‘I Don’t like Mondays’ med The Boomtown Rats och sen lagar vi mat och dricker vin i köket hemma. Det är vår lilla lulliga tradition varannan vecka. Så otroligt mysigt!

Ikväll smygklunkade jag ett glas vin innan Björn kom hem från hockeymötet och sen körde vi igång med kvällens mat. Så vad blev det ikväll?

Läs mer

’Ett nej är ett… ja?’

Jag stiger alltid upp innan familjen vaknar. Gör min frukost, dricker kaffe och sätter mig i soffan med min stora mugg och slår igång tv:n. Det är min favorit-timme på dagen. Inte för att jag är ensam men för att det är tyst och jag alltid har lättast att tänka då. Jag grubblade mer förut men tänka i tystnad är en nödvändighet för att jag ska fungera bra. Det är både skönt och tacksamt att bara sitta såhär- ingen är vaken utom jag- och jag bara är. Varje morgon. Senaste dagarna har varit mer än bra. Saker och ting fungerar som jag vill och jag känner inte den där klumpen av stress i maggropen som jag blivit så van vid efter många år av oro och just stress. Det ordet är som en plåga. Avskyr hela grejen med att allt ska vara så jävla perfekt, vad man ska hinna med på en dag, hur vi löser logistik för att spara så mycket tid som möjligt osv. För mig är det så tröttsamt.

2020 är här nu i alla fall. Känner lite att många satsar på det ‘nya livet’ och att en hel del förändringar ska ske NU eftersom det är nytt år och vi äntligen kan lämna gammalt bakom oss. Jag har inget särskilt löfte förutom att må bra och lyssna mer på barnen. Tycker att det är fina saker att tänka lite extra på och därför beslutade vi att börja det här året med att ordna upp Vides rum (igen). Inredning har alltid varit lika avkopplande för mig och den här gången känns det extra kul bara för att han är så peppad själv. Förra året fick vi inte direkt inspo från 6-åringen men i år är han delaktig och vill dela med sig om hur han vill ha det. Jätteskönt! Detta blir automatiskt en så bra kombo när jag har någon slags odiagnostiserad OCD och måste piffa och ändra saker och när barnen samtidigt VILL vara med och göra om hemma. Jag och barnen har inte alltid haft det enklast. Åren när jag levde själv så hade vi lite plats, lite pengar och så lite tid. Det fanns utrymme för dom i hjärtat såklart, men jag som ensamstående mor hade inget annat val än att jobba för att vi skulle klara oss varje månad. Känns fett gammaldags men det var verkligen så och det finns inga individer jag ser upp till så mycket som ensamstående föräldrar. Det är ett evigt slit och alla jag känner i den sitsen gör ett fantastiskt jobb. Jag har varit där så jag vet.

Så vad kommer jag fram till varje morgon när jag sitter ensam vaken och smågrubblar? Idag har jag bara känt tacksamhet. Att alla sover gott, att jag fungerar som vanligt och att vi har lagom med saker att ta tag i framöver. Jag har inte massa intressant att skriva eller vara förbannad över. Det är liksom… tyst i huvudet. Kanske är det såna gånger jag ska dela med mig så att ni som är mitt i er nedbrutenhet kan förstå att det verkligen blir bättre? Kanske kommer det en dålig dag imorgon, kanske inte. Jag brusar sällan upp nuförtiden och jag har lätt att sortera bort irritation som inte är värt att lägga energi på.

Framförallt har jag lärt mig det fina ordet NEJ. Jag säger inte ja till allt hela tiden och jag väljer vad jag vill göra efter vad jag orkar. Jag har alltid bara GJORT. Många gånger även fast jag egentligen inte orkar, men nu när jag säger nej så köper jag mig tid att lägga på det som är viktigt. Idag har jag redan sagt nej till flera saker. Exempelvis så ska jag inte tvätta. Inte heller ska jag lägga för mycket tid på att städa eller oroa mig över om jag orkar dagen eller ej. Folk förstår inte alltid. Jag kanske säger nej till mycket men samtidigt så blir det ju ett ja till något annat. Jag säger ja till lugnet. Kanske ja till personlig omvårdnad. Oftast säger jag ja till mycket mer än jag säger nej till men vi har hamnat i en värld där alla ska haka på och då är man automatiskt rolig och spontan. Ge mig en bok och ett glas vin en lördagkväll så har jag mycket mer ut av kvällen istället för att tacka ja till klubbande och galen fylla som ändå inte ger mig ett uns tillbaka dagen efter.

Mest av allt vill jag ha mer tid över till barnen och min familj. Dom får absolut inte lika mycket kärlek när jag inte mår bra och kan hantera vardagen. Så är det egentligen så illa att säga nej? Nej. Verkligen inte. Det är det klokaste ordet jag någonsin lärt mig skulle jag säga och det borde inte vara så negativt laddat. Det ger mig möjligheter på ett annat sätt för skulle jag säga ja till ALLT så skulle jag senare måsta säga nej fast jag egentligen vill. Det är en jäkla skillnad.

Morgnarna hos oss. Jag vaknar först sen smyger River upp. Vi slår alltid igång en film och myser ner oss. Idag: Veck i tiden. Allt detta för att jag sa nej till att tvätta nu på morgonen.

Trevlig helg på er🖤 Våga säga nej! /V

Nyår i Hälsingland

Jag och världens goaste kanin. Charlie!

