Let’s get in formation.

Är otroligt tacksam och glad över alla som kommenterat via DM efter senaste inlägget. Av någon anledning så fungerar inte kommentarsfunktionen här på bloggen men ska försöka få bukt på det snarast. Ni skriver ändå allt som oftast på Instagram ändå.

Tänker att jag ska berätta för er hur dagarna egentligen ser ut när det händer mycket och mitt huvud inte hänger med. Det är såklart så att alla dagar inte är något att orda om medan andra är mer… speciella.

Jag kan inte vara överallt hela tiden längre för då skulle jag gå sönder. Tyna bort och inte vara delaktig hursomhelst.

Jag är långt ifrån århundrades mamma och sambo. Däremot så är jag grym på att veta mina begränsningar och vad jag klarar av. Jag är jag och jag hoppas för tusan att det ska duga just precis med det. Vill dock ge några exempel bara för att krossa den här perfekta ytan som jag tror många tycker är jobbig att se från andra hela tiden. Livet är ju verkligen inte så och jag kan inte göra allt precis som alla önskar eller vill.

I helgen spelar min äldsta son innebandy. Idag rättare sagt. Jag är inte där utan hemma med lite extra ångestpåslag. Det blir alltid så när jag gjort mycket under veckan samtidigt som jag egentligen kanske borde tagit det lite lite lugnare. Många gånger prioriterar jag om och tänker på ett annat sätt. Hur gör jag för att så många som möjligt i familjen ska kunna göra det dom vill när jag känner mig lite under the weather? Min mamma och pappa hjälper mycket. Dom följer River på matcherna idag så han kan lira och jag är hemma i lugnet med Vide. Det är en bra lösning tycker jag. Vi har fyra mil in till stan och i en tid som denna när jag återigen arbetar full tid med tidiga morgnar, läxor, packning och allmän planering så är jag rätt sliten under helgdagarna. Det gör såklart ingenting. Vilken förälder är INTE trött? Vad jag vill ha ut är att det är okej att kompromissa med planer och måsten. Jag ORKAR inte idag. Imorgon kör vi kanske på som vanligt och på tisdag kan det lika gärna vara så att jag halvsover mig igenom min lediga dag. Det finns ingenting som är fel med det. Jag kan inte vara överallt hela tiden längre för då skulle jag gå sönder. Tyna bort och inte vara delaktig hursomhelst.

Barnen har delvis fått lida pga mitt tillstånd. Vi försöker alltid lösa logistik och planeringen men det är självklart att det inte alltid går ihop. Inte med en mamma som inte kan stressa längre och en sambo som är resande och som också pressar sig och kör på alldeles för hårt han med. Han jobbar på det och jag är så glad och tacksam att han också börjat lära sig att släppa saker och prioritera om. Jag väljer att se det som att vi prioriterar OSS och inte alla upptåg som kommer med skola, träningar och till och med våra vänner. Vi låter helt enkelt bli för att ha en lättare dag imorgon eller redan idag. Varför ska så många göra så mycket hela tiden? Att läsa en bok är lika mycket aktivitet som att springa på stan efter en perfekt latte att fotografera. Det handlar mer om vad en vill göra och inte vad man förväntas göra. Jag är usel på att vara fysiskt aktiv nuförtiden och det jag gör hela dagarna är egentligen så mycket tyngre än att ta sig tid för träning. Hemma planerar jag såklart hela tiden alla saker som har med skola, skjuts och jobb att göra. Jag städar och tvättar mest för det mesta men det är för att jag vill (tycker typ det är relaxing) och inte är tvingad pga ojämställt förhållande. Vi är, skönt nog, väldigt samspelta och på samma blad i stort sett hela tiden. Det som tar tid för mig är att jag behöver skriva ner och veta att allt är klart och ordnat inför nästa sak som ska hända. Vare sig det är barnens skola eller sambons resande. Eller att se till allas välmående. Det. Tar. Mycket. Energi.

