Herrejävlar vad livet händer!

Senaste tiden har jag varit så uppslukad av så många olika saker. Arbete, barnen (som btw BÅDA GÅR SKOLA NU- hallå eller…) och att liksom leva livet så mycket det bara går.

Jag arbetar fortfarande kvar där jag varit några månader nu, men i mindre portioner. Både för att vi helt enkelt inte behöver vara lika många som arbetar och för att jag velat lite (läs mycket) runt vad som faktiskt fungerar för mig både mentalt och ur familje-vinkel. Vi har haft lååååånga samtal hemma huruvida det faktiskt fungerar med att jag alltid är borta helger och kvällar när jag väl jobbar. Vi beslutade oss därför för att jag skulle söka mig till lite annat som kan ge oss lite mer kvalitet på familjelivet. Vem säger nej till det? Så jag började söka jobb. Gick ungefär en halv dag sen löste sig allt sånt! Det är för mig väldigt prestigefullt att arbeta på en fin och väl omtalad restaurang. Det är även en helt otrolig ÄRA att dom faktiskt vill ha just mig där, men jag missar massor hemma. Jag missar barnen, vänner och get-togethers om vartannat och vi är lite för gamla för att förlora den tiden. Ja, jag sa det. GAMMAL. Så idag arbetar jag på ett ställe som mina barn älskar mig så jävla mycket för att jag valde. Leos! Helt galet egentligen. Jag vet inte om det blir en stund eller inte men jag trivs! Det har varit så många resor med arbete, sjukskrivning och massa annat senaste åren att jag kände: Nä. Nu är det såhär jag fungerar. Acceptera. Slappna av lite. Jobba med nåt som är relaxat och med bra tider så vi faktiskt får den tiden vi saknat så mycket. Sen har vi hutlöst mycket geléhallon och glass där så… ni fattar. Det är najs.

Jag har extremt hög arbetsstolthet. Har jävligt svårt öht när ‘folk’ inte är brydda på jobbet eller fattar att det är HELT UNDERBART att vara anställd och arbeta mot ett mål. Det har aldrig spelat någon roll för mig vad jag gjort. Det är all in eller gå hem. Punkt. Och tänk vad långt jag kommit dessa månader! Jag sitter inte hemma, rädd för att vara bland folk. Jag skiter inte i vardagsrutiner för att det känns jobbigt. Det är varken jobbigt eller tråkigt. NÅGONTING. Inget är tråkigt. Jag kommer hem i vettig tid, vi kan sprätta en flaska, gulla lite och det mina vänner är livskvalité på riktigt! Är så avslappnad och lättad. Mest för att jag bara bestämde mig att till slut skita i att övertänka. Jag sökte ett annat arbete, men jobbar extra där jag varit nu i sommar. Jag råkar älska det jobbet lite för mycket för att släppa det helt. Och vet ni? Det är helt jäkla okej! Kommer jag in på skolan är det också helt okej. Det löser sig och allt det där. Det vet jag.

I övrigt så har vi det väl som många andra nu. Förkylningar, trötta så in i helvete och lite ledsna att den rätt svala sommaren är över. Det blir mycket vinprovningar, planer på utlandsresa och en och annan dag med 100% sträcktittande på Netflix. OCKSÅ OKEJ!


Det där med spritromantiken hemma kommer ju aldrig dö ut. Det är MIN, och bara min, hobby här hemma. Björn står i köket, jag blandar drinkarna. Så kul! Vi har hunnit testa en hel del sen jag skrev sist så jag ska absolut styra ihop ett inlägg med lite höstfavoriter. Ni är många som efterfrågat just ett sånt inlägg. Jätteroligt verkligen.

Läs mer

Ventilering pt.2

Vill börja med att säga TACK. Tack för alla råd och tips, stöttande ord och allt där emellan efter mitt inlägg om min lillasyster i söndags.

Det är en förjävla märklig sits vi i familjen sitter i och detta är något vi bråkat med av och till (mest till) i över 34 år.

