Lusse, bubbel och kärleksfull sarkasm

inlägget innehåller annonslänk

Hej hej Skellefteå.

Sitter i stilla ro på Björns kontor denna gråa, trista vinterdag. Fick för mig att det var en bra idé att tillsammans åka till stan trots ledig dag och möjlig sovmorgon. Så här sitter jag och väntar ut livet till klockan är 12.00. Vi ska ju på lussetåg då! Min äldsta har tjatat om att han vill vara pepparkaksgubbe i veckor nu och idag ska han äntligen få vara just det i kyrkan. Samma kyrka som mina föräldrar gifte sig i, samma blå kyrka som jag avslutade terminerna i skolan inför sommarlovet i och samma kyrka som barnen är döpta i. Lagom nostalgiskt att traska in där igen. Fint på många sätt. Är inte kyrklig av mig så, men det ÄR nåt speciellt och rogivande med just kyrkor. Jag vill verkligen inte att dom ska försvinna bort och jag ogillar diskussionerna som florerar om att vi inte längre ska fira diverse saker i kyrkan. Vissa saker SKA MAN FIRA I KYRKAN. Jag är långt ifrån religiös men det är tradition. Glad att det händer idag ändå. Varannan vecka med kidsen är fortfarande lika jobbigt men det är samtidigt så högt uppskattat när vi får ses på bonustid. Som idag. Njuter liksom lite extra och blir lite extra förälskad i mina barn då.

Läs mer

’Känn lugnet’

Vet inte hur många gånger jag senaste veckan upprepat dessa ord för mig själv: Andas. Känn lugnet. Det ordnar sig. Du klarar detta.

Så alltså vad fan händer Veronica? Sällan är du totalt jävla omotiverad och såhär självkritisk. Antar att det är meningen att det ska gå i vågor och att vissa veckor helt enkelt inte går lika lätt fram som andra. För det första så är jag orolig för plugget. Tänk om jag INTE kommer in på utbildningen i höst? Usch! Alltså hela tanken på att vara tvungen till att vänta ett halvår till känns ju allt annat än kul. För det andra: Tänk om jag inte kommer in DÅ HELLÄÄÄÄÄÄR!!!??? Vad fasen gör jag då? Känner precis noll lugn just nu när det kommer till mina framtidsplaner. Noll. Känner mig instängd och låst. Som en fisk på land som inte ser skogen för alla träd. Egentligen har jag absolut ingenting att oroa mig för.

Det är såhär det kommer vara för att jag ska kunna lämna hela restaurangtjafset och slippa jobba med ett sånt arbete som nöter sönder mig. Jag behöver en utbildning helt enkelt och det SKA GÅ. Klart det går. Jag är ju fan bäst! Okej, det säger jag bara nu för att tända motivationen. Men jag är bra och livet ska lösa sig. Mitt stora problem är att jag oroar mig för så mycket olika saker helt i onödan. Har jag någon gång gått igenom något som INTE löst sig? Nä. Precis, din lilla mupp. Så det kommer bli jättebra till slut! Jag funderar mycket över hur livet kommer vara när jag äntligen byter jobb. Börjar arbeta igen öht. Det tyngsta är ju helt uppenbart pengarna, speciellt när jag är världens mest oekonomiska människa och ständigt vill göra saker i hemmet. Nu MÅSTE jag däremot vara ekonomisk och det har typ aldrig hänt mig, men antar att man vänjer sig även där. Vet ni hur mycket saker jag vill köpa? Alltså det är en jävla shitload med stuff kan jag säga. Biter mig fan i läppen hela tiden för att inte beställa något i onödan. Kör den gamla hederliga ‘ska bara lägga saker i varukorgen’ för att lätta på abstinensen.

Andra saker som fungerar i terapeutiskt syfte för mig är att ägna tid åt trädgården och att plantera lite smått och gott. Idag tog jag en paus i plugget och satte igång med vår inglasade altan som varit i vinterskrud alldeles för länge. Det är VARMT idag. Därför har förmiddagen spenderats här ute tillsammans med piff och frukost. Det är så avslappnande. Skulle verkligen aldrig kunna bo mitt bland betongen utan tillgång till egen gård och gräsmatta.

Så idag har jag planterat en fin liten Mårbacka. Jag är så förtjust i pelargoner och förhoppningsvis tar min Viva Carolina sig också. Den är seg som fan och jag hoppas den inte blev alldeles för skadad under frakten hit. Palettbladen sen… alltså dom växer ju hur jävla bra som helst! För var dag så blir dom större och större och jag ser fram emot till när dom är jättar.

Läs mer

Alltså jag skriver ju fan historia här! Plus massa Nicole, gästbloggeri och konstnärsvilla!

Men för helvete Veronica. Kan man skriva längre rubrik? Bröööööööööl.

I alla fall.