Vintermörkret gör saker och ting lite tyngre. Det är mörkt och alla människor går liksom i nåt slags ide i några månader. Det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag kommer hem. Trots det så känns den här vintern så mycket ljusare än åren innan. Jag brusar inte upp över småsaker och har äntligen lärt mig sortera bort det som egentligen är såna bagateller att det bara stör den där positiva energin jag så länge saknat. Okej, kanske blir en tofflig mamma på köpet men jag vill inte tjafsa med barnen när vi bara ses varannan vecka. Jag vill inte heller att jag och Björn ska diskutera saker som egentligen inte ens är ett problem. Det är vi däremot helt magiskt duktiga på. Vi kan bli så jävla sura över nåt på ungefär en millisekund men sen fem minuter senare så diskuterar vi vad vi ska laga för gott när vi är ensamma hemma igen. Det har jag aldrig tidigare upplevt. Den där känslan av att VETA att vissa saker inte är värda att kriga om har gjort att jag har så mycket mer energi över till det som faktiskt spelar roll.

Jag kräver inte att du som aldrig upplevt detta ska förstå, men jag förväntar mig att du iaf försöker.

Ni har säkert hört ordet spegling förut? Det är något jag tänker på varje dag. Våra barn var rätt så mycket mer trotsiga under perioden jag mådde som sämst, när dom hade en mamma utan tålamod och uppfylld av oro. Mår jag bra så mår dom mycket bättre och det är inte nåt som det krävs raketforskning för att förstå. Vi kan prata. Läsa. Kramas. Vara. Sen sköter sig resten om jag bara tar mig själv först när det verkligen behövs. När människor i ens egen eller andras omgivning inte mår bra så behöver samhället bli bättre på att stötta och förstå. Det är ingenting som någon klarar sig ur helt på egen hand och är det ett enda måste man behöver leva med resten av livet så är det att prioritera rätt. Låt saker som känns alldeles för jobbiga vara, våga fråga om hjälp och skäms inte för att be om hjälp. Jag hade aldrig någonsin varit här om jag inte börjat prata ut när jag var där. I mörkret alltså. Läs mer

Under his eye

Shame.

Shame.

Shame.

Jag tror aldrig jag varit så arg som jag är idag. Ingen kan ha missat Alabamas monumentala bakåtsträvande till lag. Den är i klarspråk VIDRIG. Vi kvinnor har ALDRIG fått något gratis. Under århundraden är det ingen man som lagt rösträtten i vår hand eller utan maktkamp gett oss våra naturliga rättigheter. Det är ett konstant KRIG för att kvinnan ska få stå jämte mannen. Fy fan så jävla trött jag blir. Hur fucked up det är att vi inte får bestämma över våra egna kroppar går inte mäta. Det är RIKTIGT fucked up.

Vänd på det för en stund. Ett gäng kvinnor sitter tillsammans och aktivt bestämmer att alla män ska fråntas rätten till sina kroppar. Att dom ska ifrågasättas efter en våldtäkt, att vi AKTIVT BESLUTAR att deras biologiska kön är mindre värt än vårt. En man som blir våldtagen för att en kvinna kör över alla hans mänskliga rättigheter och integritet. Kvinnan blir gravid, men mannen står där. Utlämnad till ett oönskat faderskap. DET SKULLE ALDRIG HÄNDA. Var är lagen som skärper oaktsamhet efter samlag? Mannen behöver bara vara där en gång oskyddat för att skicka sina little fucking swimmers vidare och ingen skyldighet finns för det liv som kanske från båda håll är oönskat. Var är den lagen? Var är lagen om att mannen har skyldighet att stå till svars för oönskad graviditet? INGENSTANS. Det är rätt jävla märkligt med tanke på att det där uttrycket ”It takes two to tango” faktiskt stämmer. Preventivmedel är allas ansvar, spelar ingen roll vem eller vad du är. Kvinnor skulle inte vara mödrar utan män, vi skulle obviously inte heller bli gravida utan män. Män skulle aldrig bli fäder utan kvinnor och dom SKULLE HELLER ALDRIG FRÅNTAS SINA RÄTTIGHETER av kvinnor. Aldrig. Jag lovar. Så varför ska kvinnor i Alabama förlora sina rättigheter på det här sättet? G I L E A D du skrämmer fan skiten ur mig.

Men vänta! Asså sjuk snilleblixt coming up boys! Vi kan tvångssterilisera lite hit och dit istället! Visst? Bra idé eller hur? Easy peasy! Inga påtvingade graviditeter eller illegala aborter längre. UTOPI FÖR FAN. Va? Tycker du det är ORÄTTVIST att en kvinna beslutar det? Hm… alltså den här konversationen känns påtagligt bekant. Eller?

