10 svar om (min) psykisk(a) ohälsa

Så. Jag fick MASSSSSSSOR av frågor om psykisk ohälsa när jag la ut en Q&A på Instagram och nu kommer sammanställningen. Har valt ut tio frågor som berör ämnet. Varsågoooooda!


1. Vad hjälper dig mest när du mår dåligt?

Detta var den vanligaste frågan! Jag försöker att slappna av och acceptera att jag inte mår bra alla dagar. Musik hjälper mycket men det som antagligen hjälper mig mest är att träna. Att promenera eller köra nåt enklare träningspass hemma är både upplyftande och avstressande. Framförallt så ska en ta det chill med att få panik när man inte orkar prestera. Det är helt okej att skita i precis allt för en dag.


2. Hur beskriver du dina panikångest-attacker?

Oj. Jag har problem med den sociala biten, tro det eller ej, så oftast är det när jag är bland stora folksamlingar eller står i långa köer som jag reagerar som sämst. Jag får tunnelseende, kallsvettas och hör dåligt. Jag vill FLY. Bort. Mata ångesten. Mina ben känns som gummi och mitt hjärta slår jättehårt. Idag så känner jag inte av det alls på samma sätt som förr och det är SÅ JÄVLA SKÖNT. Jag försöker andas lugnt och tänka att det inte är värsta grejen om det faktiskt skulle hända något. Katastroftankar är jättevanligt och NORMALT när man lever med ångest och oro.


3. Du är en sån förebild som öppnar upp dig om allt detta. Hur ska jag våga göra samma?

Först och främst: TACK. Jag har inte alltid varit öppen med hur jag mår men idag kan jag inte tänka mig att hålla det inne. Hjärnan är ett organ bland många andra i kroppen och även här behövs underhåll och hänsyn. Jag tycker att det är självklart att vi ska prata öppet och ocensurerat om psykisk ohälsa. Stöd och pepp är såklart hur jävla viktigt som helst och kan inte vänner och familj förstå eller inte VILL förstå så är det jättejobbigt. Du vinner alltid på att säga rakt ut vad du behöver hjälp med och kan inte folk stötta så hitta dom som gör det! Våga. Du kommer känna hur lättnaden sköljer in över dig I promise!


4. Vilken musik lyssnar du på när du är orolig?

Massa olika! Älskar att sjunga så är det låtar jag kan sjunga med i ordentligt så knäpper jag lätt på en sån. Jag gillar att lyssna på Eva Cassidy eller Lisa Miskovsky när jag vill varva ner. Båda har en sån där lugnande röst och musiken är svävande och härlig.


5. Har du förlorat många vänner pga din psykiska ohälsa?

NEJ. Däremot har jag glidit ifrån eller själv sagt upp vänskaper av andra anledningar. Det har inte direkt varit en ‘förlust’ att välja bort någon som bara snackar skit och inte kan ge positiv energi. Jag värderar mina vänner högt och det ÄR viktigt att ha rätt personer runt sig. Vissa förstår kanske inte vad som är så jobbigt för mig ibland men då är vi antagligen inte så bra vänner heller. Dom som känner mig vet att jag har mina dagar men att jag oftast är precis som vanligt! Jag har ju fan inte gått och blivit labil. Jag är känsligare än många andra när det blir för mycket eller när jag sover dåligt, har PMS eller det är mycket oljud nonstop. Jävligt många kan nog relatera till det oavsett.


6. Har någon nån gång dömt dig för din ohälsa?

Säkert många som jag inte ens vet om. Kan inte bry mig mindre. Med det sagt så är det självklart att jag bryr mig om vad mina vänner och min familj tycker och tänker om mig men alla andra kan få göra bäst fan dom vill! Kan tänka mig att en del har svårt att förstå att jag vissa dagar helt enkelt inte pallar att vara bland folk. Eller att jag är lite frånvarande inne på en affär. Jag anser dock att jag är som vanligt nästan all vaken tid men har NÅN kass dag bland många väldigt bra! Med tiden lär man sig lyssna på sig själv och vikten av att värdera sitt mående högt är så tydlig när man har såna här problem som jag har. Därför skiter jag i vad andra tycker så länge jag och min familj mår bra och kan hantera hela processen.