Jättemycket historia skriver jag. Börjar vara lite less på att sitta med näsan i böckerna men att studera är helt fucking amazing i övrigt. Nu under våren läser jag både idéhistoria och historia. Jag har lärt mig så jävla mycket under dom här månaderna och insett två saker:

1. Jag är stolt jävla feminist (SÅ JÄVLA KLART!)

2. Folk var rätt jävla dumma i huvudet förr i tiden

Att jag är feminist är iofs inget nytt. Klart jag är. Alla som kämpar för människors lika värde och jämlikhet ÄR feminister. Under århundraden har världen kantats av hinder och motgångar för kvinnor vilket fick mig att välja ett ämne till nästa uppgift som berör just feminism och moderskap/kvinnlighet. Så jävla intressant. Så min fördjupning kommer att behandla frågan om hur synen på moderskapet förändrats under sista århundradet. Här finns ju hur mycket sjukt som helst att läsa. Jag kan tänka mig att kvinnor som levde för 70 år sedan skulle vrida sig i gravarna om dom visste hur JAG är som mamma är idag. Vi ser såklart fortfarande hinder i vår tid, vet inte om det någonsin kommer bli helt fucking perfect, men jag ser ju skillnad på hur min farmor tänker och hur jag tänker vilket gör att det blir ännu intressantare. Kanske borde ta ett snack med lelle farmor så får hon berätta hennes historia som hemmafru. Ja, hon var ju en sån. Aldrig jobbat efter hon träffade farfar. Varje gång jag är där så frågar hon mig om jag inte ska sluta jobba snart? Vi tänker lite olika. Jag ba: Men Barbro för fan! Jag vill ju tjäna egna pengar och stå på egna ben. Vara min egen och utveckla mig själv!

Vi kommer aldrig riktigt överens i den här frågan.

Så min frågeställning som jag ska arbeta med denna månad är ‘Från Ellen Key till allt okey?’ En studie i moderskapets förändring under det senaste århundradet.

Det här blir kul. Och svårt. Jag vet inte riktigt vilka bra artiklar och bloggar jag ska gräva ner mig i men ni får SÅ GÄRNA tipsa mig om ni har bra sidor att arbeta från.

Sen vill jag tipsa er! Är ni lika intresserade som jag av vår kvinnliga historia så läs Mary Wollstonecraft. Den här kvinnan ÄR SÅ JÄVLA BALL! Hallå eller. Att leva på 1800-talet och hävda att hon fan aldrig ska gifta sig och att ingen man är hennes herre är långt ifrån grå mus och en kvinna utan styrka. Hennes bok finns på ställen som säljer böcker. Whoppa! Newsflash. Det var för övrigt hennes dotter som skrev Frankensteins monster. Också rätt jävla coolt. Ja, jag vet att jag redan tipsar om dessa kvinnor men who cares?!

Sen till min andra punkt. HUR JÄVLA DUMMA I HUVUDET var vi inte förr? Vi är det i måttlig mängd fortfarande iofs. Allt från att funktionsvariationer ska sållas ut från samhället till tvångssterilisering. Fast vänta nu… många saker som rör dessa ämnen och tusen andra är ju fan FORTFARANDE aktuella. Vi är antagligen rätt jävla dumma i huvudet fortfarande. Så. Därför har jag tänkt att VETTIGA kvinnor ska få gästblogga här om ämnen som verkligen berör. Kommer bli fint som fucking snus. Så ofta känner jag igen mig hos samhällens offer och ungdomar som växer upp i en värld där idealen är helt missriktade. Jag har en syster som föddes med nedsatta kroppsfunktioner och inlärningssvårigheter. Hennes liv har fan INTE varit lätt. Idag är hon politiker. POLITIKEEEEEER. Va? Min lilla syster som alltid fått höra av skolan att hon inte kan någonting. Hon kan jättemycket. Sen finns det massor av saker hon INTE klarar av men det kan vi väl sluta fokusera på just nu kanske? Jag har ju fan 100 saker jag inte kan heller men inte fan fokuserar människor på det. Det är en relativt mörk värld våra barn växer upp i. Min syster har genomlevt mer mobbing och hårda ord än vad jag någonsin kan tänka mig. Har vi inte kommit längre? Kom igen världen. Vi ligger fan efter även om vi i västvärlden är rätt mycket jävla bättre än många andra delar av vår jord. Som för övrigt ÄR rund. Ni flat-earthers måste ju inse det nån jävla gång.

Så i linje med detta så ska Nicole få börja gästbloggeriet här. Nicole. Fan vad jag föll för dig direkt. Du är helt jävla fantastisk och sällan ser jag människor med sån självdistans och humor. Nicole har en CP-skada. Eller som hon säger: Jag är fan CP. Och?!? CP för henne är extra Combat Power. Ni hör ju! Queen!!! Hon gästbloggar HÄR. Väldigt snart. Berättar sin historia, rubbet. Ni får INTE missa det. Nicole hittar ni på Instagram under namnet @nickoshky 🖤

Läs mer