Utan avsikt att låta lite otacksam så har många kommit med tips och det är SÅ FINT, men det märks hur svårt det är för utomstående att på riktigt förstå att vi gjort och testat ALLT för att hon ska förstå, få hjälp och leva ett hyfsat bra och anpassat liv. Då jag skriver allt menar jag verkligen precis allt! Från början under dom yngre åren var det inte samma problem som det är idag. Det är som att vi konstant handskas med en hormonstinn tonåring… med råge. Många av er tipsade om utredningar och om instanser som ska kunna hjälpa för att få diagnoser fastställda. Alltså… det är jättefint att läsa hur mycket nu bryr er, men hon HAR SÅKLART redan en massa diagnoser. Hon föddes med ett förståndshandikapp, (är det PK att skriva så nu förtiden?) vilket gjort att vi från dag ett vetat att hon aldrig ‘bara kan förändras’ eller att medicinering och hjälp kommer att få något att försvinna. Detta är den hon är och vi har i alla år anpassat oss efter vad hon kan klara av och inte.

Kommunen vill inte veta av henne pga jobbsituationen. Visst är det jävligt pantat när en människa som helt uppenbart inte kan arbeta på samma sätt som gemene man inte får förståelse för det? Samma sak med deras enormt misslyckade försök att sätta sig in i hur det faktiskt fungerar. Det är klart hon säger att hon klarar av precis allt. Hon tror faktiskt det på riktigt! Sen sitter det en okunnig människa och tror på det. Bara det är en sån brist i systemet. Samma sak när det kommer till cirkusen runt rättigheter och lagstiftningar som kanske är bra i grunden men fallerar när vi når den här punkten då en individ som min lillasyster aktivt försöker att leva precis som alla andra. Det låter ju såklart jättefint! Herregud så duktig hon är! Klart du ska ha barn! Samma rättigheter! Gör vad du vill för DU ÄR JU SÅ DUKTIG! Det är här det brister.

Alla har kanske rätt att skaffa barn (jag vet helt ärligt inte?!) men alla SKA INTE skaffa barn. Det bara är så. Sorry. Barnet skulle dö. Hon skulle inte veta om barnet är hungrigt eller behöver vård. Nada. Zip. Inget av det. Eller för att göra det enkelt: Ingenting som har med socialt samspel och empati fungerar. Så ni vet.

Jag är så less på denna tystnad. Idag är det skitsvårt med LSS och allt som rör just det, men det är inte LSS som försvårar mest. Det som försvårar och förstör mest är okunskap. Okunniga handläggare. Okunniga instanser. Okunnig lillasyster. Läs mer

Ventilering

Jag har länge funderat om jag ska skriva om detta eller inte, men varje gång så har jag liksom låtit bli. Det är ett svårt och inte alltid lätthanterligt ämne och helt ärligt så vet varken jag eller min familj hur vi ska arbeta med dessa problem. Det är en mörk värld. Herregud, så dramatisk jag låter.

Så this is the deal: Jag har som ni (kanske) vet, två systrar. Det är inget ovanligt med det. Däremot så skiljer det en hel del mellan oss två äldre och vår yngsta syster i socialt samspel och hur vi uppfattar kontakt med andra och hur vi värderar rätt och fel. Vi två som är äldre är väl ingenting att orda om direkt. Har alltid haft en härlig och bra syskonrelation. Jag och Erika har alltid stått varandra nära. Vi är jäkligt olika men samtidigt märks det att när vi behöver varandra så kan vi läsa den andra bra. Vi finns där och vi förstår att vi är olika. Puss på dä Erika! Du betyder enormt mycket för mig!

Vår relation med vår yngsta syster är lite annorlunda. Det finns massa jäkla sätt att benämna min tre år yngre systers tillstånd. Man vill ju vara PK.

Hon har en del diagnoser. Skulle gissa Asbergers, någon slags ADHD, (möjligtvis) bipolär, epilepsi och en medfödd funktionsvariation som är ytters svårbestämd. Hon klarar liksom av en hel del saker. Är lite politisk engagerad, hon kan (typ) arbeta- iaf så länge det inte är för invecklat. Anpassning är viktig. Däremot så fungerar hon inte som mig socialt eller när det kommer till rätt eller fel.

Det har alltid funnits en viss problematik. Naturligtvis. Vi är en familj där alla alltid stödjer varandra och vi har gett min yngsta syster dom verktyg vi kan ge henne för att klara av det hon ska kunna klara av. Det som gör mig arg och ledsen är att människor som inte har en aning om hur hon fungerar som människa på riktigt tutar i henne massa jävla skit.