Finns det ens EN ENDA LAG som bestämmer något över det manliga könet och mannen? Upplys mig gärna men så vitt jag vet så finns det ingen jävla lag någonstans som förtrycker och tystar mäns egna vilja och eget kön. Alltså det som dom har mellan benen. Som om det är nåt att skrika över? Ja, jag vet att du är man och jag är kvinna. Jag gick på mina biologilektioner och jag upptäckte i relativt unga år att jag har snippa och du har nåt annat. Så vad är det som gör att vi på något sätt ska fråntas rätten att bestämma över våra kroppar? Skulle jag och mina tjejpolare kunna bestämma över mäns roll och betydelse i samhället? Om deras kroppar. Deras värde. Deras integritet. NEJ, FÖR KVINNOR FATTAR. Vi fattar allt som har att göra med hela den här cirkusen. Vi har både spelat djuret i buren, vi har varit manegen som människor trampar på utan att torka bort skiten dom bär på under skorna och vi har varit lejonet som hoppar genom elden. VI FATTAR ATT INGEN MÄNNISKA SKA FÖRMINSKAS. För vi har varit den människan i decennier. Århundraden. Könet som i alla tider i mångt och mycket setts som en negation av mannen VET hur det är att kravla sig upp från botten, sträcka ut en hjälpande hand till sina medsystrar och skalla högt med feminismens knutna näve lyft mot skyarna. Det har alltid varit såhär för oss. Sure, vi har massor med stöttande män på vår sida också, men dom män som sitter där, utan en jävla aning om hur det känns att leva med rädslan att inte få bestämma över sin egna kropp har antagligen inte alls den kunskap och värdighet som krävs för att leda ett land. En stat. En community. Tänk om det var din mamma. Din syster. Din DOTTER. Nä, men va fan. LÅT HENNE FÖDA ETT JÄVLA BARN AVLAT I HAT OCH FÖRNEDRING EFTER EN VÅLDTÄKT. Gör det. Låt din dotter göra det. I dare ya. Jag vill höra DIG säga orden. Du vet vilka ord jag menar. Kanske kan du, kvinna eller man, sätta dig ner och berätta att i kroppen som din dotter äger växer ett foster hon inte vill ha, men för all del ska behålla för att ett gäng bakåtsträvare faktiskt bestämt det. ‘Skönt mitt barn! Då slipper du liksom bestämma det själv, det kan ju fan en annan individ göra ÅT DIG’. Hör ni hur satans snedvridet DET ÄR? Inte ens när en patriark i hemmet gått över tröskeln in till sin dotters rum för att ‘få sitt’ eller förminska hennes mänskliga värde steg för steg för att sedan förinta det totalt ger kvinnan rätten till att aktivt bestämma om sin egen kropp. Sin livmoder. Sitt kön. Sitt värde. Sina gränser.

”Abort får endast ske om moderns liv är i livsfara’

Newsflash!

DET ÄR REDAN I LIVSFARA. Den livsfaran är skapad av okunniga män och kvinnor som inte har en jävla aning om hur det är att bli fråntagen rätten till egna beslut och egna åtgärder. Kvinnor i Alabama KOMMER söka hjälp på ett eller annat sätt no matter what. Läkare kommer i tysthet hjälpa en kvinna i nöd men straffas brutalt när det kommer till ytan. Varför?

Varför står vi här idag och backar hundra jävla år? Ska vi kanske kalla USA för Gilead redan? Kvinnor världen över skriker högt och dom här jävla människorna som sitter på sina alldeles för höga hästar har mage att stifta en lag om KVINNORS kroppar. Det är så jävla pinsamt och bakåtsträvande att jag kräks i min mun. Kräk jag sedan sväljer och känner den bittra smaken av att världen fortfarande har så långt att gå för feminismen. Läs mer

Dunderdjup analys av mitt OCD-beteende

Ordning är för idioter, genier klarar även kaos

I många år innan detta så hade jag noll insikt i och runt hela fenomenet ”gå in i väggen”. Jag erkänner att jag båda var jävligt okunnig och hade rätt taskig förståelse för människor som ”bara inte orkade just idag”. Förstod det inte alls så bra som jag idag gör. Läs mer