HAPPY NEW YEAR OCH ALLT DET DÄR! 🥂🍾💫✨⭐️⚡️

Det har varit en otroligt avslappnad resa ner till Ljusdal i år. Vi alla älskar att vara tillsammans och det är inte på något sätt trängande eller stressande att tillbringa några dagar iväg från hemmet. Vanligtvis vill jag alltid hem men här känner jag mig trygg och lugn. Jag saknar såklart mina barn och det vore som ett cherry on top om dom var med oss nu, men jag får snällt vänta till det är vår tur att ha dom över nyår. Kanske åker vi ner igen då.

Vi kom hit måndagkväll och efter massor av catching up så gick jag nöjd till sängs. Skrattar alltid mycket när jag är här. Vi har antagligen alla lika sjuk humor och det går liksom inte att låta bli att skämta om helt hjärndöda saker hela tiden. Det är såna vi är bara! Såklart är det högt uppskattat och mina magmuskler får sig alltid en rejäl omgång när vi hänger tillsammans i några dagar.

Nyårsafton bestod mestadels av att preppa nyårsmenyn, Frida ordnade dessert och jag stod ömsom i köket och glufsade gott bröd och ömsom låg jag i vårt lånade sovrum och skrev lite. Ni hör ju hur relaxat allting alltid blir här. Verkligen inga måsten eller kacklande om att vi borde vara klara med allt NU NU NU. Det är lugnt och stilla här. Läs mer

Läsbingo, lov & lite känslor

Vide fick hem ett roligt projekt lagom till jullovet. LÄSBINGO! Han har läst allt från rader iklädd vantar & mössa till böcker under en filt med ficklampan tänd. Väldigt mysigt och kreativt sätt att få barnen att läsa lite extra. Han är redan väldigt duktig på just läsning men det är så roligt att se hur han frenetiskt lägger tid och hjärta på att bocka av uppdrag efter uppdrag. Tror han avverkade halva bingobrickan på en afton och mer läsning lär det bli. Riktigt kul!

Vi har haft en riktigt lugn dag hemma den här söndagen. Brasa och varm choklad med en liten skotertur för pojkarna fick räcka i aktivitetsväg. Så mysigt🖤


Läs mer

Barnvecka!

inlägget innehåller annonslänkar


ÄNTLIGEN. Vaknade snortidigt lika förväntansfull som ett barn på julafton. Det är ju faktiskt lite som julafton varannan vecka här nu när jag tänker på det. Barnen kommer hem idag och jag har såklart planer för oss. Måndagar har blivit den dagen när barnen skäms bort och vi är så jävla gulligull med varandra. Inte konstigt alls, att vara separerad har ju inte att göra med barnen utan att man inte vill leva med sin partner. Det är självklart vitt skilda ting. Kidsen saknar jag HELA TIDEN ALLTID.

I nuläget är vi ensamma till imorgon eftersom Björn åkt ner till Mora för att hämta vår nya bil (wiiiii!) så idag satsar jag helhjärtat på att skämma bort River & Vide. Innan barnen är klara på skolan så ska jag själv också få skämmas bort med mysig lunch och riktigt bra sällskap. Välbehövligt. Jag är nog en av få som älskar måndagar. Har mer problem med tisdagar pga va fan finns dom till för?! Mellanmjölk och så jäkla tråkigt. Tar vi bort den dagen så blir det snabbare helg och sen måndag igen. Hör bön! Fast VÄNTA NU…! Då förlorar jag ju en dag med barnen. Heeeelvete så kasst det vore. Hör icket min bön!

Jag tänkte på det att jag sällan skriver om mina barn och vårt vardagliga familjeliv. Det har varit en rätt lång resa med min 8-åring när han definitivt haft lite temperamentsfulla år och myror i brallan precis hela tiden. Så var iofs jag själv som barn så jag fattar. Han är driven, klok och otroligt omtänksam även om han ibland behöver ställa sig upp på lektionerna för att, som han säger det, ‘inte kan låta benen vara still för länge’. Minns att vi hade samtal på skolan för nåt år sedan. Ett sånt där vanligt utvecklingssamtal med nån slags pedagog som tryckte lite på att han är busig och tidvis har lite svårt att fokusera. Fick så jävla kassa vibbar av henne direkt för att, lets face it, finns himla massa lärare, pedagoger & whatev som ska överanalysera precis allt. Jag vet att hon var ute efter att prata om ADHD. Eller nåt i den mappen iaf. Kanske är jag överbeskyddande mot mitt barn men River är otroligt duktig på så sjukt mycket. Han kan sitta i timmar och bygga teknik-Lego, något som inte ens jag klarar av. Jag har minst tre vänner vilkas barn i nuläget utreds för ADHD. Är det inte lite… mycket? En liten kille i Rivers ålder har ju fan HUR MYCKET ENERGI SOM HELST. Han tränar, stökar på mest hela tiden och han är många gånger outtröttlig. Personligen så ser jag inget konstigt med det alls! Jag kunde inte heller sitta still när jag var barn men med åren så blev det bättre och jag vande mig. Växte upp helt enkelt. Ja, jag blev ärligt så irriterad under vårt samtal på skolan! Han sitter ju och fokuserar flera timmar per dag, alla dagar i veckan och bara för att en unge är busig så har inte barnet ADHD!! Här är det såklart viktigt att påpeka att barn & vuxna som lever med detta självklart ska hjälpas och stöttas, men har otroligt svårt när personal tar till den förklaringen lekande lätt som om dom per automatik ska diagnostisera mitt barn. Input här med: Det finns såklart FANTASTISKA pedagoger runt om i landet. Ni är guld värda! Den här kvinnan som vi träffade trevade efter att luska i detta påhittade problem DIREKT och jag blev nästan stött. Ställde konstiga frågor om varför han inte ville leka med dom andra barnen på rasterna också. Då blev ju jag såklart iskall och tänkte VAFALLS?!?! Har mitt barn inga vänner? Läs mer