7. Jag tycker antidepp klingar SÅ DÅLIGT, men tror jag borde äta det egentligen. Tar du något för ditt mående?

Yes. Jag äter dels Sertralin 100mg som hjälper mig att minska bruset i skallen. Nej, det är inga röster eller sånt sjukt jag hör, utan BRUS. Stress. Press. Sånt jobbigt brus ni vet. Den hjälper mig att enklare kunna sortera alla mina tankar. Dom är MÅNGA. Haha… Det tog dock ett gott antal månader innan den kickade in som den skulle och jag mådde rent ut sagt PISS men hade bestämt att aldrig ge upp och här är jag nu. Den hjälper verkligen SÅ MYCKET. Jag är mer mig själv igen. Jag äter även Mirtazapin. Det är en medicin som jag tar när jag ska sova. Ingen sömntablett utan en lugnande medicin som gör att jag slipper ligga orolig om natten. Den fungerar så bra och jag äter en väldigt låg dos. Jag hoppas ändå kunna sluta med den snart eftersom jag mår så mycket bättre nu än när jag började med den. Mirtazapin gör mig hungrig och vikten går upp lite men annars är den super.


8. Vad var jobbigast när du gick in i väggen?

Helt ärligt så var det just det faktum att jag och Björn inte ens varit tillsammans i ett år. Jag gick KONSTANT och tänkte på hur han måste uppfatta mig nu när jag typ direkt bränner ut mig och blir helt loco. Vi gick igenom två missfall och det var supertungt. För oss båda. Tror inte att jag hade kraschat just då om dom inte inträffat men tror samtidigt att det var due to happen. Jag har stressat och pushat mig i tio år innan detta så… Vi klarade hela kalabaliken jättebra och är väldigt lyckliga idag även om jag haft ett jobbigt år.


9. Tre bästa tipsen får att ‘snabbt’ må bättre?

Eat, sleep, sex, repeat.


10. Hur gör du för att acceptera att du mår dåligt?

Förstå och främst: Jag mår inte dåligt i den bemärkelsen att jag ständigt är nere i en mörk dalgång, men förstår frågan. Tänker att jag överlag är vanliga Veronica men kanske behöver jag mer faktorer som ska spelas ut rätt för att klara av livet? Jag accepterar att jag är såhär för att JAG är såhär. Det är ju inte någon annan som plötsligt tagit över min kropp utan jag måste hitta rätt medel för att må bra. Acceptansen har alltid funnits där för jag älskar mig själv så mycket och VET hur viktigt det är att välkomna även sina sämre sidor.


Nu återgår jag till prosit, pollenchock och piller. Hoppas ni finner någon tröst och pepp i mina svar.

Kram/ V

Det här med att lära sig dansa i regnet

Den här påskhelgen har varit såååååå skön! Att få börja den med att fira födelsedagen på fint hotell i Luleå var helt underbart och att sedan komma hem till värme och ljumma vindar blandat med nya utemöbler och kvällssol får en att känna sig speciell på nåt sätt. Ljuvlig helg i all ära, men det är inte det jag tänker skriva om idag.


Happiness has nothing to do with your life’s circumstances, it’s based on your ability to accept the things you are experiencing.

Jag har många gånger lättat mitt hjärta för er och aldrig censurerat någonting i mitt liv. Tänker inte göra det nu heller när jag verkligen känner för att skriva om hur det är att leva jämsides med psykisk ohälsa, ångest och oro. Att acceptera den istället för att ignorera. Det är säkert enkelt för många som inte vet hur det känns att vara svajig och känslig att inte alls förstå vilken enorm styrka det krävs för att hantera upp och nedgångar i livet. Jag har alltid enkelt kunnat relatera till människor som ena stunden står högt upp på berget och vinkar ner med lättsamma rörelser för att sedan en stund senare vara på den lägsta botten i en dalgång helt utan dagsljus. Det är svårt att fatta, jag fattar det. Jag tänkte försökta berätta hur jag fungerar under en idag helt normal vecka.

Det har förändrats rätt mycket sen jag tog tag i min medicinering. Att börja med Sertralin var ett klokt beslut och det har hjälpt mig mycket att liksom få ro i skallen. Jag är en överpresterare och vill alltid vara bäst på allt jag tar mig an. Det har varit bland det svåraste att lära sig släppa. Jag fungerar helt enkelt inte längre när det blir för mycket på agendan eller ens när det är många olika ljud i ett rum fyllt av människor. Istället så försöker jag göra några utvalda saker varje dag och sen vara nöjd med att ha fått det gjort i alla fall. Ibland blir det mer än punkterna jag noterat och ibland inte, men oftast så gör jag allt jag ska och somnar med gott samvete med vetskap om att jag gjort något vettigt utan att oro och ångest vunnit över mig.

Some days, I can conquer the world. Other days, it takes me three hours to convince myself to shower.

Så hur är det att leva med detta? En berg och dalbana. Som en regnbåge efter sommarregn. Limbo. Det är glädje och sorg på en och samma gång.