‘Du klarar av vadsomhelst’

‘Du har lika mycket rätt att skaffa barn som alla andra’

‘Du är vuxen och får göra vad du vill’

Vet ni hur det är att leva med någon som inte förstår innebörden i detta? Säkert inte. Hon kan varken betala räkningar eller läsa av en känsla i ett rum fyllt av människor hon faktiskt känner. Det gigantiska problem vi får kriga med idag är att hon förlorat sin LSS, pga att människor faktiskt suttit på ett möte med henne ensam och godtagit när hon hävdar att hon klarar sig själv. Detta är så jävla dåligt! Hon passar inte alltid in på arbetsplatser, inte för att hon inte försöker eller är otrevlig, men för att hon inte fungerar som mig eller dig socialt. Det blir jobbigt och påfrestande för henne.

Det handlar verkligen inte enbart om arbete och vanligt hederligt rätt och fel. Detta är en så otroligt mörk värld.

Mobbing.

Sexuella övergrepp.

Hot.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Vet människor om att tjejer som hon inte klarar av vadsomhelst? Att hon inte kan skilja på när hon gör någon ledsen eller när hon ber om för mycket? Det här är vad vi kämpar med hela tiden. En främling skulle kunna säga åt henne att göra vad fan som helst och hon skulle på riktigt INTE FÖRSTÅ ATT DET ÄR FEL. Hon lyssnar på alla utom oss. För hon tror att vi inte vill att hon ska bli vuxen och klara sig själv. Tro mig. Det är typ det enda vi vill. Hon kan dock aldrig komma dit. Hennes moraliska kompass är för alltid lite vind och skev.

Vet ni vilka som gett henne alla dessa idéer förresten? Människor som jobbar med människor. Läkare. Assistenter. Folk inom handikappomsorgen. Människor som ser henne nån halvtimma då och då men inte har en aning om vilket krig dom startar hemma hos oss.

Skaffa barn? Snälla. Alltså hon kan inte skaffa barn. Att så det fröet i hennes huvud är så jävla elakt. Ni ska veta hur många gånger hon ballat ur totalt och sagt upp kontakten. Ibland bara för att vi frågat var hon varit. Ibland för att vi försöker reda ut konflikter. Som vuxna gör, men det går inte.

Jag minns en gång när min mamma fick åka med henne på sjukhuset pga magsmärtor. Vår rädsla (förutom att hennes liv var i fara såklart) var att hon kanske skulle vara gravid. Eller den gången som hon blev utsatt för övergrepp men inte förstod att det var just ett övergrepp.

Dom gånger vi hittat extremt opassande sms på hennes telefon från andra män (ibland mkt äldre vidriga slem) som lika gärna skulle kunna utnyttja henne och sedan kasta henne i ett dike. Hennes svar när vi konfronterat henne? Typ såhär: Jag skrev tillbaka för att jag ville att dom skulle låta mig vara.

Ingen logik i det alls.

Vill ni veta hur hon hanterar detta? När okända män letar efter tjejer att utnyttja? Fel. Hon hanterar det FEL. Och det är så ledsamt! Hon vet inte att dom är vidriga äckel och hon vet inte att hon har ett värde som hon ska värna om. Hon svarar inte LÅT MIG VARA eller att hon ska polisanmäla.

Nej nej.

Hon svarar: Du kan få så mycket sex du vill av mig.

För att hon inte FÖRSTÅR. Vi försöker få henne att förstå utan att bråka och med en tanke att det en dag kanske går in att hon inte är som alla andra. Precis som jag inte är som alla andra. Jag klarar inte heller av vadsomhelst, jag får inte alltid göra som jag vill. Jag känner mg varken mogen eller vuxen. Skillnaden är att hennes temperament, ordval och beteende är något vi behöver hjälp och stöd med. Stöd vi inte längre får. Hon borde inte ha en telefon med tillgång till precis allt, hon ser inte så bra att hon kan städa utan att hälften missas och hon vet egentligen inte vad som är bra eller dåligt. Gott eller ont.

Det här är jättesvårt för mig att skriva om. Det är en sån börda att inte få hjälp och det är SÅ FEL att vem fan som helst tycker dom kan säga lite ditt och datt till henne utan att det blir konsekvenser för oss.