Läs mer

Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar


Antagligen så är detta ett sånt inlägg som jag kommer gå tillbaka till om och om igen för att påminna mig om vilka saker och handlingar som hjälper mig att må bättre. Jag är, helt ärligt, jättedålig på att snabbt inse och ta in vilka faktorer som påverkar mig bra eller dåligt. Det här med min träning exempelvis. Jag VET att det hjälper, men har inte orkat mentalt att hantera promenader, styrketräning eller ens några som helst påfrestningar. Idag gör jag det. Enklaste och bästa tipset för att komma igång är att bara göra det! Jag är av den sorten som avskyr när andra säger åt mig att ‘bara göra det ändå’ om jag mår dåligt, men det här är en sån sak som är otroligt viktig för att slappna av och tänka klarare. Du kan gå en timma i valfri takt liksom. Inga måsten. Jag var så orolig i början att jag inte ens klarade att gå annat än runt kvarteret, men sen gick jag fler varv och fler varv och fler varv. Idag går jag minst en timma varje dag. Jag känner inte någon press att jag MÅSTE göra det men jag VILL. Så har jag aldrig känt. Jag känner i hjärnan att jag behöver röra på mig för att bevara hälsan både mentalt och fysiskt. Bara på tre veckor har jag gått från att må halvkasst till att somna hur bra som helst om kvällarna och vakna sådär härligt öm i kroppen. Visste inte hur mycket jag faktiskt saknat den känslan men det har jag helt uppenbart gjort. Igår körde jag min vanliga timma på löpbandet och sen tränade jag med barnen som tyngder. Rätt kul faktiskt. Vide väger perfekt för att kasta omkring. Bruset i huvudet väsnas inte så mycket längre och framförallt så kan jag planera utan att mina nerver går på högvarv, nästan som att jag istället för att vistas i ett rum med lite syre står på en helt öppen plats med hur mycket luft som helst. Jag älskar att hitta ord för hur jag känner mig. Att sätta ord på hur ångest känns och på vilket sätt det påverkar en är supersvårt. Det är OLIKA FÖR ALLA. Läs mer

Fredag och vi borde bara lyckliga

Den här boken är så viktig. Jag har lyssnat på tjejerna i Ångestpodden sedan dag 1 när dom kickade igång 2015 och när jag sen fick veta att dom skulle släppa bok blev jag så jävla glad. Det är inte bara boken som är viktig. Dom är viktiga. Att bryta tabun runt psykisk ohälsa är idag en av våra största samhällsfrågor. Tusentals (det räcker inte) människor mår dåligt just exakt nu pga ångest, bekräftelsebehov eller stress i vardag och på jobbet. Vi är inte gjorda att egentligen klara av det som tekniken ger oss. Ständigt uppkopplad, alltid påverkad av sociala medier osv. Det är hemskt! Må så vara att vi nu mår så himla dåligt, men vad värre är är att många inte får hjälp eller får känna att dom blir stöttade och förstådda. Det gör mig så arg.


Läs mer

Vita månader & ett hälsosammare liv

Jag bestämde mig nyligen för att inte dricka någon slags alkohol på minst två månader. Aldrig har jag aktivt bestämt mig för att inte dricka men har känt senaste tiden att det är ett klokt beslut av några olika anledningar.

Jag vill verkligen förändra mig. ALLTSÅ VERKLIGEN! Så ni som möjligtvis triggas av ett sånt här inlägg om vikt, storlek och mående läs inte vidare…


Senaste året har jag kanske lagt på mig… 10kilo? Jag vet inte exakt för jag väger mig inte men jag känner det. Det blir så dåliga vanor när man dricker och det påverkar mig inte bara i en dag efteråt utan två- tre dagar. Min kropp har med andra ord inte ens varit närheten av att vara mitt tempel sen missfallen. Inte så konstigt egentligen. Alltså jag tappade ALLT. Utom vikt. Den tickade stadigt uppåt. Det är ett svårt ämne att skriva om för på något sätt blir det aldrig riktigt rätt. Jag är inte tjock, inte heller tycker jag det varken är dåligt eller fult att vara tjock. Många av dom vackraste mest inspirerande kvinnorna i mitt liv är större än mig. Så nej, det handlar inte om att placera någon i ett fack eller på något vis vara dömmande. Det handlar om hur jag känner mig. Ni vet den där känslan när inget fan sitter som man vill och precis allt är så sjukt obekvämt? Exakt så har jag känt i månad efter månad. I ett år har jag varit mer än lat och inte ens lite motiverad att träna, äta rätt eller försöka må bättre i min kropp. För det är det detta handlar om. Må bättre I MIN KROPP. Jag är alltså inte ute efter att svälta mig. Inte heller överäta- vilket jag är sjujävla bra på två gånger i månaden när PMS och hormoner går helt fuckin bananas. Jag vill bara vara som förut! Det här har varit så otroligt jobbigt för mig att erkänna för mig själv att jag inte är nöjd som jag är idag. Varför? Kanske därför att jag är en sån SJUK JÄVLA BODYPOSITIVE människa och jag tycker verkligen man ska älska sig själv hur man än ser ut, vad man än väger (fuck vågen btw den betyder NOLL!!) eller hur breda ens höfter är, men det är även så att jag inte är den här personen. Jag har alltid tränat, ätit frukt och inte överätit godis eller annan skit. Det är ju det jag gör nu, mår skit över det, och vips så är jag i någon slags nedåtgående spiral.

Hur pratar vi om detta utan att det kommer en pekpinne?? Jag vill ju gå ner i vikt, men väger mig inte för det är egentligen inte siffran som spelar roll. Det är KÄNSLAN. Vad är okej att tycka, tänka och göra för att jag inte ska sända fel budskap till unga tjejer eller killar?

För mig är detta så jävla komplext och svårt. Jag tränar stenhårt en timma om dagen nu, äter säkert mindre än 1700 kalorier per dag, dricker bara vatten och jag har nollat alkoholen totalt. Det är så jävla skönt och jag mår SÅ BRA! Men gör detta illa någon när jag berättar? Vi är så otroligt duktiga att tycka hit och tycka dit. Självklart gör jag alltid det också! Däremot så går jag efter detta: Du ska göra det som får dig att MÅ BRA! Nej, jag peppar inte för jojo-bantning och självsvält för att bli smal för att då tror du att du mår bra! Jag pratar om att OM du mår bra av din kost, ditt godis, dina chips och dina fantastiska höfter så HATTEN AV! Skit i alla ideal. Det är bara stört att vi fortfarande peppras med alla möjliga trådsmala tjejer (som möjligtvis inte mår bra pga press osv) och att vi idag nästan inte kan säga högt att vi skippar kvällsmålet för att jag vill ner i vikt. Vet ni? Jag skippar det. Anledningarna är enkla och sanna: 1. Äter alltid alldeles för jävla onyttig mat då pga sockersug och 2. Det gör att jag inte kommer i mina kläder längre. Jag har sånt kraftigt sockerberoende och lätt för att vilja äta dåligt af och då kan jag inte hålla på såhär på kvällarna. Banta? NEJ. Och faaaan vad jag hatar det 80-tals ordet! Jag äter annat vettigt under dagen så min kropp ska må bättre helt enkelt. Det handlar inte om din kropp utan min. Jag var så nära att trilla dit i gymnasiet när jag helt plötsligt bestämde mig för att sluta äta. Ville passa in, tänkte att detta är det killarna vill ha bla bla BLAAAA! Alltså vilket skitdåligt tänk där alltså. Det handlar verkligen inte om det och det insåg jag rätt snabbt. Klarade inte av att träna, blev trött över ingenting och kunde inte tänka i skolan. ALLS. Är så jävla tacksam för kompisar och lärare som såg detta och hjälpte mig. Det är också därför jag verkligen värnar om att vi känner efter vad vi själva vill och inte vad andra förväntar sig.

Jag ska tillbaka till riktiga Veronica kan vi säga istället. Det handlar inte om vikt, svält eller ideal. Fuck ideal.

Det handlar om mig. Bara mig. Jag kan inte svara på vad DU BEHÖVER, men känner du att du, precis som jag, mår dåligt över vad du äter och dricker så tänk noga innan du väljer att göra en förändring. Gör du det för DIG eller MIG? Självklart för dig själv!! Inga andra svar är rätt här.

Så länge alla mår bra oavsett längd, storlek, hårfärg eller ansiktsdrag så SPELAR DET INGEN ROLL. Media ska aldrig få bräcka den känslan och aldrig någonsin säga åt DIG vem du ska vara och hur du ska se ut. Never ever. Du bestämmer!


Nu: Grapefrukt istället för godis! Kan säga att det är typ det godaste som finns och fungerar bra för just mig!

All the love/ V

Dunderdjup analys av mitt OCD-beteende

Ordning är för idioter, genier klarar även kaos

I många år innan detta så hade jag noll insikt i och runt hela fenomenet ”gå in i väggen”. Jag erkänner att jag båda var jävligt okunnig och hade rätt taskig förståelse för människor som ”bara inte orkade just idag”. Förstod det inte alls så bra som jag idag gör. Läs mer