Läs mer

Min vecka i bild

Ojoj, vilket fullsmackad vecka! Barnen kom i början av veckan och när vi visste att dom skulle åka redan torsdag så försökte vi verkligen klämma in så mycket bad och skoj som möjligt. Jag har jobbat och sprungit som en tok i tre dagar, vi har besökt UÅ och avslutat veckan med räkor ute på sjön. Här kommer en snabb genomgång i bild. Är alllllllldeles för trött för att skriva långt idag. Här kommer bildbomben!


Läs mer

Valborgs, spritromantik och boys in tha hood

Idag är då den dagen som jag själv betraktar som inkörsporten till sommaren. Efter Valborgs så är det vår på riktigt och i morgondaggen så växer sakta gräsmattan sig grönare. I alla fall här i norr. Ni i södra Sverige har antagligen redan sommar. Vi ska få sällskap denna vecka. Björns barndomskompisar är påväg hit från Ljusdal vilket innebär lite diverse härliga saker. Vem kunde tro att jag skulle falla för en hälsingspajk som älskar Brynäs?!

Ikväll ska vi basta i stugan, jag tänker ha en ölprovning med mig själv (fråga mig INTE hur det går med mina vita månader) och sen ska vi självklart njuta, leva och må. Jag har inte träffat Jakob än så det här känns så jävla kul! Det har alltid varit otroligt viktigt för mig att klaffa med min sambos vänner-vilket jag allt som oftast gör- men blir ändå alltid lite nervös. Tänk om han HATAR mig? Nä. Omöjligt. Jag är ju själva skolboksexemplet på härlig flickvän. Iaf så länge jag inte har PMS.


Läs mer

Jag ska visa dig världen!

Det har hänt förut i mitt liv att nåt jobbigt helt plötsligt vänt från någonting som känts motigt, grått och svårt till möjlighet, ljus och glädje. Jag är så glad och tacksam att min uppsägning startade en våg av möjligheter och fick mig att inse ett och annat om vad jag vill. Det är så kul och motiverande att få studera, som alla vid detta laget vet att jag älskar, men också allting annat som följer med ett bra beslut. Jag har accepterat att vi inte ska ha barn och jag känner lugnet med min fysiska hälsa. Träning känns roligt och jag gör det för min egen skull och inte för någon annans. Otroligt när en sak lämnar ringar på vattnet och för med sig bättre och bättre möjligheter ju större ringarna blir. Ett nätverk av nya upplevelser.


Något jag i veckan än en gång fått vara med om. Jag blev kontaktad av en mäklare angående ett jobb och direkt vi sågs och när vi möttes på kickoff med andra medlemmar i teamet så kändes det rätt. Jag ska arbeta som typ mäklarassistent. Vi jobbar fortfarande på namnet där. Ambassadör kanske. I alla fall så kommer jag arbeta i Burträsk med visningar av fastigheter och boenden och samtidigt få vara med och utveckla lantliga lägen och, i mitt fall, den mindre byn Burträsk. Jag är sjukt förälskad i denna platsen och jag vet att jag kommer anpassa mig bra och lära mig massor! Önskar att byn en dag kan få en ännu skönare vibb som utstrålar ‘här vill jag bo’ så vi kan växa och frodas med förhoppningsvis ett än mer levande samhälle. Det är fantastiskt här ute. Fattar inte varför inte alla bor här redan! Anyway… det känns så kul detta! Jag får frilansa, blogga och instagramma om saker jag älskar. Hjälpa till med försäljning av bostäder och jag får fotografera och vara kreativ. Även om jag blott är assistent eller ambassadör eller vad vi än kommer kalla oss så går ju min kreativitet igång på precis alla cylindrar. Och! Jag har mött fantastiska människor i och med detta också. Tänk vad mycket som kommer med att vara positiv och ge sig fan på någonting. Så tack till dig Linda som tipsade en mäklare som behövde små hjälpredor i Skellefteås omnejd. Jag blir jätterörd när människor gör såhär. Det är så fint! Så i framtiden kommer jag stå där, med Marklund Mäkleri och boosta för lantliga lägen. Och vilka lägen vi har sen! Så förbannat roligt det här kommer bli.


Läs mer